Ne seceri sitno, bolja ti je kocka...
Har precis ätit mig proppmätt på gårdagens rester (salladen) och nu sitter jag och tittar på Oprah. De har gjort om en kvinna och hon är stunning! Tycker det är SÅ överhett med blondies med sotade ögon. I love it! Googlade lite för att hitta exempel, men jag kommer fan inte på någon nu. Eller jo, Christina Aguilera och Andrea Teodorova (kolla in henne på youtube) så förstår ni nog vad jag menar. Grrr! Hittade bara inga bra bilder där de har den make-upen som jag pratar om.
Tänkte alldeles strax gå och duscha och tvätta håret, och sen platta det. Nu när håret har blivit så långt orkar jag inte platta det mer, utan jag fönar det bara med rundborste. Fast sen så har jag rätt så rakt hår av mig själv, så det är ju inte precis så att det ser bushy ut om jag bara låter det vara. Eller ja, det finns undantag. Jag brukar somna med håret blött och då är det ingen vacker syn på morgonen, haha. Inte ens plattång hjälper då. Är det inte sjukt hur såna småsaker kan få en att känna sig snyggare? Vissa dagar när jag inte känner mig på topp och tycker allmänt synd om mig själv brukar jag fixa till mig ordentligt, utan någon som helst anledning, för att sedan beundra spegelbilden. Det låter säkert hur mobbat som helst, men det hjälper ju så varför inte? Fan vad trist att vara kille, egentligen. Vi tjejer kan pimpa till oss med snygga klänningar, en massa smink, smycken osv. Och killar tar bara på sig "den där snygga skjortan." Wo-fricking-ho, liksom. Kul!
Aaaaanywho, ikväll blir det bio med mina två favoritkvinnor i världen, nämligen syster min och mamma. Vi ska se på Sex and the City och innan det hade vi tänkt att äta något gott ute. Jag svär, det kommer säkert sluta med McDonald's tack vare mig, haha. Är en riktig sucker för den jävla restaurangen. Eller ja... "restaurang" (puh-leeeeeease!)
En bild från maj '07, då vi var på Malta. My Lord, mina armar ser ut att vara värsta anorexiafallet ju. Minns att jag vägde runt 57-58 då, om inte mindre (vilket är ca. tio kilo mindre än vad jag väger nu) och jag hatade mina kycklingarmar/-ben. Liksom, hur normal ser armen ut där den börjar.. typ uppe vid axeln? Jag är nöjd som fan nu ju. Det sjuka är ändå att jag ibland kunde känna mig tjock DÅ, alltså när jag vägde mellan 55-60. Kunde titta mig själv i spegeln och känna "fan vilken tjockis." Och nu när jag tittar på gamla bilder inser jag hur smal jag egentligen var. Wakeup call, om inget annat. Jag kan verkligen förstå hur folk utvecklar olika slags ätstörningar. Helt sjukt med dagens ideal och allt vad det är.
Nu.. dusch! (or perhaps I shall say "dush", Vupi?)
Bildbomb.
Lite bilder såhär innan läggdags. Fan vad vit jag är (no shit dude?) Inser det nu när jag tittar på bilderna. Jag är i för sig van by now, mitt pigment är lika med noll, typ. Jag kan ändå tycka att det är skitfint när jag väl fixat mig, för jag tycker om kombinationen av svart hår, ljus hy och rött läppstift och nagellack. Men det suger faktiskt på sommaren. Dels för att jag bränner mig lätt och dels för att jag tycker att det är skitfult att gå runt med vita ben (därav långklänningen.) Men en sak gillar jag och det är fräknarna som tittar fram när det är soligt ute. En sommar för läääänge, länge sedan (okej, 2007) var jag riktigt brun eftersom jag hade rest jävligt mycket den sommaren, men nu är det bara ett minne blott, haha. Äsch, jag är nöjd som det är.. jag hade ju inte varit Azra om jag inte hade varit en liten blekfis.
God natt!
Here kitty, kitty, kitty...
