AzricaK

Alltså, nu var ju tanken att jag och A skulle vänta med att skaffa ett husdjur. Jag tänkte mer på att djuret kanske vill ha lite utrymme att röra sig, och 28 kvm är inte en fotbollsplan direkt. Men nu är det så att vi ändå har skaffat ett husdjur. Kanske inte på eget initiativ, men nu är Safet i alla fall här (jag har döpt om honom till Saffett för att svenskar ska kunnat uttala det rätt) och han är så välkommen så. Jag hade tydligen, enligt A, under nattens gång hotat med att slakta Saffett på morgonen för att han vägrade sitta still. Men när jag vaknade och såg hans stora oskyldiga ögon så kunde jag inte, helt enkelt. Så jag skickade iväg följande sms till A:

Alltså... jag tänkte döda lilla muhan, men den tittade så ledset på mig, så jag lät den leva. Nu flyger den runt här o håller mig sällskap medan jag städar lite. Den reagerar när jag kallar den för Safet. :)

Ni förstår kanske att Saffett är en muha. Eller en fluga, för er som inte förstod. Och det är ingen liten muha heller, utan han är rätt så stor. Han dök upp från ingenstans igår, och sen dess har vi varit som ett. Om jag sitter still, så gör Sajo också det. Om jag dammsuger så flyger Sajo oroligt runt. Kanske för att han är rädd att jag kommer stabba honom i ryggen och dammsuga honom också.

Nu har det tydligen börjat snöa igen. Vår, my ass. Det kommer att vara som alltid: lång vinter, ingen vår, sommar direkt. Har inte ni också märkt det? Det går från att vara vinter till sommar över en dag. Från -15 grader till +20. Men visst... hellre snö än regn, so let it snow. Sen är jag lite halvpissed för att min parfym inte har kommit än. På tal om snö, liksom. Jag beställde en parfym som varit en favorit länge, men jag har aldrig vetat vilken det är. Syrrans kompis använde den nämligen, men jag glömde alltid vilken det var. För någon dag sen gick jag in på Lindex (what, de säljer också smink/parfym ju!) och luktade på lite dofter för skojs skull. Tro fan att min favvo var en av Paris Hiltons dofter. Jag skäms lite över att säga det, men så är det. Escada Magnetism är verkligen en Azra-parfym (alla som känner mig vet att jag är galen i den) men nu kände jag att det var dags för en förändring. Okej, när det ändå är bikttajm så kan jag väl passa på att berätta att jag också äger en av Britney Spears parfymer. Vetefan vilken det är, men den är i alla fall rosa med en massa diamanter på. FjOrTiS eLlEr VaAaAaD :D

Det var allt för idag, kära små barn. Nu ska jag fortsätta att se på teve medan snöflingorna flyger utanför fönstret och fundera på vad man kan laga till middag. På tal om middag, vad ska jag mata Saffett med?? Choklad? Alltid ett säkert kort.


Saffett när han tar en tupplur. Han tror att han är en fladdermus.

Sen kan jag väl bjuda på lite random mobilbilder som jag precis överförde till datorn. Jag säger ju det, jag bjuder så sällan på bilder på mig själv, så nu kände jag att det var dags att göra det. *sarkasm*



En tunika som var on sale på H&M som jag aldrig köpte. Synd, för den var jättesöt. Och min snygga ring som gick sönder när jag smällde handen o dörren :(


Jag hatar verkligen choklad. Tål det inte, äter det aldrig, äcklas utav det... NOT.


På jobbet. Så upptagen med mina uppgifter att jag inte ens hinner ta kort... :)


Kläder inför arbetsintervjun. Black and white funkar alltid, right?


Fan vad snygg man är när man precis duschat alltså. "Bloddoppade" naglar, haha.

Okej, det räcker nu. Jag missar ju Ellen!
Puss!

---

Update 2 (22:37)

Ännu en rolig dag på jobbet. Not. Min partner in crime har precis gått hem så det är bara jag och datorn kvar, så jag tänkte passa på att uppdatera lite. Jag och bloggen har en väldigt speciell relation. Den finns alltid där när jag behöver den, och när jag inte behöver den mer så skiter jag i den. Inte en win-win situation, precis.

Tänkte ta upp det här med "copycats." Jag tycker på ett sätt att det är oerhört pinsamt och barnsligt att haka upp sig på sånt och anklaga folk för att vara härmisar. Jag menar, vem fan bryr sig om någon köper likadana byxor osv.? Men en sak som stör mig något så otroligt mycket är när vissa ska påpeka hur fult något man har är, för att sedan springa och köpa samma sak. Vi kan väl ta några exempel:

Jag köpte ett par skitbilliga boots och var skitstolt över dem. En bekant tog en titt på dem och sa "njaaa, tycker inte dem är så fina. Inte min smak precis." Okej, tänkte jag (och "screw you, bitch" haha) och sket i det. För smaken är ju ändå som baken - bred och delad. Men när samma bekant går och köper precis likadana stövlar efter bara någon dag så blir det ett irritationsmoment. You get it, right?

