Nattugglor.
Igår skulle vi (dvs. folklor) till både Borås och Malmö och vi åkte väl runt 11-tiden. Allt gick som planerat, dobro smo odigrali (valjda..), men det borde vara olagligt att komma hem så sent. Jag la mig inte förrän halv 7 imorse (att tvätta av smink när man är så himla trött är en evig pina) och jag hörde tom. fåglarna kvittra därute. Shit alltså, jag hatar den känslan. Jag får panik när det är ljust, och jag ska sova. Man vänder ju på dygnet helt och hållet. Whatever, jag var duktig och gick upp halv 1........ för att sedan lägga mig runt 2 igen och sova i typ två timmar.
I morgon vet jag ärligt talat inte vad det är som händer, har ingen aning om jag har skola eller inte, haha. Men jag kanske borde ta och kolla upp det, och sedan läsa det som ska va utläst tills i morgon. Orka, säger jag bara. Orka. Hoppas bara att jag däckar tidigare ikväll, hatar verkligen att lägga mig sent (ändå om jag är en nattmänniska.. bigtime.)
Gosh, känner mig fortfarande lite dåsig, så nu ska jag gå och lägga mig i soffan och leta efter något bra på teve.
Give me!
Kratko jasno.
Jetlag.
Idag skrevs det flitigt. I morgon skickas andra utkastet av C-uppsatsen in, och jag är minst sagt nervös. Jag fick en second opinion och personen ifråga (som by the way känner mig väldigt bra) tyckte att min text var bra, men att denne visste att jag kunde bättre. Fan. Jag vet det också, jag vet hur grym jag är på att skriva liksom. Oftast behöver jag inte ens sitta och brainstorma, utan det kommer naturligt. Ordbajsning kallas väl det för, eller nåt? Hur som helst har jag just i denna stund lovat mig själv att om ca. en vecka (okej.. kanske två) sätta mig ner och gruuuundligt gå igenom det jag skrivit hittills. Sen ska det klippas, klistras in, raderas mm.
På lördag är det Borås och Malmö som gäller. Två muhe i en smäll, liksom. Det ska uppträdas hit och dit, men jag vet inte om det är tävling, uppträdande eller nåt. Jag är lite lost in space... typ. Men hur som helst. Det kanske blir kul, vem vet. Eller så blir det stressigt som fan och jag blir på dåligt humör (newflash?).. men vi hoppas på det bästa! :)
Funderar på att gå och lägga mig, men så inser jag att mitt hår fortfarande är invirat i en handduk. Fasiken! Skulle gett en ögonfrans om nån orkade torka håret på mig, men icke sa Nicke... får ta och göra det själv. Sen är det väl skola som gäller i morgon.. maybe baby. Hoppas ni haft en trevlig helg. Förresten! Har ni sett vilket fint väder det har vart de senaste dagarna? Woohoo, blir helt överlycklig! Satt på balkongen och skrev idag, och efter en halvtimme var jag tvungen att gå in... det blev för varmt! I för sig så är balkongen inglasad, men ändå!
Godnatt!
Me likey.
Idag hade jag bara en lektion, sen var det meningen att jag, D och R skulle sitta kvar och skriva på våra C-uppsatser. Men som ni kan förstå blev det inte så, och vi satt och pratade istället. Sedan begav vi oss till stan för att äta något, i alla fall jag och D. Och vi två har det aldrig tråkigt. Aldrig. (Lika barn leka bäst hette det väl?)
Planen gick ut på att hitta en goodlooking miljonär till henne så vi kunde hooka ihop dem. Lättare sagt än gjort! Vi satte oss utomhus (eller ja, inglasat utomhus, så att säga) och åt, och samtidigt tittade på alla människor som gick förbi. Plötsligt får jag syn på en dude som jag vet är lite av D's stil, så jag säger "titta på han där då." Hon vänder sig om, tar en titt och säger "jo, men han var ju inte så bad"... min kommentar till henne blir "men åh, inte han där som haltar ju.. utan han bakom!!" Skrattade nästan så att vi kissade på oss.. men bara nästan.
Det är så himla kul att bara iaktta människor, oavsett om det är kvinnor eller män, tjejer eller killar. Okej, smaken är ju som baken (bred och delad, haha), men det är så himla kul när någon man inte tycker är så tilltalande går förbi med väääärldens självkänsla och den där fåniga minen. Personen tror direkt att man tittar för att man tycker att denne är så snygg.. riktigt kul. Sen ser man hur de sträcker på ryggen och börjar gå snygg-gången.