Så, nu är jag klar med middagen. Det blev en couscoussallad/kycklingsallad. Har klippt receptet från mamma för det är hur gott som helst och enkelt att tillaga. Det som egentligen tar mest tid är kycklingen (beroende på hur man väljer att tillaga den, jag steker för det går snabbast.) Kyckling, couscous, isbergssallad, kidneybönor och rödlök är det enda som behövs. Och kryddor (vad är mat utan kryddor, egentligen?) Eller ja, det enda jag har i, fast smaken är ju som baken och man kan säkert slänga i en hel del andra saker också. Till det gör jag en olivolje/vinägerdressing med en massa kryddor i, men för att feta till det lite lägger jag ändå på köpt vitlöksdressing. Garlic & onion breath.. does it get any better than that?
Sitter i alla fall och väntar på att A kommer hem från jobbet så vi kan äta ihop (fast jag har ju självklart fuskat och ätit medan jag tillagat maten) och sen ska vi nog gå och träna. Fattar ni eller? JAG... träna. Låter mest som årets skämt, men det ska nog gå bra. Kommer säkert sluta med att jag sitter och tittar på alla andra som tränar, haha. Jag avundas verkligen folk som tränar på gym regelbundet, för jag är verkligen ingen rutinmänniska (hatar rutiner!) så det känns ju långt bort för mig. Har ett fåtal människor på facebook som ständigt uppdaterar med att de vart och tränad och vilken slags mat de ätit och jag blir lika förbryllad varje gång. Jag kanske borde bli bästis med dessa människor, för de är verkligen på proffsnivå när det kommer till träning. De kanske kan hjälpa mig med mina löööövhandles, fastän jag är rätt så fäst vid dem. Har faktiskt inget emot dem, nu när jag tänker efter lite.
Jaha ja... det var väl det. Råkade slå sönder ett glas nyss och sket på mig on top of that. Ja, inte bildligt talat, det förstår ni väl? Men jag är jävligt rädd för ljud. Hatar när saker går sönder, när folk smäller i dörrar och liknande eller när folk bråkar. Finns nog inget värre då jag själv inte är någon högljudd person. My lord, sen när folk ska höja teven till max för att de "inte hör." Skru ju! Ja, ni förstår ju säkert hur det ser ut när jag är på bio... vacker syn, indeed.
Haj, cao.
Kao ptica na mom dlanu skakuces...
Sitter i skrivandets stund med en fin feber. Jag skojar inte när jag säger att jag ser ut att precis ha pressat fram världens största bajskorv, för mina kinder är rosenröda (vilket fint ord va?) och jag vet inte om jag ska svettas eller frysa. Eller jag frös nyss, nu svettas jag i mina snygga, rosa shorts. Och min rumpa har klistrats fast på soffan. Om det inte är höjden av lycka så vet jag fan inte vad som är. Fo' real. Or not. Okej, men jag lyssnar i alla fall på Kao ptica na mom dlanu av Piloti. Njutning till max.
Det var en fin dag idag. Inte så värst händelsefull (vill inte riskera att snora ner ställen/folk/vagnen) men fin. Det kan bero på att jag och min lilla pungråtta (fråga inte..) firade elva månader idag. Vem fan räknar månader egentligen? Min teori är att man räknar fram tills det blivit ett år och sen skiter man i det. Jag menar.. "älskling, grattis på ett-år-och-två-månaders-dagen" låter ju inte liiiite mobbat. Satt och rensade ur garderoben när det plötsligt plingde på dörren idag. Jag sket på mig och min första tanke var "oh no... radiotjänsten!" (haha, typiskt bosnier, don't deny it) men utanför stod en liten man med något som såg ut att vara blommor i handen. Så jag tog ett djupt andetag och bestämde mig för att live on the wild side för en gångs skull. Ja, jag öppnade alltså dörren. Jag bor i Hjällbo, mer än så behöver jag inte säga. Jag hade rätt och det var blommor han höll i handen. "Är det du som är Assssra?"
