Uppdatering som inte blir av.
Igår spenderades kvällen med Shirre-Pirre (aka. Lilla Schööööldpaddan) och vi hade det riktigt trevligt. Tog en sväng till Park Lane och jag har nog inte skrattat så hårt på länge som igår. Det fanns ballonger överallt, och de var fyllda med helium. Jag, som aldrig tror på saker innan jag sett det med egna ögon, tog en ballong och andades in för fullt (för att testa om man verkligen får en sån där söt chipmunk-röst som i Disneyfilmer.) Gud, alltså! Det var så jääävla roligt, började sjunga på Lilla snigel akta dig och brast ut i skratt.. tom. skrattet lät som en chipmunks! :) Invigde min nya tunika/klänning igår, och jag var så jääävla stolt över den (onödig information, men den är het!) och alla 13412414 färger som finns på den. Jag och Shirre är absolut på samma våglängd när det kommer att festa.. we rule, dude! :D
Kanske inte världens bästa bild, men äsch.. den duger vafan!
Over n' out!
... and I call it home.
I got a love, and I know that it's all mine, oh..
Do what you want, but you're never gonna break me,
sticks and stones are
Take me away... a secret place, a sweet esape, take me away.
Take me away to better days, take me away, a higher place...
There's a place that I go - but nobody knows -
where the rivers flow, and I call it home...
870615
Eh, dragi moji prijatelji... posto nismo odavno bili aktivni na ovom - da ne kazem 'veselom' - blogu, idemo ponovo.. i ovaj put 'po naski' (kao sto bi neki ljudi rekli.)
Ovih zadnjih par dana se vrijeme totalno promijenilo, tako da se nista bas i ne desava kod mene.. a iskreno mogu reci i da mi godi. Svaki se dan provodio na plazi dok je bilo suncano, ali valja i od toga odmoriti.. zar ne? Sad sam eto lafo na raspustu (my ass...), samo je jos ostala odbrana sastavka, i tek sam onda dibidus, totale, skroz na skroz (ili kako god zelite) slobodna.
Sutra se naravno torta jede, pokloni otvaraju i iznenadjenja otkrivaju (iako uvijek kazem da mrzim iznenadjenja, don't frickin' give me heart attacks! ali hajd..) s tim da mi je rodjendan. Ali sta ja znam.. nikada nisam volila da slavim rodjendane, bar ne svoje. Mislim.. covjek stari svaki dan, sta ima veze da li je to dan, sedmica ili godina. A nije bas neka wow-stvar kada punis 21.. totalno beznacajan broj, ako mene pitas. Mogu vam vec sada opisati sutradasnji scenarij:
Oko ponoci ce mama reci "prije tacno 21 godinu sam ja u ova doba imala bolove, pa me tvoj tata morao u bolnicu da vozi... ali hvala Bogu, nije puno trebalo dok si 'ispala' (bukvalno ce tako reci.) Onda se u 03:14 jedna beba rodila, ali su doktori mislili da je braco posto je beba bila poteska (poteska? ma sumo, jarane! ... 4,5 kg i 56 cm... nije bas da se hvalim)... i tako.. ko bi rekao da je ta mala beba sad veca od mame?"
Ne dam ja svoju mamu nikome. Nekada covjeku treba da ga neko malo prodrma pa da bi skontao sta je u zivotu znacajno, a sta ne. Dosta mi je da vidim kako mami oci zasuze cim pricamo o nani rahmetli, da bih ja sama skontala da nista ne traje zauvijek.. ustvari, niko ne traje zauvijek.
O tom po tom... zivot je prekratak za ozbilju. A danasnje pitanje je: Sta za veceras? Da li da se gleda fudbal (Swe-?... like I know anything about soccer dude) ili da se ide van? Sigurno ce biti kao i uvijek... nece mi se dati, ostati cu kod kuce i gledati jedan od onih 100 filmova sto ce biti na tv-u veceras.
Eeee, koje probleme ja imam...
A sada idemo dalje. Cujemo se, vidimo se i fino se provedite veceras.. I know I will :)
That famous smile.
Kan man bli vackrare än såhär? I think not.
Inte så bleka längre..
Det har varit massor med sol och bad de senaste dagarna, igår och förrigår på Näset och idag Lundbybadet. Det är roligt egentligen, oavsett vilket ställe man åker till så känns det som att man är nere i Juggan (nånstans vid havet), för det finns ALLTID nån ska som prata högljutt om koliko je para spiskao, koga je vidio, ko se ("masala") popravio itd itd. Roligt att lyssna på... eller ja, tjuvlyssna på. Jag misstänker att jag bränt näsan idag, den kliar som fan... fräknarna ska vi inte ens snacka om, det ser ut som att nån skjutit painball (pjegice-färg då) i fejset på mig. Men det är ju gulligt, sa Azra för att trösta sig själv.
Uppträdandet gick bra i lördags, men det var varmt som om man vore i helvetet. Svetten bara rann och rann, och vi bara dansade och dansade. Nu är alltid äntligen klart, förutom uppsatsen då (man ska ju självklart försvara den och grejer i mitten av juni... my birthday, just my luck) men jag är ändå glad. På fredag är det ett till uppträdande som gäller på Liseberg, och sen på lördag kommer Toni hem. Herregud, han har bara varit borta i två veckor, men ändå så har det känts som typ 5 månader. Men det är tur att jag är bra på att ubijati vrijeme, så det kunde ju varit värre ändå..
Idag tänkte jag på en sak. Vad är det med folk och gå upp i vikt under ett förhållande? Jag erkänner, jag har också lagt på mig lite.. men dude, vissa tar det till the extreme ju. Visst, nu kommer många tänka "det är för att man blir bekväm eller van", eller vad det nu kan vara, men ändå. Vill man fortfarande inte göra sig fin liksom? Det spelar ingen roll hur länge jag varit tillsammans med nån, jag vill ändå att personen ifråga ska tappa andan varje gång denne ser mig, haha. Iförsig, det kanske har lite att göra med att jag alltid varit en gnutta (yeah, right.. gnutta my hiny) utseendefixerad, men det är ändå ett mysterium för mig. Liksom, att gå upp typ 10 kg på bara några månader... not good. Det beror nog på alla myskvällar man har framför teven, all snacks, godis, cola osv osv osv. Jag känner igen mig lite, faktiskt, och därför har jag nästan slutat äta godis och sötsaker helt... (nääääästan.)
ska ut och spela basket lite, med tanke på vad jag precis suttit och skrivit känner jag att det behövs, haha.
Kram!