Sejtan gradom senluci...


...hoce duse da zavadi, i samo zbog imena
hoce da nas rastavi.
Ljiljana, Ljiljana,moja bila s Mojmila,
srce mi zarobila...

- Nemoj ni slucajno da te uhvatim da pusis, znas da je to stetno po zdravlje, rece otac sinu i zapali jednu Drinu.

Puno takvih slucajeva ima, a ljudi tesko vide kada grijese i govore jedno a rade nesto skroz drugo. Lako je pokazati prstom i govoriti sta se i kako se treba raditi, ali hajde ti majcin sine sam zivi kako ucis. Stvarno mi je sega kada se djeca uhvate baratati sa komplikovanim temama, a tek jucer iz pelena ispali. Prozivi zivot pa se onda javi.

Eh... ima evo vec dva sata kako se kanim da odem do prodavnice, ali malo malo pa nesto drugo i vaznije nadjem s cime bih se zaposlila. Stigla sam jesti (i to X puta), gledati skroz bezvezne tv programe, pregledati pirinsko horo (makedonsko kolo) i kolo iz Cacka i cak se nauciti novi korak ili dva. Pitanje je da li se sada isplati ici negdje kada sve zatvara za sat i po. Aaaaaanywho, trknut cu do grada kako god pa sta 'bidne', bit ce. Tunajt bih se trebala pocet pakovati, ili makar slozit jedan mali spisak za ne bih sta zaboravila.


Ljubi vas vash Azrail.

Pa da se kuci vratim...


På fredag bär det alltså av. Vid den här tiden sitter jag på (den fullpackade?) bussen som först bär av mot Linz, och på söndagkväll (ako Bog da) borde vi vara framme i Bosnien. Kan inte fatta att det nästan är två år sedan jag var där sist och trots att vi varken ska till Sarajevo ELLER Hadzici (well, d'oh haha) så kommer det faktiskt vara riktigt skönt att få känna den där atmosfären där nere. Vissa vet vad jag pratar om, andra inte.

Annars händer det väl inte så mycket hos mig. Idag började den tredje och sista delkursen för den här terminen och vi får väl se om den blir rolig eller inte. Oavsett vilken så är det ändå en hemtenta i slutet så det är okej. Lätt när man har facit i hand ju haha. Sen har jag snokat runt på diverse bloggar och jag blir lite halvrädd när jag ser hur många (unga) bloggare/-skor som är cyniska. Hallå... tek ste iz pelena ispali, det är för tidigt för att vara cynisk! Lev livet vafan. Sen tappar jag lite av livslusten när jag läser vissa inlägg som ser ut att vara från 1750-talet. Men okej... bloggen är väl till för att framföra sin personliga åsikt, så whatever.

I morgon är jag ledig, så jag tänkte passa på att köpa lite smågrejer som kan behövas inför resan. Typ shampo, duschcreme, våtservetter och sådant smått och gott. Jag borde göra nog en lista, för så glömsk som jag är kommer jag att glömma att jag ens ska åka nånstans...


Nu är det tv-tajm.
Puss!

Desperate housewife, indeed...


Jag vet inte om det bara är på sista tiden, eller om det alltid har varit så, men Gabrielle i Desperate Housewives är en SÅN bitterf... eh... tant! Det är så jäkla störande att se på henne och lyssna på henne (alltså hennes karaktär då... d'oh!) Oooorka med all negativitet och so what om hon har (correction: HADE) en blind man och två feta ungar? Folk har större problem än så, and yet they're not bitching about it. Nej, usch... tyckte om Gabi förut, men nu är Edie fan ett helgon jämfört med henne. Susan, däremot, tycker jag är cool som fan.

Så, det var dagens i-landsproblem. Resten av dagen har jag bara vilat, vilat och återigen vilat och sminkat mig i onödan. Att jag aldrig lär mig hur min syster fungerar. Hon stalkar ner mig med sms skittidigt (okej, typ runt 11...) och skriver "RING SÅ FORT DU VAKNAT, DET ÄR VIKTIG!". Jag tänker "shit, vem har dött?!" och ringer upp... för att få höra "var klar till två, du följer med mig och shoppar." Grejt, tänker jag, och stressar för att se någonlunda normal ut. Jag behöver inte förklara att hon är Hitler no. 1 när det kommer till befallningar va? Huuuuursomhaver... jag blir i alla fall klar i tid och sitter där som den snälla lillasyster jag är.. och väntar... och väntar... OCH VÄNTAR. Telefonen tjuter och det är ett till sms, som fint förklarar att "eto mene kuci iza 5, sta ima za pojest'?" GAAAAH. I rest my case.


Syrran i ett nötskal, haha..

Så, nu tänkte jag gå och dyka lite i badkaret... se vad som döljer sig på botten och så. Dessutom har jag köpt någon killer hårinpackning, så det kanske är på tiden att jag testar den. Känner för att ägna mig åt girly stuff just nu... HIHI.

Puss då'rå.

Let me think about it.



Hur het är inte Marilyn Monroe med sina kurvor? Hot tamale!