To make a long story short (too late, ey?) så fick jag jättefina blommor av min lilla kyckling. Vetefan vad det är för blommor bara, typ en härlig blandning av rosor, nejlikor och några som ser ut som stora prästkragar. Ni ser ju hur insatt jag är i sånt. Måste bara påpeka att jag inte har en enda blomma hemma (en sån där långvarig en.) Hade tre stycken när vi flyttade in, men de dog för jag är ju jättebra på att komma ihåg att levande saker behöver vatten för att överleva. (Note to myself (för hundrade gången): don't have kids... ever.)
Så, nu ska jag gå och lägga mig. Känner att sängens dragningskraft är lite för stark för mig. Natti!
..priznat' cu ti zasto volim prolece.
Podelit' cu i ovu noc sa zvezdama,
prekrit' cu te nebom
kad budes zaspala...
Cujem tvoj osmjeh dok sklapam oci, dok udisem miris s tvoga jastuka..
Jo, men nu är det faktiskt så... ja, alltså att jag sitter här med feber, ont i ryggen, en droppandes näsa och en värkande hals. Inte för att jag klagar, utan det är liksom cisto informativno... för er som undrar. Inte för att grose you out, men jag hade nyss en liten olycka där det droppade lite vatten ner i min juice. Ni vet vad jag menar, va? Precis när man börjar bli förkyld så är det liksom vattnigt snor, det droppar bara man böjer sig fram lite. Och så var fallet hos mig. Men oroa er inte, jag drack det inte, fastän jag funderade på det (vem fan orkar gå tre meter för att skölja och hälla upp nytt, liksom?) Okej, det är lite vidrigt, men vem fan ska jag klaga till om inte till er? Precis! Vetefan hur jag blev sjuk, lade mig frisk igår och vaknade som en... ja, sjuk människa. Så nu har jag laddat med panodil, juice, Strepsils och en toarulle. Vattnet som rinner är så jävla irriterande så jag funderar starkt på att stoppa en tampong i näsan för att slippa droppandet i min jucie... och på tangentbordet (hände precis!)
Hade precis ett mindre utbrott på fejsan. Jag orkar verkligen inte vissa människor. Är det inte pinsamt att heta saker som "sad je kasno da se mijenjas!!!!!!!!" (självklart måste det finns en miljon utropstecken för att folk ska fatta att man verkligen menar allvar) och liknande? Vem fan är det man vänder sig till då? En olycklig kärlek? Ett ex? För jag tror knappast att killen eller tjejen tänker "åh, vilken klyftig kommentar... jag tar tillbaka henne/honom!" Face it. Och alla dessa grupper som folk ska gå med i. Såna med humor kan jag ta, de kan tom. jag sitta och skratta åt. Men såna där det-är-så-synd-om-mig-grupper.. gaaahh. Ne orkam... stvarno.
Så, nu har jag kört upp lite papper i näsan. Det är en vacker syn, really. Borde kanske ta kort och låta det vara min nya facebookpicture. Eller? Fan vad irrierad jag blir över att jag är sjuk! Nu är det inte så farligt, men jag vet att jag inte kommer att sova så bra inatt, vilket kommer att resultera i att jag vaknar typ vid tolv i morgon. Don't wannaaaaa, har ju precis börjat få någonlunda normala sovvanor.
Sen så måste jag visa er en rolig grej. Ni vet hur folk tar kort på sina pojkvänner där de ligger och sover bredvid en bebis, en liten hundvalp eller nåt liknande sött? Well, min pojkvän gillar att sova med något annat - nämligen fönen. Nu är det så att både han och jag har en sjuklig besatthet av fönar. Ni vet... apparaten man torkar hår med (just to make it clear.) Favoritsysslan måste nog vara att gosa ner sig i soffan och sätta på fönen för att värma fötter, händer och dylikt. Okej, för att demonstrera med en bild då:
Laku noc, ljubavi, snivaj na jastuku od cvijetova.
Laku noc, ljubavi, nek' te cuvaju andjeli..
(Colonia - Laku noc)
Nu har jag suttit och funderat på en käck rubrik i tio minuter. I f-ing give up.
