Rubrik, ja.
Nu drar vi till stan för glass och fika. Uppdaterar lite senare ikväll med bilder från fredagens bravader (Danmarksresan.) Wohoo, härligt med det här fina vädret. Man mår bra bara man tittar ut genom fönstret, visst?
Puss!
I do NOT have a gambling addiction. Fakat!
Så, nu har jag klippt mig. Eller ja, inte NU nu, men idag. Hos mig finns inte det där som kallas för betänketid. What the hell is that, förresten? Bestämmer jag mig för något så måste det ske på direkten, tålamod är alltså inte min starka sida. För hundrade gången. Och jag är inte personen som sörjer hår. Vafan, det växer ju ut ändå so I don't know what the big deal is. Har därför aldrig förstått mig på brudar som lipar när de klipper sig, typ Top Model-style. Habibi, det är en förnybar källa. Hår växer. Igen? Okej: Håååååår. Väääääxer. Tog det lite långsammare för the slow ones. Ringde frisören strax efter ett och klockan tre satt jag i frisörstolen. Och för att mitt hår är SÅ tjockt och kvaliteten på håret är SÅ bra så var hon klar med allt cirka 20 minuter senare. Tvätt, klipp, fön... aaaand done. Nu känns det så där härligt när jag försöker slänga med håret men det enda jag känner av är små hårstrån i nacken. Jag älskar det, och jag skojar inte.
Ta-daa. Resultatet då, va. Kände mig SÅ nöjd när jag gick ut ur salongen och kunde inte sluta titta mig själv i varje spegel (läs: blank yta) jag gick förbi. Okej, det är inte någon ny frisyr med tanke på att jag haft den förut, men jag har äntligen hittat min frisyr. Den som jag känner passar mig och som jag känner mig fin i. På med ett par snygga glasögon och jag är redo för mitt framtida läraryrke, haha.
På fredag bär det av mot Danmark med Miki och Necko. Vi tänkte ta båten över (hello babies, or shall I say slot machines?) och vara där någon timme eller två. Egentligen är det inte själva grannlandet som lockar, utan det är mest för att röven ska få se vägen. Haha, guza da vidi put. Låter ju hur sjukt som helst när man direktöversätter. Men ni fattar. Och jag är riktigt het här i min mudmask. Fattar ni att jag skrämde min egen katt. Stackarn, den har fått utstå mycket under sina få dagar här. Den har bland annat blivit inlåst i garderoben, den har blivit trampad på (inte av mig, till mitt försvar) och den har säkert fått X antal hjärnskakningar tack vare dens dröm om att bli den nya actionhjälten (läs: kastat sig från sängen, hyllor, bord etc.) Men annars så mår den bra. Och den är söt när den sover. Bara då. När den inte sover så har den en imaginary friend som jagar den eller så bits den. And that's about it. Men den är som socker ändå, varken jag eller A får nog av den.
Så, nu ska jag gå och tvätta mitt lertäckta ansikte och sedan krypa in under älsklingens varma täcke. God natt.
2009-06-20
Ett år. Så länge har jag och äsklingen stått ut med varann hittills. Sedan den 20:e juni förra året. Fast det är ju inte jobbigt att "stå ut" med någon som man har kul med och framför allt med någon som man älskar. Det tycker jag förtjänar en hel Geisha. Ja, alltså tvåkilosgeishan som vi vann på Liseberg idag. Fattar ni eller... jag har alltid världens tur i spel. Okej, det var faktiskt han som vann Geishan och jag Toblerone, men ändå. Det finns ju såna brickor man kan spela på, eller så kan man spela på ett enda nummer i brickan. Och inte för att snåla, men jag ville spela på bara ett nummer för då skulle ju vinsten kännas mer välförtjänt. Så jag sätter mina fem spänn på nummer 40 och vad tror ni händer? Preciiiiis, nummer 40 vinner. Wohoo! Så nu ligger det choklad överallt... och tomma papper. Det kallas nog för krigsbarnsyndromet. Man tar igen allt man inte hade tillgång till under kriget (alltid en bra ursäkt.)
Jag vetefan vad det är med mig och mina sovvanor. Det är inte direkt så att jag vaknar överdrivet tidigt på morgonen, men ändå är jag helt slut vid elva på kvällen. Vi satte på Wolfman (filmen, alltså.. snuskisar!) och började att titta. Min kommentar är alltid "somna inte, jag kommer slå dig!" men den här gången var det faktiskt jag som somnade.. med Smoki tätt intill mig. Vaknade alldeles nyss av att jag fick en tass i ansiktet, så nu sitter jag här - klarvaken. Mina män ligger och sussar tillsammans. Den ena pratar i sömnen, medan den andra drömmer att han springer eller något för tassarna lever sitt eget liv. Ser nästan ut som att han får elchockar, haha. Så ond jag är. Är skitstolt över att jag lyckades klippa kattens klor idag. Det är inte direkt deras favoritgrej i världen att bli fasthållen, men det gick. Sedan när han hade somnat filade jag naglarna (eller ja, klorna.) Jag skojar inte, jag tog min fil och filade dem så nu kan jäveln inte rivas mer. In your face, kitty! Who's your daddy? Who?!