Har i alla fall äntligen köpt ett par höga gladiatorsandaler som jag blev kär i på direkten. Hade gärna loadat upp en bild, men jag orkar inte. Batterierna är slut och det är en pina i sig att sätta i nya. Blev hur som helst omedelbart kär i dem så nu står de i mitt lilla rum och väntar på mig. Woohoo! Just det, låt mig remind you att de kostade 250. You heard me, tvåhundrafemtio. Double-woohoo!

Puss!


Är man het, så är man.


 


Al' oko mene su posebni ljudi...


..svi zanimljivi, eksentricni.
Celicne felge i plasticne grudi,
i svi su digitalni, elektricni.

Spoji slatko i slano, to ide,
ali kruske i jabuke ne.
Spoji crnu i bijelu nam boju,
siva je slika svijeta, zar ne?

A svi bi htjeli bit' novi i cudni,
ili bar bljestavi cirkusan tim.
Dok mnogi spavaju, neki su budni.
Sami sa svemirom, na ti.

To je minimalizam.
To je minimalizam.
Al' ne zna primitivizam
sta je to minimalizam...

Jag vet inte hur det är med er, men ofta tar det mig ett bra tag innan jag börjar lyssna på själva texten till en låt som jag tycker om. Det är ändå oftast melodin och rytmen jag fastnar för. Antingen ska det vara något med sväng i, eller helt enkelt poetiskt, fast i melodiform då. Är ni med? Har i alla fall lyssnat på Letu Stuke den senaste halvtimmen och samtidigt suttit och hängt med i texten. Minimalizam är helt klart en favorit, förutom Sutis då. Det är ren konst att man kan få ner ett så fett budskap i en så glad låt. They're messing with people's minds without them even knowing about it! If that's not art, I don't know what is.

Igår uppträdde vi i alla fall Kortedala Forum och det gick bråå bråå (I think?) Sen har jag nog satt eget rekord i att äta cevape snabbt. Smällde i mig banjalucke rackare (vetefan hur många det är, eller hur man räknar. Det är ju lite weird, är en sån "platta" EN cevap eller räknas det som.. eh... fyra? Håll er till Sarajevo-style vafan! Haha) på typ 3 minuter. Tack och lov var dansen inte nån workout (en rätt så långsam en) så det var inte så farligt. Så alla ni Dukat-människor, om ni kände nån vitlöks-/löklukt så var det jag! Soooooorry, but a poguzija's gotta do what a poguzija's gotta do.

Så är det. Nu tänkte jag kanske dra till ett ultrahemligt ställe (affären) med en ultrahemlig person (mamsen.) Jag har börjat säga ultra nu, förut var det super. Superstor har blivit ultrastor. Jag börjar låta som en livs levande reklam för bindor. Typ Libresse eller nåt. ULTRAMOBBAT ju.



A svi bi htjeli bit' novi i cudni...


Aja... härå sålånge.


Nocas cu samo za tebe da plesem. Evo, ucim nove korake..


Dobro je kad u zivotu
za nesto se boris, rukama stvoris.
Dobro je kad u zivotu
nekoga volis, neko te voli.

Dobro je kad u zivotu
neko te sluti, ti nekoga slutis.
Ali je nabolje kad u zivotu imas nekog,
s kim mozes ovako da sutis...




Ps. Znam da sam efter, ali mi se tek sada pocinje svidjati ova pjesma.
Jävligt synd att man inte är kvar i Sverige då Mr. Dervishalidovic kommer,
men ingenting slår att återvända till sitt hemland... iako je samo na par dana.
Dakle: Bosnien 3/4-13/4... ako Bog da. Who's with me? :) Ds.


Retko odlazim kuci, a pisem jos redje...


..i slike su bledje i bledje, pa lepe potiskuje ruzne.
Al' nekad porucim pice i tako to krene...
pa signem u svatove njene.
Sve prave su ljubavi tuzne...

Svirajte mi "jesen stize, dunjo moja",
polagano... da mi ne bi koja rec promakla.
Sklon'te case i bokale, razbio bih svet od sale,
da je samo slucajno od stakla, dunjo moja...


Det är så enkelt att säga att man känner någon, att man vet hur personen skulle agerat i en viss situation. Men grejen är den att man egentligen inte känner någon förutom sig själv. Det är bara sig själv och sina egna handlingar man kan förutsäga, om ens det. Och för att låta som den sanna optimisten (not) så är det ju bara sig själv man har i slutändan. Ingen annan. Dagligen möter jag människor jag inte mött på länge och varje gång känns det som att de har förändrats. Jag vet inte riktigt om det är till det bättre eller till det sämre, men någon slags förändring har i alla fall skett. Men det dröjer aldrig länge innan jag inser att det i själva verket är jag som har förändrats... gått vidare... mognat. För det sägs ju att det man ser i varje människa reflekterar en själv, vare sig det rör sig om positiva eller negativa saker. Och det ligger kanske något i det.