Som sagt, jag älskar fräscha naglar. De kan vara korta, de kan vara långa, men så länge de är välvårdade. Är de korta så får de gärna vara i någon snygg färg (svart, rött, vitt.) Är de långa så föredrar jag fransk manikyr. Jag kan sträcka mig till att "sträcket" är i någon annan färg, men jag har inte riktigt kommit in i det där med en massa glitter i olika färger. Det blir nästan lite för mycket och händerna förlorar sin elegans. Jag har i alla fall alltid varit den som experimenterar, och igår när Amel och jag var i Ullared så köpte jag ett sånt där gör-det-själv-kit. Kostade inte så mycket så jag hade inga som helst förväntningar. Men hör och häpna, det blev skitsnyggt! As I always say, man måste ha jävligt mycket tålamod och man måste även gilla att sitta och pilla tills det blir perfa. Jag hade fan aldrig pallat göra det på någon annan än mig själv, så kudos till nagelteknologer.
Resultatet:
Jag svär, jag är skitduktig! Och låt mig få skryta, jag har sett riktigt förjävliga naglar som gjorts av professionella, så jag tycker ändå att mitt verk är überbra. Och på tal om annat så ville jag bara lägga mig ner på golvet i Ullared (typ som ett litet barn, rulla runt och skrika) när jag såg hur stort fanskapet var. Har varit där en gång innan, men då var jag kanske 8-9 bast så jag har inget minne av det, men det är brutalt ju. Man behöver kompass, karta, navigator, tält och en flaska vatten när man ger sig ut i Ullaredskogen. Hittade inte så mycket när det kommer till kläder (typ två kjolar för tio kronor styck bara, haha) men ändå så spenderades en hel del pengar... på onödigheter, förstås. Men det är ju det Ullared är till för. Jag förstår att folk spenderar tiotusentals kronor när de väl går loss. "Allt är billigt" och man hinner samla på sig en hel del skit då man går runt där. Men nu har jag i alla fall snygga naglar för hela 80 kr. Mmmm-hmmm.
Tänkte lägga upp lite bilder från lördagens utgång, men det går ju SÅ himla snabbt att ladda upp här på bloggen och mitt tålamod är ju SÅ stort, så jag låter bli. I förebyggande syfte, liksom. Jag tror inte att det är så bra för laptopen när man slår på tangentbordet så hårt man bara kan. Men det är ju bara en teori.
God natt, allesammans.
Lambi se klappa, on se ne jede.
Alltså, jag vet inte hur insatta ni är i astrologi, kära läsare, men jag tror på such crap. Crap säger jag för att de flesta tycker så om horoskop osv. Men sen så tror jag också på saker som att när en fågel bajsar på en så betyder det tur, tar man på sig ett klädesplagg åt fel håll så kommer något bra att hända, man får inte trampa på A-brunnar... well, listan är lång. Min favorit är ändå när det rycker i ögat. Då kommer man tydligen att oplakati (gråta över något) och då ska man helst säga na hajr na dobro. Vetefan hur det stavas, men ni fattar nog vad jag menar. Aaaaanywho. Jag ville bara boosta/mata mitt ego lite och visa er mina goda egenskaper enligt astrologin.
Först står det följande:
Hon är sällskaplig, intelligent och redig. Tack vare stor sällskaplighet har hon många vänner. Hon är modern, originell, uppfinningsrik, separatistisk och bringar nytt liv."Smort munläder", hittar alltid rätt uttryck. En god talare, förfinad, med en kärlek till konst. Hjärtat på rätta stället. Hon är generös, altruistisk, hängiven, varmhjärtad, sympatisk och älskvärd. Hon dras till konst, musik, sång. Hon tycker om sammankomster, fester. Hon har stora känslomässiga toppar. Fridfullt kärleksliv.
Och jag tänker "damn, I'm good." Jag menar, detta hade kanske kunnat stämma in på vem som helst, i princip. Och egot bara växer ju mer man läser, don't deny it. Fast det tragiska är att mina dåliga sidor stämmer in ännu mer:
Excentrisk, med markerade humörsvängningar. Ombytlig i kärleken, som är flyktig: otrogen och kan ibland vara sarkastisk i sitt tal. Livlig själ, alert och fyndig men sarkastisk, kritisk, provokativ. Hon är grälsjuk. Ofta på dåligt humör. Irritation, meningsskiljaktighet, raseri. Hård, oförsonlig, rigorös, okänslig.