AnyWHO (ja, D.. så kan man faktiskt också säga..), lite roligt var det ju. Inte direkt så att vi åt på världens fanciest ställe då, utan nämligen på Burger King. Plötsligt kommer en spinkig, lång typ-17-åring (som förmodligen har sin prao där eller nåt) och börjar ta våra brickor samtidigt som han frågar "smakade det väl?" Liksom.. what?! Haha.. jag började bli lite osäker på om jag borde lämnat dricks eller inte. Jag menar, hur ofta tar personalen bort ens saker medan man fortfarande sitter där? Skumt, indeed.
Rätt så skön dag... fast jag vet egentligen inte varför jag sitter här och latar mig. Det är ju meningen att jag ska skriva på min (uttjatade) C-uppsats! Okey, jag har i alla fall börjat.. that counts, right? Får nog ta och tvinga mig själv att fortsätta nu.. damn, jag är verkligen en sån "det som kan vänta till i morgon kan man lika gärna skjuta upp"-människa... gör alltid saker i sista sekunden. But hey, jag jobbar bra under press, så... :)
Later!
Feel the rain on your skin..
...no one else can feel it for you,
only you can let it in.
No one else, no one else
can speak the words on your lips.
Drench yourself in words unspoken,
live your life with arms wide open.
Today is where your book begins,
the rest is still unwritten....
Uvijek si neke odlikase kraj sebe k'o cuke vodala...
Det har hänt oss alla. Där sitter vi och tittar på den bästa romantiska komedin som någonsin gjorts. Först träffas de, kort därefter blir det kära. Någonting går snett, de bråkar och skiljs åt som ovänner. Efter ett tag inser de båda att de gjort fel (oftast killen, som måste springa och köpa 4645684135 rosor direkt.. förresten, vem fan slösar typ 10 000:- på något som ändå kommer att vissna och dö efter ett par dagar?) och de träffas precis när hon ska stiga på planet. Han håller ett tal om hur han aldrig träffat någon som henne, att hon är hans allt (vadå, even his poo?) och hon faller för det som en jag vet inte vad.
Anywho, my point is att det där bara är filmer. Man har tagit det bästa ur människors liv (alltså bara höjdpunkterna och de få tillfällen då allt går som smort) och gjort det till en alltime perfect smet. Men verkligheten ser inte ut så. Alla vi vet att man måste kämpa för det man verkligen vill ha. Älskar man någon/något så investerar man tid, ansträngning, förtroende och hopp i den/det. Enkelt, ellerhur? Sen är det upp till var och en att grundligt tänka igenom om det verkligen är värt att kämpa för. Vad annars har man slösat sin dyrbara tid på (den tid man hade kunnat ägna åt att kolla på Days of our Lives)?
Jag kunde inte sagt det bättre än Dino Merlin:
Ne, i ne. Ne mogu joj prici... za srecu su potrebni misici, a ja to nemam.
Vill man ha någonting är det bara att kämpa för det. Och det är verkligen som Merlin säger, ingen är så himla tursam. Det gäller att ha lite muskler (and a whole lot of balls, ursäkta uttrycket) för att uppnå sina drömmar.
Vem vill sitta där i sin gungstol, om sisådär 50 år, och tänka:
Tänk om...
Gdje je maca...?
Jag har verkligen ingenting att skriva om just nu.. intressant va? Jag sitter med min egen dator, T med sin och båda spelar poker. Såna suckers vi har blivit på det.. wohoo :) Ibland går det bättre, ibland sämre.. men vi spelar iallafall inte om riktiga pengar, så :)
På sistone har det väl inte hänt så himla mycket.. fika med Sami igår, och det är lika galet varje gång! Haha.. sätter man oss två ihop får man en ljudnivå som är högre än.. eum.. ett flygplans? Snacka om att vara grlate som fan, rodi nas majka :D Haha.. men det är iallafall alltid lika kul att träffa henne, catch up on things och så ;)
Anywho.. annars är väl allting som vanligt, inget speciellt som händer. Var femte minut säger jag "ja macu trazio ispod kreveta, ali nje nema.. nema pa nema.. gdje je maca?" med världens barnsligaste röst, och det är lika kul varje gång. Interngrej typ.. fråga inte, det finns ingen maca, men en låtsasmaca däremot.. som försvunnit spårlöst! Haha.. det är inte det enda djuret vi "har".. sen har vi patkica, konjo, snigel m.m :) Ali o tom po tom...
Nu ska jag ta och spela Call of Duty 3.. later!
Pasha zot!
(vetefan vad det betyder, så sorry om det är en svordom haha)
Old-fashioned thinking?
I skolan har vi börjat med amerikans och brittisk litteratur, och den amerikanska tar upp något som kallas för transcendentalism. Jag tänker inte ens sitta och försöka förklara för er vad det innebär, för jag har själv fortfarande väldigt svårt för att fatta begreppet.. men det börjar komma! Sakta, men säkert. Wikipedia säger "transcendentalism began as a protest against the general state of culture and society at the time.." och det handlar väldigt mycket om kvinnans frigörelse. Frigörelse från normer där kvinnan alltid är i underläge.
