AzricaK

Helgen spenderades (såklart) med Toni. Den var mindre lyckad, och du vet vad jag pratar baby. Men det är lugnt.. my heart goes out to you, och du vet att jag finns här. Du är mitt allt ju.

Idag var jag på min (famozni) dansträning, som jag inte vart på i några år typ? Näe, men det har vart ett bra tag sedan jag var där, så det var skönt. Däremot var det lite mindre skönt för lite folk (nämner inga namn) som verkade ÖVERGLADA över att vi var tillbaka.. NOT. Men who cares? Just bite meeee!

Sen har det väl inte hänt så mycket. Jag är på jakt efter ett deltidsjobb nu, i och med att jag bara har skola en gång i veckan. Kan ju vara lite bra att tjäna lite extra cash. Och på tal om cash så är CSN det seeeeegaste jag vet. Alltså, det tar dem 5 år att fatta beslut och ditten och datten. But as long as they give me money, I'm happy.

Så, nu ska jag se på nån film med mamsen. Stackarn har blivit sjukis, så vart femte minut säger hon "eee, hajde mi donesi tabletu, hajde mi napravi caj, hajde me pokrij", och mitt svar blir alltid "ho's i muzicku?" But she knows I love her. :)

Gjorde en mumsig grekisk sallad idag.. isbergssallad, lök, gurka, fetaost, oliver och lite annat. Faktiskt jättegott. Men ni vet hur det är när man äter en sak, men tänker på en annan. Så var det för mig.
Under hela tiden som jag åt min lilla sallad tänkte jag på El Maco Chicken, och medan jag drack min cedevita inbillade jag mig att det var coca-cola. Haha. Riktigt patetiskt, I know. Men min kropp behöver en viss mängd skräpmat varje månad för att jag inte ska börja hallucinera och bli galen.. jag antar att det snart är dags igen.

Sitter faktiskt och tänker på hur gott det skulle varit med en big old Bigmac & Co (med plusmeny, ofskroz.) Cola Zero, McFeast-dipp.. haha, det börjar gå överstyr känner jag. But I waaaant it.. and I want it NOW!




För övrigt så har jag inte gjort mycket idag. Dammsög eftersom jag trodde att mammas kompis skulle komma, men icke sa nicke. Alltså dammsög jag i onödan! But it's okay, jag tror att mitt rum är väldigt tacksamt nu. Dock inte alla dammråttor som låg och gömde sig under sängen.

Måste gå och göra nåt åt mitt McD-sug nu.. kanske en macka med poli och majonnäs? Muuuuums..

På den senaste tiden har du fått mig att framstå som en person jag inte är. Du vänder saker och ting i din fördel, där jag alltid hamnar i underläge och mår dåligt.. och det vet du. Konstant spelar på mina känslor, påstår att jag är någonting jag inte är.. du får mig att tvivla på mig själv och jag ifrågesätter saker jag vet är rätt, egentligen. Och likaså vet jag att du känner dig träffad i just denna sekund, du vet att det är dig jag menar.

Detta skriver jag inte för att jag hatar dig, utan tvärtom. Du är en av de få som betyder något. Jag skriver detta för att du ska förstå.. för att du ska inse vad det är som händer. Vissa handlingar gör man utav kärlek, ändå om de inte uppfattas så. Det vill jag att du ska veta.

Och efter att du läst detta, innan du bestämmer dig för att se mig som boven i dramat, så vill jag att du tänker efter. Se det från min sida. Ge det några minuter... vissa saker är svåra att säga till någon, bara sådär.. rakt upp i ansiktet. Därför tar jag det så här. Kalla mig feg, men det är ett val som jag gör, och för det står jag.

Jag vill bara att du ska förstå att jag varken ser mig själv som offret eller som boven i det hela. Jag vill bara säga hur jag känner, utan att du känner dig påhoppad. Det är just därför jag tar det så här, bakom en skärm.. bakom en fasad med bokstäver.

När och om du frågar mig om det är dig jag menar, kommer jag att förneka det, helt och hållet. Det är upp till dig att ändra saker till det bättre.. precis så som det är upp till mig. Men det här är iallafall mitt försök till det bättre.

Idag trillade jag nästan. I trappan.

Det är lite roligt, when I think about it.. varje gång man skämmer ut sig, så är det lätt hänt att man skrattar (högt) åt sig själv.. men, blir det inte bara ännu mer pinsamt, egentligen? Jag skrattade iallafall. Högt och länge.
Jag menar.. jag kunde lätt ha trillat bakåt, alltså ned för trappan, damn it! Men iallafall.. det gick några snobbiga brudar bakom mig, de hade kanske lindrat fallet. Men det är kul ändå.. jag skrattar när jag trillar, jag skrattar när andra trillar. Folk som trillar är roliga, no matter how bad they hurt themselves. Och nej, det är inte skadeglädje.. det är bara kul. Punkt slut.