Egoboost my ass, tänker jag nu. Fast jag känner igen mig som fan. Trots att jag är glad som fan som person har jag skitlätt för att bli arg som ingen annan. Alltså, det kanske är mina balkangener... det kanske är astrot, vem vet. Men faktum är ändå att hur glad och varm jag än kan vara, så kan jag bli lika förbannad och kall som is på nolltid. "Stora känslomässiga toppar", damn right - på både gott och ont. Och alla som känner mig vet hur kort stubin jag har och är lättirriterad (såpass mycket att jag säger "jag kommer hugga dig" till barn, haha.)
Whatever, jag tycker ändå att mina goda egenskaper överväger de mindre bra. Och jag tycker ändå att tyngst väger det där med "hjärtat på det rätta stället", för det stämmer bra. Jag är faktiskt jävligt snäll och omtänksam. De dåliga egenskaperna kommer bara fram när någon inte behandlar mig så som jag behandlar den. Då kan jag vara hård som fan och okänslig on top of that. Då hjälper inga tårar och ursäkter.
Öööökej. Nu blev det lite för mycket jag-jag-jag but deal with it. Kom faktiskt inte på något bättre att skriva om, så jag passade på att dela med mig av det jag gör just nu. Här har ni en länk där ni kan läsa lite mer: http://gratishoroskop.com/cgi-bin/astro/natal. Det bästa är egentligen om man vet när man är född (exakt) för då får man också fram något som heter ascendenten, och det står för hur andra ser och uppfattar en. För det är väl klart - folk uppfattar kanske inte en så som man själv tror.
Och när jag ändå är på g med mina själviska fasoner kan jag likväl slänga med en bild:
Så. Nu har jag haft mina fem minuter i rampljuset. Och på tal om ingenting, har ni sett den där reklamen med två sparrisar som pratar? Well, hade faktiskt kunnat äta det. Älskar allt sånt som många inte tycker om, typ broccoli, blomkål, sparris osv. Och på tal om att vilja äta saker som man ser på reklam...
Vid ett tillfälle sitter jag och A hos mamma och tittar på teve då den där Lambireklamen visas. Jag är mitt normala jag och ska kommentera allt som visas, så jag säger "vidi kako je söt mali Lambi." (= titta vad söt lilla Lambi är.) Kort därefter kommer mamma med den mest klockrena kommentaren: "ma jeste, ali mogla bih ja sad Lambi njam njam njam." (= jo, det är han, fast jag hade kunnat äta lite Lambi nu.) Alltså, hon syftade på att hon hade kunnat äta lite lammkött. Bosnier och janjetina, what the hell is up with that? Tycker det är äckligt som fan. Tack och lov för kyckling och fisk.
Natti.
Pa-ha-reeeeey.
Jag försökte sno sminkstilen, och may I say att jag blev riktigt nöjd med tanke på att jag hade bråttom och det var en chansning då jag inte hade tid att sminka om det (om det nu hade gått riktigt fel.) Hade bara ingen vit ögonpenna till hands, det ser så mycket fräschare ut med det. Men men, can't win 'em all, zar ne?
Igår var vi på Dubioza och det var hur najs som helst. Men jag ville nästan döda min kära pojkvän då han innan hade berättat att det fanns en parkering precis utanför lokalen. Jo, men visst. Om tre kilometer är "precis utanför" så är inte jag lika vit som ett spöke. Detta resulterade i två jättelika blåsor på fötterna (som jag förövrigt tömde nyss med hjälp av en nål, mysig information va?) Aaaaaanywho, det var skitkul och det fanns en hel del sköna människor där. Med tanke på hur många bilder som togs finns det bara ett fåtal som inte är för pinsamma för att läggas upp, so here goes:
Okej, gotta go now. My kinderjaje is calling, fast det är bara för att jag är nyfiken vad som finns inside. Nooooot. Puss!