Genom andra märker jag att jag släpper saker fortare. Jag lär mig sakta men säkert att inte (över-)analysera människors ord och handlingar. Jag tror att människor, speciellt tjejer, har väldigt lätt för att tolka andras ord, och till slut driver man sig själv näst intill vansinne för att man vänt och vridit på orden tills de tappat sin ursprungliga mening.

I slutändan kommer man till en punkt då folk runtom en får en chans att visa vad de går för. Och det finns egentligen bara två sätt det kan sluta på: antingen blir man positivt överraskad, eller så blir man besviken. I vilket fall som helst kommer man till insikt om vilka man kan räkna med och vilka som faller bort.


..ostavih iza sebe svet zablude, promasaje koje tiste.
Prosto, lako, k'o neko beznacajno pristaniste...



Tomorrow is a new day.


Säg vad ni vill, jag tycker det är hur mysigt som helst när det snöar så här. Det räcker med att jag tittar ut genom fönstret och en slags lyckokänsla infinner sig. Det är bara lite synd att snön bestämt sig för att komma såpass sent. Det hade ju varit riktigt bra tajming i typ januari, men nu? Dude, come on. Okej, det är mysigt när man är inomhus, men så fort man går ut fuckar det ens hår. NOT okay.

Var nyss och träffade min long lost twin (or so it seems) Arijana och vi hade det skitkul. As usual. Jag kan tyvärr inte gå in på vilka teman som vi berörde (åldersgräns på det) men det var väldigt... ehm... lärorikt. Och intressant. Vi får nog ta och ses igen (väldigt snart) för att diskutera våra framtida samarbetsplaner. För vi ska ju, trots allt, starta en ny verksamhet ihop. Riiiight? Goodie.

Sen har jag insett att jag tycker om att ha mittbena som fan. Och det hjälpte att min samarbetspartner tyckte det såg najsigt ut... hej, bekräftelse! Jag sitter och tittar på en tjej som är med i Ellostidningen och hon har det vackraste håret jag någonsin skådat. Mittbena (självklart), honungsfärgat hår och väldigt långt. Hade jag varit gay hade jag do her med detsamma. Hell, I'd do her now, too. Och sen har hon en jättesöt glugg mellan tänderna också. Adorable.

I morgon är det skola som gäller (10-16... kill me) och sen får vi se. Har inte riktigt bestämt om jag ska vara kvar i Gbg eller inte. Toni, får jag komma hem till dig?? Snääääääääääääälla? Haha, kommer ni ihåg när man var liten och man frågade (eller blev frågad) om man fick komma hem till någon. Då brukade personen ifråga oftast säga "okej, men jag får bara släppa in en!" (t.ex.) Haha, så himla fånigt! Bara för att man inte ville leka med de andra ungarna. Kommer ihåg en tjej jag brukade leka med när jag var mini. Steffi hette hon. Undrar var hon finns nu. Jag minns i alla fall att jag tyckte om henne som fan, även om vi hade våra bitchfights. Men vad gör man liksom... vänskap i ett nötskal!




Sen måste jag också tillägga att balls of steel krävs för att kunna le så här när man är in so much pain. Inga detaljer.
Och som Destiny's Child skulle säga:
I'm a surviiiiivooor...


Later.


Ne, ne, ne vjerujem usnama sto lazu, a tvoje bas lazu sve.


Hidden-message-inlägg från folk ignoreras helt. Speciellt när skribenten inte ens har shit med saken att göra. Kiss my juicy ass, säger jag bara.

Så. Sitter för tillfället och funderar på vad man kan ha på sig ikväll. Visst, man ska se bra ut hit och dit, men jag funderar på att köra på fetingtröja, overall och så. It worked for me when I was 10, it should work now, too. Jag hatar att gå runt och frysa! Sen har jag köpt världens mest godluktande(?) hårinpackning. Tycker att mitt hår förtjänar lite extra care, speciellt nu när jag inte tvättat det sen onsdags. Jag menar, det är inte SÅ farligt, men... helst never again, haha. Det är ju bra att inte tvätta håret för ofta, så jag har försökt för att se hur länge jag kan stå ut. Jag säger bara en sak: tack och lov för gummiband. Praaaaise the Lord! Och seeeen så har jag redan inhandlat en present till mamsen, det är ju internationella kvinnodagen i morgon! Vet inte hur det funkar här i landet Lagom, men det är en big deal i YU så vi håller oss till den traditionen.

Det känns som att jag har en MASSA saker att ta tag i nu (bl a. gällande skolan) men jag orkar inte. Once again I blame the weather. Energin är inget att hurra över i dessa pisseväderstider direkt. Men måste man så måste man. A student's gotta do that a student's gotta do, right?

I kao sto Merlin kaze: Da mi je sad harmonika, ne bi mi svu noc zaspala. Bilo bi k'o sto nikad ti bilo nije, i ne bi srce moglo da sakrije...

A sad... kupanje! Hääärå.


Dodji nocas u moj san...


..u moj tajni polusvit...




Cuvam te na dnu srca, sta sam sakom stiska samo za tebe.
Zadnje zrno simena od mojega imena, cuvas ono od vitra i od vrimena,
jer si moja sudbina...