Skönt att saker och ting börjat lösa sig nu. Allt är ordnat inför engelskaspecialiseringen och vi kommer få lov att skriva vår C-uppsats. Yeeey! Eller kanske inte. Att skriva uppsats är mindre kul, men jag är ändå lättad över att det löste sig.. hade inte pallat med att ta studieuppehåll i ett halvår. Misstänker att jag inte hade gått tillbaka då.. hmm.

Jävla bajsväder. Igår var det underbart höstigt (?) och solen sken som bara den (ojojoj, rim där!) Men idag? Regn, slask, snö.. God, can you please make up your mind? (Ps. Sommar.. snälla.. sommar!)

Anywhoooo.. dags att söka jobb nu. Går ju ändå inte i skolan mer än en dag i veckan, så vad annars finns det att göra? Men men.. o tom, po tom. Ska gå och läsa vidare på nån bra bok jag börjat på..

Tittade ni på Outsiders? Jag ägnade mig åt att hitta alla fel i programmet, so here goes:

Sexmissbrukarens hår: What the hell was up with that? Jag tror att det var en peruk, man såg ju fan inte ens skallen, och det brukar man på normala människor som har sne-/mittbena. Det var lite Tyra Banks över det.

Sexmissbrukaren naglar: Hon lipar hos psykologen, och där ser man tydligt hur hennes naglar är fake, typ akryl eller gelé. Sen helt plötsligt, när hon gått därifrån och står och ser ut över havet, är de röda! Magic, or what?

Spelmissbrukarens pojkvän: Han kommer ut från tunnelbanan bara sådär, som att han bor tio minuter bort (han bor i Gotland och hon i Stockholm, och han är på besök.) Sedan säger de att han har kommit på besök och att han kommer att stanna ett par dagar. Eh, ursäkta? Var fan är din tandborste, rena KALLINGAR, kläder för att byta om mm.? Men det verkar inte vara viktigt för dem, utan att springa fram till datorn och spela!

Haha, detta kanske är mitt missbruk - att vara lite föööör observant ibland. Men men.. whatever!

Nepp, nu ska jag fylla badkaret och bada. Ha det!

Debil, kreten, hajvan, krkan.. jag älskar att använda de orden. Älskar. Fast mest på skämt då, jag är en snäll person. Jag använder mig inte av personliga påhopp.. kanske.. ibland.

N ringde nyss, kaze:

- Pa vill inte du gå och fixa det nu?
- Näää.
- Hepp.
- Hopp.
- Hajd, vidimo se hemma onda..
- Haj.
- Hej.
- Då!

*....klick...*

Det är en sån connection som bara syskon har. Så skickar hon sms "Skitunge, du klickade mig!", a ja velim (haha, velim.. roligt uttryck) "näää, pa rekla sam DÅ". Sms från N igen "hahaha.. offer!"

Eto, to je bilo to. Förresten, jag smäller i mig Milka i stora lass. Jag misstänker att min stjärt kommer att turn as purple as omslagspappret. Eller? Who knows.

Kan dagarna gå lite snabbare, eller? Sarkasm där. Skolan börjar väldigt snart, och jag vägrar inse att jullovet är över. Vafan, vaddå jullov när det inte ens har snöat nåt?! Neeeej! :(

Som jag har nämnt förut, jag är väldigt fascinerad av fenomenet tid. Det kan gå så oerhört sakta, men ibland blixtsnabbt. How come? Aja, det finns väl viktigare saker att älta på. Hos mig händer det inte så speciellt mycket just nu, men ändå är det nån förändring på G.. kan inte riktigt sätta fingret på det. Men något är det. Hmmm?

Sitter och tittar på Outsiders just nu. Det handlar om fetma och hur 1 miljon svenskar kommer att dö i förtid pga. det. Fetma.. väldigt intressant ämne. Jag frågar mig en sak varje gång fetma kommer upp som samtalsämne. Hur BLIR man såpass fet, att man knappt kan GÅ själv, utan hjälpmedel? Jag menar.. är man relativt normalviktig i början, ser man då inte att det börjar gå överstyr? Jag utgår bara ifrån mig själv. Man kan väl klassa mig som normalviktig, antar jag, och varje gång jag själv känner att kläderna börjar strama åt på fel ställen.. ja, då vet jag att det är dags att tänka i andra banor. Okej, jag förstår människor som varit överviktiga sen barnsben.. men alla "de andra" då? Jag pratar inte om lätt överviktiga människor nu, utan sådana som har riktiga problem.. dvs. problem med att röra på sig, problem med hjärtat osv. Alltså brutal fetma. Också ett väldigt fascinerande fenomen.. fetma. Mat är verkligen det bästa som finns, speciellt mat som man själv älskar (som tyvärr oftast är fet, söt och ohälsosam mat), men också det värsta.. som kan förstöra många människors liv. Ajajaj.