Läraren sa en väldigt bra grej på lektionen. "Female and feminine. What is the difference between those two words?" Brilliant! För ingen har ju undgått the fact att en kvinna nödvändigtvis inte behöver vara kvinnlig/feminin och att en man inte måste vara maskulin. Liksom, d'oh?
AnyWHO, vart jag vill komma är att jag inte förstår att folk än idag tänker så som man gjorde på typ 1700-talet. Att kvinnan ska vara hemma och laga mat, passa barn och vara mannen till lags, och helst ska hon inte tänka. Mannen ska stå för inkomsten, the handywork och det är han som ska do the thinking. Men "snela råra" (=snälla rara), tänker jag då. Kvinnor är starkare än män mentalt, och män är starkare än kvinnor fysiskt. Lätt som en plätt. Why the HELL är det mannen då som ska stå för tänkandet? God gave you a brain, women - use it! Haha.
Det blir kanske lite feministvarning över det hela nu (but hey, don't worry! I shave my armpits.. när vi ändå är inne på fördomar) men ni fattar säkert poängen. Inte fan vill jag nångång i framtiden gifta mig med någon som kommer förvänta sig att middagen står på bordet, kao da je Bogom dato. Jag kommer väl jobba lika mycket, eller? Och jag kan faktiskt öppna mina egna burkar, flaskor och dylikt, thank you very much!
Snela, snela råra. Att tro att mannen är universums mittpunkt är ju helt bisarrt, förvrängt. Och cred till personen som kom på ordspråket (eller citatet?) "Visst är mannen familjens huvud, men kvinnan är halsen. Och halsen styr huvudet vart den än vill."
Ta bara en titt på Yin & Yang. Inget är svart eller vitt, tillvaron har en hel del nyanser. I varje gott finns ont, och i varje ont finns gott. I varje kvinna döljer det sig en man, och i varje man döljer det sig en kvinna.
We're all transvestites! ...or maybe not.
If you only knew..
well.. it's lasted for a while.
Take my thoughts for what they're worth,
I've been acting like a child in your opinion,
and what is that?
It's just a different point of view...
What else, what else can I do?
I said I'm sorry, yeah.. I'm sorry.
I said I'm sorry... but what for?
If I hurt you, then I hate myself,
I don't want to hate myself, don't want to hurt you..
Why do you choose your pain?
If you only know how much I love you, love you...
Za malu Vjevericu. :)
Bang, bang..
Helvetes sepedag. Solen sken, fåglarna kvittrade (eller ja, det var duvorna som väste och sket) och allt var finemang. Sen gick solen ner, and I went schizo. Det händer ofta iförsig, jag gillar inte kvällar. Jag gillar däremot ljus, sol och värme. Annars blir jag bara arg, sur och nere. Lite så som jag är nu, faktiskt.
Och vafan är det med alla de här "stora" bloggarna, som inte ens kan stava? Allvarligt talat.. sen när stavas fika "ficka" och EN månad (alltså antal någonting, i detta fall månader) "enmånad". För Guds skull! Så snabbt jag märker att någon skribent gör såna grava fel, slutar jag att läsa. Det går helt enkelt inte att ta såna människor på allvar. Och snälla, snälla, rara människor.. ni som kör med särskrivning (eller jag kanske borde säga "sär skrivning"?): What the hell! Det heter inte "jätte gott" och hur fan skulle det se ut om man skrev "svart hårig sjuk sköterska"? Menar man en sjuksköterska med svart hår, eller bokstavligt talat en mörkhyad, hårig, sjuk (as in *host host*, *nys nys*) sköterska? Ack, så fel det kan bli!
Nu menar jag inte att jag alltid skriver perfekt och man kan säkert hitta lite fel här och var, men då är de med största säkerhet SLARV FEL. Hej, särskrivning.
Så, nu fick jag skriva av mig lite.. så att frustrationen och rastlösheten försvinner för nån sekund. Ska nog ta och lägga mig snart, måste in till skolan i morgon för en studiegruppsträff (om det nu heter så på GU, så kallade vi det i Borås i alla fall.) Egentligen orkar jag inte, men jag ska! Att vilja, nej.. låt mig rätta det där.. att SKOLA, är att kunna! För jag vill ju inte, egentligen.
Häpi brtdej tu ju..
Idag fyller min lilla Vjeverica (dvs. Ekorre) år. Piiip, nam, nam, nam.. internskämt. :)
Ord behövs inte för att förklara hur mycket du betyder för mig, bebo,
och dessutom räcker de ändå inte till.
Volim te najvise i zelim ti puno srece, zdravlja i uspjeha u zivotu.
(Rekla bih i ljubavi, ali sta ce ti kada je vec imas? :P Hihi.)
Pa-paaaaa.