AzricaK

Idag skulle jag ha haft min första VFU-dag. Ställde klockan way too early och sov dåligt som fan. Drömde en massa mardrömmar om att ingen skulle vara där när jag kom. Psykos? Hell yes. Kommer alltså till skolan i tid, men ingen handledare. Greeeeeeeeeeeeeeeeeat. Så nu sitter jag här hemma och undrar vad morgondagen kommer att bjuda på. Kände mig som värsta stalkern medan jag gick där och spanade efter ny handledare.

Morgonens höjdpunkt var ändå ICA. Blev så irriterad på hemvägen så jag tröstshoppade lite hårfärg, bröd (ska fixa äggröra och lägga på mackan nu.. mmmm) och så skydd för håret, innan man plattar det. Det luktar heaaavenly, fast som herrparfym dock.

Tillbaka till VFU:n då. Hann prata med en jättesnäll lärare på skolan (som var hur hjälpsam som helst) och så som jag uppfattade det skulle många dagar både den här och nästa vecka falla bort. Woohooo! Nu på torsdag har kiddsen friluftsdag och då ska det spelas brännboll (och grillas, hoooollaaaa) och sen så är väl fredag en röd dag? Nästa vecka ska de ut nånstans igen and I'm loooovin' it. Det är just därför jag vill bli lärare, kära vänner. Bio- och teaterbesök, friluftsdagar och sommar-, jul- påsk- och sportlov.

På fredag är det förmodligen grill på G och utgång på kvällen. Lördagen bjuder också på en hel del kuligheter. Saaaaakta men säkert faller alla bitar på plats, nu gäller det bara att ta tag i pluggandet också. Det är lite som lugnet innan stormen typ... but it's okay, jag har faktiskt my umbrella, ella, ella, eeeeh, eeeh.. :)

Dan po dan, i noc po noc
ja skrivam svoju bol
kao most na rijeci za tobom.
Ko jos te voli k'o ja,
da te u dusu zna,
tako bas kao ja...

Jag antar att jag inte har sammanfattat resan som jag nyss varit på. Egentligen räcker orden inte till för att beskriva alla upplevelser och intryck, men jag kan utan att överdriva säga att de varit en resa jag sent kommer att glömma. Resan har bjudit på både lycka och sorg, skratt och tårar. Kanske på grund av utmattning, kanske på grund av helt enkelt viktiga insikter. Jag trodde aldrig att så många människor skulle komma att betyda så mycket för mig. Alla på sitt speciella sätt. Och återföreningen i söndags visade bara på hur nära vi alla kommit varandra.

Veckan som har gått har varit oerhört omtumlande, minst sagt. Som jag skrev har det känts som att jag gått runt i någon skum dimma och energinivån har varit skrämmande låg. Nu börjar förkylningen sakta att avta (fast jag är fortfarande slino och snyter mig typ 24/7) och hostan har lagt sig, så vi får se om jag piggnar till lite. Jag har en tenta nu på fredag, men som det ser ut nu så kanske den får vänta tills nästa tillfälle. I'm only human, trots allt, och ja... jag behöver få vara, helt enkelt. På måndag börjar den två veckor långa praktiken (wish me good luck) och då tycker jag faktiskt att vädret borde förbättras lite. Är sugen på att grilla...

Det är jävligt skönt när folk finns där för en. Alltså folk som man inte trodde fanns där. Det kanske är ett tecken på att jag borde sluta döma folk innan jag lärt känna dem. Eller helt enkelt ett tecken på att det faktiskt är okej att låta dem komma nära en, pa gdje puklo, puklo. Snacka om att ha played it safe hela livet.
Tack... från djupet av mitt hjärta. Tack till alla er som visat er vara riktiga människor. Neiskvareni i pouzdani.

Så! Håller på och packar det sista nu. Alla kläder står framme och det är så svårt att egentligen komma på vad det är som bör packas. Och samtidigt ska man tänka på att inte packa FÖR mycket. Ali imam jedan problem: ne znam da li da ponesem zimsku odjecu, ili "ljetnu". Haha, har aldrig varit i Bosnien i april förut (det räknas inte när jag var typ 4, som att jag tänkte på hur varmt klädd jag var då...) så det är en riktig pina att handskas med detta dilemma då :P Får väl packa ner nåt mittemellan och sen köpa en najsig dzemper na pijaci om det skulle bli för kallt (haha.)

Jag hatar känslan som man får när man packar... ni vet, när man ändå tror att man glömt nåt. Och jag glömmer ALLTID något. Det behöver inte ens vara något viktigt, men jag kommer sitta på bussen i X antal minuter innan jag kommer på "fan, nu glömde jag den där parfymen", och sen kommer jag sitta och gräma mig över det. Det är löjligt hur snabbt jag kan nasikirat se över små bagateller, när jag egentligen borde fråga mig vart jag la passet. It's all about control, och känner jag för det minsta lilla att jag inte har det så förvandlas jag till psycho-Azra.

Mina kära vänner, ni får ha det så skoj i Sweden och jag hoppas att ni får riktigt bra väder. Såpass bra att det är runt 20 när jag kommer tillbaka! Oroa er inte, jag ska äta enough cevapa, pite i graha (beror på om våra hosts bjuder just på det haha) för er också. Förresten, är det någon som vill ha nåt från pijaca? Ono... dok sam vec dole. :D