Det blev lite deep shit nu, men det är sånt som fascinerar mig, som får mig att undra. I blame McDonald's! Fan ta dem, och deras goda El Maco Chicken, McFish, BigMac och allt annat gott! May they buuuurn! Haha.

Såg precis klart på en film, baserad på Jane Austens bok. Jag är HELT fast på "sådana" filmer, som utspelar sig nångång på 1800-talet. I'm in love! .. och jag kan uppriktigt säga att jag inte hade haft nåt emot att leva då, gå runt med stora klänningar och prata som en dam. Jag antar att det bor en liten romantiker i mig, trots allt! :)

Ska hoppa in i duschen nu, sen måste jag sova. Måste, måste, måste! Har en tenta imorrn, håller tummarna för att den går bra. Sen är jag ledig ända tills GU hör av sig och informerar om när skolan börjar. Mitt största problem just nu är att jag inte lyckas vända tillbaka dygnet. Under hela min ledighet har jag vaknat runt 12-tiden, och nu är det omöjligt för mig att lägga mig innan kl 3 på natten typ.. it sucks, honestly.

 
Och hon säger:
- Can I offer you a hand, sir? med en underbar, brittisk accent.

Hade den första "skoldagen" på länge idag, eller ja.. lektionen kanske jag ska säga. På schemat var det utsatt från kl 9-11, men jag förstår inte varför. Vi skulle presentera våra arbeten i grupper, 5 pers i varje grupp, och varje person fick 10 min. 50 minuter sammalagt, om jag inte har fel? Why the hell 2 hours then? Whatever.

Jag har kommit på en sak. Jag, som är så himla sprallig, pratig, ÄLSKVÄRD (haha.. okej, nu ska vi inte ta i).. jag har faktiskt väldigt svårt att prata på beställning. Som idag, t e x., då vi skulle presentera arbeten vi haft iochmed praktiken. Jag blir så himla STEL och hela Azra-personligheten försvinner.. bakom någon skum dimma. Samma sak blir det när jag inser att jag och någon person inte klickar, jag blir väldigt stel och tillbakadragen.

Först tänkte jag att det kanske är så att jag inte gillar att stå i fokus, egentligen.. men så kommer jag på det: Jag är bara jävligt dryg! Haha. Jag vet EN person som är på mig och klagar på att jag är så asocial ibland (och tystlåten) (*host* Toni.. *H-frickin'-OST!*), men så är inte fallet. Jag pratar bara med personer JAG själv tycker om, mer än så är det faktiskt inte.

Jag vet inte, kalla det arrogans eller dryghet, men sån är jag. Är det någonting jag inte gillar med någon, så drar jag mig tillbaka. Varför ska jag le och vara falsk, när vi ändå aldrig kommer sluta som vänner?
Samma sak är det när jag blir tvingad till att prata. Sure, I'll talk.. men räkna inte med att få se min varma sida, b*tcheeees! Muahaha.

Haha. Fyfaaasiken vad drygt! Nää, men skämt åsido, jag är snäll! Jättesnäll, faktiskt... ibland. Typ.

HAR DU NÅGONSIN..

Blivit kysst? Eum.. jag tror det? :)
Ätit sushi? Never!
Stått på scen? Jodå, ett bra antal gånger.
Blivit dumpad? Nope, aldrig.
Varit ihop med någon som varit otrogen? Ja.
Varit med om en bilolycka? Näe, tack och lov.
Klättrat i berg? Haha, när jag var liten.

ANTINGEN ELLER

Kallt eller varmt? Varmt, aaaalways. Sålänge det inte gäller coca-cola. :)
Spets eller satin? Satin.
Blått eller rött? Rött.
Regn eller snö? Snö, snö, snö!
Ull eller bomull? Bomull.
Rosor eller tusensköna? Rosor.
Vår eller höst? Både och faktiskt. Våren är bra, för då är det snart sommar. Hösten är otroligt vacker.
Historia eller vetenskap? Historia .
Matte eller engelska? Pluggar till engelskalärare, så... matte! (..not!) :)

MOTSATTA KÖNET

Gillar du just nu någon av det motsatta könet? Toni? :)
Vet den personen om det? Det hoppas jag! :O
Gillar någon annan dig just nu? Eum.. det hoppas jag verkligen. :P
Vad tittar du på hos en man? Ansiktet som helhet.. mer specifikt, ögon och tänder. :)

HAR DUINOM DE SENASTE 48 TIMMARNA

Haft ett seriöst samtal? Yep, I believe so.
Kramat någon? Nää :( .. eller vänta, 48? Dvs. söndagkväll? JO! :)
Kommit sams med dina föräldrar? Ja.
Bråkat med en kompis? Nää.