Idag var en fin dag, fastän vi inte riktigt kunde bestämma oss för vi skulle göra. Tvillingjävel och skyttjävel. Funkar så bra ihop, men har världens beslutsångest. Och dagen blev ännu finare då jag fick ett mms av systern. And there it was - en bild på två händer.. med två alldeles underbara ringar i vitt guld på. Och två champagneglas. Blev alldeles överlycklig och tårögd. Så ett stort grattis till min älsklingssyster och hennes fästman! Lord, fästman... det kommer ta ett tag att vänja sig, men jag önskar de all lycka i världen.
Sen så har jag fått en fix idé som jag inte kan släppa. Nu när mitt hår äntligen blivit jättelångt (skojar inte, det är nästan till rumpan, växer ju som ogräs) så vill jag klippa mig. Är inte det typiskt? Och jag är absolut inte en person som sörjer hår. Har gått från jättelångt till kort som fan SÅ många gånger att jag tappat räkningen, men en av mina favoritfrisyrer har ändå varit pagen. Det var så lätthanterligt och fint. Så efter sommaren funderar jag på att klippa en fin page (som på bilderna här under) och börja färga det blont. Ja, alltså... slingor och hela köret. Till nästa sommar vill jag vara blondie, hade jag tänkt. Blondiner, alltså... det är något med dem. Grrr.
Näfan, nu blir det sängen. God natt!
En varm och solig måndag, den femtonde juni...
Min mamma säger att det var en fin sommardag då jag föddes. Solen sken och det var varmt i Sarajevo. Och jag själv minns inte sista gången det regnade när jag fyllde år. Det har alltid varit fint väder, och likaså idag, fastän jag trodde att det skulle spöregna med tanke på vädret igår. Nu är klockan några minuter över tolv och det är inte längre min födelsedag. På ett sätt är det skönt, för det är något bitterljuvt med födelsedagar. Och ju äldre jag blir desto mer avstånd tar jag från allt födelsedagsfirande. Det är inte så att jag skäms för min ålder (haha, låter som att jag är typ 50 bast) eller känner mig gammal, för man är trots allt bara så gammal som man känner sig. Och det hjälper ju lite på traven att jag fortfarande måste visa leg varje gång jag köper snus åt A. Eller när jag ska ut och festa... där det är 18-årsgräns (fastän det händer väldigt sällan.) Say no more, va? Good. Jag vet inte, det är bara något med mig och födelsedagar. Andras har jag däremot inga problem med att fira. Det tycker jag om, och att överraska folk.
Sedan några dagar tillbaka har jag varit lite on the low side. Det har inte hänt nåt speciellt, allt har varit som vanligt, fast ändå har det känts som att någonting har fattats. Och jag hatar det. Eller snarare föraktar. Jag är ändå en person som gläds åt småsaker och som kan bli glad för absolut ingenting, så detta känns som en stor omställning. Det kanske är tack vare det fina (hello sarcasm) vädret vi haft på sista tiden, det kanske är en sån där period... men vad det än så tycker jag inte om det. Det minsta. Men förhoppningsvis går det över snart. Tills dess får jag ta till the heavy stuff, also known är Marabou. Och min älskade Smoki. Det är sjukt att man kan älska en liten varelse så mycket. Och att en liten varelse kan ha en så stor personlighet. Jag tror att vi kommer så bra överens (såpass bra att jag har en massa fina rivmärken på händerna) eftersom vi är så lika. Det är antingen eller - jättesöt och gosig eller på bråkhumör. Inga mellanting.
På tal och choklad och djur. Genom att äta choklad påverkas utsöndringen av endorfiner i kroppen, som i sig ger ett lyckorus. Och det är bevisat att människor som äger djur (som till exempel hund eller katt) löper mindre risk att falla i depression än människor som inte har några husdjur. Tydligen är det lugnande att sitta och klappa på en varm och gosig päls. Couldn't agree more. Så under de kommande dagar ska jag trycka i mig extra mycket choklad och klappa kissen (min katt alltså, för att slippa missförstånd.. you pervs!) överdrivet mycket. Det hela kommer att sluta med att jag ser ut som en överviktig Edward Scissorhands, men i alla fall en glad sådan.
Smile, though your heart is aching.
Smile, even though it's breaking.