Ett annat exempel är smink. Eller ja, naglar blir det ju i detta sammanhang. En annan bekant påpekade hur "skumt" det var att måla fransk manikyr med rött istället för vitt. För mig är det en kul grej liksom, att testa sig fram med olika färger (rött har på sistone blivit en favvo.) Och samma person sa "det ser ut som att du har doppat naglarna i blod" (?!) för att en vecka senare gå runt med precis likadana naglar. Jag menar nu inte att det var jag som uppfann det eller så, självklart fick jag också idén från någon, men jag gick inte och sa att det var fult till personen ifråga.

GAAAAHH. Sånt orkar jag inte. Jag delar mer än gärna med mig var jag har köpt mina saker eller hur jag har gått tillväga för att (bara ett exempel) sminka mig på ett visst sätt. Jag har aldrig varit personen som svarat att jag inte vet när någon har frågat mig vart jag köpt nåt. What the hell! Vem fan bryr sig om någon köper samma? Det är ju ändå inte så att man är med varann 24/7. Girighet, småsinthet och allt sån, det är så oerhört fult. Det är inte smickrande för någon.

För övrigt så är det svinkallt i rummet jag sitter i just nu. Fine, jag har ett fönster och slipper känna mig inlåst, men det drar som fan. Medan A fortfarande var här var vi i personalrummet och tjuvade frukt. Eller ja, den står ju framme så man själv kan ta, men det är nog inte menat att vara en buffé (så som vi tror att det är.) Med händerna fulla börjar vi att röra oss tillbaka till arbetsrummet i hopp om att ingen kommer att se oss. Tror ni inte att självaste chefen går förbi just då? Haha, pinsamt värre. Det hela följer med min smartass-kommentar "men vad har vi att förlora liksom?" Ehh... jobbet, kanske?

Så, nu vet ni det. Som vanligt var det väldigt viktig information jag delade med mig här. Nu ska jag surfa runt lite tills klockan blir fyra och sedan ska jag träffa Shirre-Pirre som jag saknat jättemycket.

 
Bild 1: Vanliga naglar
Bild 2: "Konstiga naglar" (bite me!)

Puss!

Ps. Pappa fyller år idag, så ett stort grattis och en stor kram till honom! Ds.

Idag har jag nästan bajsat på mig av nervositet. What can I say, jag var ungen som alltid satt fast på toaletten när tandläkaren ropade upp ens namn. I was minding my own business, so to speak.

För ett tag sen sökte jag ett jobb. Innan jag skickade in personligt brev, cv och hela köret så ringde jag upp kontaktpersonen för att ställa lite frågor (läs: väcka dennes uppmärksamhet) och det blev ett riktigt trevligt samtal. I fredags fick jag ett samtal tillbaka och frågan om jag kunde komma på intervju på måndag (idag, alltså.) If I may say so myself så gick det skitbra! Visst, man ska inte ta ut något i förskott, men det kändes jättebra. Det var mer som ett roligt samtal än en intervju. Frågan är bara om jag kan stå ut med att vänta i två veckor på besked. Gaaaahh. Patience is not my best friend.

And what's up with the snow? Jag och A skulle ut i lördags (vilja av stål, haha) och det var förjävligt att komma ut med bilen. Den var helt igensnöad, men som tur är så gick tre killar precis förbi och kunde hjälpa till. När vi väl var ute på vägen var det som att åka pulka. Det spelar ingen roll om man kör 20 i timmen och svänger lite skarpare, bilen får inget grepp om vägen. Ser ni hur jag låtsas kunna något om bilar? Man kan ju nästan tro att jag är expert, men så är det inte.

Hade precis satt på någon spansk skräckis nyss och börjat komma in i den, men så hör man snarkningar. Tro fan att jag inte tänker se på en shit-my-pants-film helt själv, så jag stängde av skiten. Nu sitter jag här istället och skriver, medan A snarkar på. Samtidigt kollar jag på bilder på Maldiverna. Alltså, kan inte bara någon ge mig typ en miljon? Det räcker så, jag är varken girig eller krävande. En miljon would do it. Då hade jag rest lite. Eller kanske lite mer. Tills dess kommer jag att sitta här och kolla mitt konto då och då. För att se om någon peng har kommit in, menar jag.



Sen fick jag en kommentar på facebook angående bilden här ovanför. "Bucoooo" stod det. Vaddå buco?! Det heter faktiskt elegantno popunjena. Och dessutom är det linnet som är pösigt! Bara för det ska jag ta en till rad av min Milkachoklad, för att bevisa att jag inte alls är buco (*lever i förnekelse.*) Kines - okej. Buco - njet!

Nighty!

Just det ja, tvättstugan! Fan!

Jag och min lurviga bästis.

Puss!