GILLAR DU ATT

Ge kramar? Det beror ju på vem man kramar.. men jo, jag är rätt så kramig av mig. :)
Ge massage? Yep, hellre det än att själv få. Är så himla kittlig..
Gå på promenader i regnet? I regnet?! Den var rolig! Tycker inte om promenader överhuvudtaget. :P

Såg precis ett videoklipp där Severina brutalt mördar låten "Iznad Tesnja". Förlåt, men alla kan faktiskt inte sjunga olika slags musikstilar och få det att låta bra, och Severina är (enligt mig) inget undantag. Jag tycker att en BRA artist är en artist som kan sjunga allt möjligt, och ändå få det att låta lika bra som när han/hon sjunger sin "vanliga" musikstil. Har sett ofantligt många (ex. Yu-)artister som försöker sig på narodne och sevdalinke och det låter för jäääävligt. Detsamma gäller alla dessa narodnjaci som försöker sig på rock. Oh my God, säger jag bara!
För tillfället kommer jag på EN artist som står ut, som faktiskt KAN sjunga allt möjligt. Hari Mata Hari pratar jag om.


"Sedamnaest ti je godina" - Denna sjunger han med Tajci and it sounds gooooood! Vetefan vad det är för slags genre (wannabe 80-tals mjukrock?), men det funkar!


"Strah me da te volim" eller "Nije za te Bekrija" - Typisk Hari-stil. Det låter fortfarande fabulous. Sen är ju smaken som baken, men jag menar att det iallafall inte låter som en hund som ylar.

"Bosna moja" - Framförs egentligen av Safet Isovic, men han sätter den. En sevdalinka går ut på att man ska känna sevdah när man lyssnar på den, och jag tycker att Hari lyckas som bara den! .. med tanke på att han normalt sett inte brukar sjunga sevdalinke.

I eto.. ko bi rekao da i Sasa Matic zna poneku pametnu sastaviti?


Det händer inte så mycket just nu. Fick precis reda på att jag måste in till skolan (i Borås) på onsdag, vi har vår sista lektion typ. Måste fixa en digital presentation tills dess och sen ordbajsa i c:a 10 minuter. Piece of cake? Vidjeti cemo. Sedan är det väl bye-bye Borås, antar jag. Har ingen aning om när jag börjar på GU än. But I'm praying att det inte är än.. snälla, lite mer lov! Haha.

Mina kära läsare, I have a confession to make:

Vanligtvis brukar folk bli skoltrötta när de väl GÅR i skolan och har en massa saker att göra. Jag, däremot, är lite annorlunda. När jag väl går i skolan är allt lugnt, I'm coping with it. Ju mer jag har att göra, desto mer blir jag motiverad. Inte för att jag gillar det, ååååh-nej, utan för att jag är en tävlingsmänniska. Vet inte hur det kom in i bilden, men whatever. MEN! Here comes the 'but': När jag har lov (lov och lov) får jag för mig att jag vill ta uppehåll i typ sisådär ett halvår och JOBBA istället.
Det kommer iförsig nog aldrig att hända, eftersom min kära mor hade nackat mig på direkten (ja, jag är rädd för min mamma! Hon är farlig.) och hade hon inte gjorde det, så hade jag fått lyssna på ett och samma tjat varenda dag. "Ako sad pocnes raditi, pare ce ti se dopasti i neces vise htjeti nazad u skolu!" I can picture it at this moment.

Ne znam.. maybe she's right. Eller så är jag hjärntvättad! Än idag frågar jag mig om det var rätt beslut att plugga vidare på direkten, utan några som helst uppehåll. Vissa skulle kanske sagt ja, andra nej. Men jag vet inte var jag står just i den frågan, faktiskt. Som jag alltid säger, allt har både sina för- och nackdelar.

Och just nu så är nackdelen att jag ordbajsar, så jag slutar! Det får gå som det går! .. dvs. om jag inte gör något impulsivt, som att rymma till Hollywood och bli känd! (Yeah right...)