When there are clouds in the sky,
you'll get by.
Light up your face with gladness,
hide every trace of sadness.
Although a tear may be ever so near,
that's the time you must keep on trying.
Smile, what's the use of crying?
You'll find that life is still worthwhile
if you just smile...
God natt.
Smoki.
Så heter vår nya familjemedlem. Smoki. Det betyder ostbåge.
Eller ostkrok, vilket som.
Mac, mac, maccc...
Tuesday.
Ibland när jag råkar klicka in mig på vissa människors bloggar (som jag vanligtvis inte läser) kan jag inte låta bli att sitta med munnen wide open medan jag scrollar igenom inläggen. Jag uppriktigt skäms. Ni vet hur det är när man ser på någon hilarious komedi där någon skämmer ut sig och man skäms ÅT personen? Typ såpass mycket att man själv vill gömma sig bakom soffan? Well, så menar jag. Så mycket skäms jag.
Det handlar inte om avundsjuka, det handlar inte om hat. Jag är varken avundsjuk eller hatisk av mig. Tycker jag att någon är fin eller snygg så säger jag det. Jag pikar aldrig folk som inte förtjänar det och heck, jag kan till och med ge komplimanger bara för att få folk att må bättre. Jag hatar egentligen det faktum att jag ens sitter och skäms när jag läser för jag själv hatar fördomsfulla människor, så det blir ju värsta motsägelsen. Alla ska få göra som de vill och göra val i livet utan att behöva bli dömda för det. Det är ju ens rättighet som människa. Men det känns som att vissa människor take it to the extreme för att bevisa att de inte bryr sig, att de kan göra vad de vill och samtidigt tänka "who the f*ck cares?" Missförstå mig rätt, det är precis så man bör göra. Man SKA alltid göra det man själv vill, men i samma stund då man behöver visa och påpeka för hela omvärlden att man gör det så förlorar det sin charm. Likaså blir en snygg person ful då personen själv måste påpeka hur snygg han eller hon är.
Jag vet inte. Jag kanske känner så här just för att jag inte har någonting gemensamt med dessa människor. Jag är väldigt lugn av mig, fast samtidigt inte. Jag är väldigt allvarlig av mig, fast samtidigt inte. Det gäller ju att hitta en mellanväg. Jag har inga problem med att bjuda på mig själv, men även det har sina gränser. Det är ju meningen att folk ska skratta med en, inte åt en. Och det är just det jag inte tror att dessa människor inser. I slutändan handlar det egentligen bara om att vara ödmjuk. Utan det är man ingenting.
Well.. hello there, Sony Ericsson!
Märker ni hur jag älskar att ha repliker ur reklamsnuttar som rubrik? I do! Och jag kan skitmånga reklamer utantill. Se på teve för mycket? Jag? Get out of here!
Okej, en snabbisuppdatering (bortförklaring för att slippa städa.)
Så vad har hänt då? Det har ju varit underbart väder så skrivande i bloggen har inte varit aktuellt precis. Har därför passat på att vara ute så mycket som möjligt och jag har blivit lite brun. Fattar ni eller? Jag... brun. De två orden passar liksom inte in i en och samma mening, haha. Det roliga är att jag har haft en massa skoj för mig, men jag kommer inte på en enda grej nu. Okej... SÅ kul har jag kanske inte haft trots allt, då. Det blir alltid så, uppdaterar man inte kort efter att man gjort något speciellt så glöms det bort. Whatever, moving on.
Håller på och städar lite, det förjävligt är att jag aldrig kan göra allt på en gång. Jag dammar av, sen sätter jag mig framför datorn. Sedan dammsuger jag och under tiden ser jag något fascinerande på teve. Självklart måste jag stänga av dammsugaren för att titta lite. Gahh. Men nu är jag i alla fall klar och nu är allt skinande rent. Nästan såpass mycket att man kan slicka golven. Fast det skippar jag den här gången. Ikväll kommer min syster och hennes mään över för lite filmtittande (har hyrt tre olika filmer, misstänker att de kommer rösta på romcomen) och jag tänkte laga tacos också. Måste ta mig till Ica för att köpa lite kött och diverse tillbehör men vem fan orkar i det här vädret egentligen? Jävla regn, bara det inte regnar på min födelsedag, som är den 15:e juni, by the way. See how I did it? Smög in det så elegant i texten, apropå ingenting så där.
Okej, stress! Måste hinna springa till affären, duscha, börja tillaga maten och duka bordet. Kommer fan inte hinna! Det blir alltid så här, får för mig att jag har sååå mycket tid över, tills jag inser att jag inte har det. Och ändå så sitter jag här och skriver samtidigt som jag tittar på Simon och Tomas och lyssnar på Parni Valjak. Hoooolla.