Nu ska jag laga nåt att äta, och jag kan uppriktigt säga att jag saknar min mamma! Sedan hon åkte till Bosnien har jag gått ner, fått vitaminbrist (skulle jag tro, då) och blodtrycket har sjunkit. It makes me dizzyyyy.. jag ser små lysande.. flugor (?) varje gång jag ställer mig upp. NOT good!

Vilken slapp dag! Shit, säger jag bara. Såpass slapp att jag satt och såg på Våra bästa år, och NJÖT! Yes, I admit! Jag tycker om den serien i smyg.. so whacha gonna do 'bout it?! Och vet ni vad? I know who the killer is! Muahaha.

Hursomhelst.. det hände faktiskt inte så mycket idag. Men jag blir skitarg över en sak. Jag har börjat få visdomständer där uppe, alltså på/i (whatever) överkäken, and I don't like it! Jag är rädd att mina redan (smått) existerande vampyrtänder ska bli ännu mer synliga. Jag ignorerar människor som säger att det är "sött" eller "charmigt", you lying bitches! :) Näe, men skämt åsido.. får ta mig  till tandläkaren nångång snart och se vad dem säger. Vill inte sluta som den där hillbilly-n i Simpsons. Yeeeeeehaaaa.

Var nyss på TinTin och åt kycklingbaguette, och låt mig påpeka att det var min frukost, lunch, middag, mellanmål.. call it whatever you want. Det var iallafall min första måltid idag. Det är vad "lov" gör med mig - bidrar till att jag förlorar alla mina rutiner, inklusive matrutinerna. Eating, what the hell is that?

Tittar på Jane Eyre på kanal 1 samtidigt som jag skriver detta, men det suger. Efter att ha läst boken ett bra antal gånger, så förstör filmen bara min fantasi och hur jag hade föreställt mig att Jane såg ut, Mr. Rochester och alla andra. Soooo, my conclusion: Det går inte att läsa en bok och sen se på filmen, och tvärtom. Den ena är alltid sämre och man blir bara besviken.

Ps. Vill bara tillägga att jag är skitarg på syrran nu. Hon lovade att köpa med sig en fet Fazer-choklad från jobbet, and did she do it? NOOOOO. Det är som att bli lovad en "sarena laza" när man är liten, för att sedan inse att sånt inte existerar. Sarena my ass! Föreställde mig alltid att det var en klubba, stor som en fotboll, i regnbågens alla färger. Men ack så fel man kan ha.

23:59 var det 2007, och det tog bara EN ynka sekund för att det skulle bli ett helt nytt år. Helt plötsligt blev det 2008. Säg vad ni vill, men jag är fascinerad. Hur kan jag inte vara det, när jag fortfarande minns 1994.

Festen i Mölndal var faktiskt mycket bättre än vad jag hade väntat mig. Men så blir det ju alltid när man inte har några speciella förväntningar. Thank Lord att mina fötter inte började göra ont pga. klackarna, annars hade jag gone maaaad. Så tummen upp för mina ULTRAheta, röda klackisar!

Anywho.. detta år bestämde jag mig för att inte göra några nyårslöften. Alltså gjorde jag ingenting nytt. Snälla, säg mig.. vad är poängen med att avge (om det nu heter så?) nyårslöften? Behöver man en SÅ "stor" anledning för att pressa sig själv att uppnå ett specifikt mål? Det är bullshit, om ni frågar mig. Vill man sluta röka, så gör man det bara, utan några jävla nyårslöften hit och dit. Vill man sluta äta massa skräpmat (note to myself), så gör man bara det. Punkt slut. Det är samma visa som när jag måste skriva en uppsats. Det är själva "nakaniti se" att börja som är the bitch, jobbet i sig går faktiskt rätt så bra - när man väl börjat.

Så är det väl med alla lägga-ner-saker. Vägen till att BÖRJA på något - det är just DET som är jobbigt. När man väl är igång så ser man till att finnish the task. Sån är jag iallafall. And damn I'm good!

Trodde aldrig jag skulle säga det, men jag är otroligt nervös över att börja på GU. Jag är egentligen ingen "sån" människa, som lätt blir nervös över saker, but this time.. gosh. Antar att jag inte är ett stort fan av förändringar.. inte såna här iallafall. Men hur som helst, there.. I said it. JAG ÄR NERVÖS. Buhu.

I beliiiieveee I can flyyyy, I believeeee I can touuuch the skyyyy.....

Note to myself (again!): Sluta äta chokladbollar så här sent på kvällen. Socker + Azra = Jagomir*-varning över det hela.

*Jagomir = Mentalsjukhus i Sarajevo.