Har packat in mig i täcket nu och för bara...
Har packat in mig i täcket nu och för bara någon stund sen blev det 'tititi' igen. Sånt älskar jag - glädjerus för ingenting. Eller ja, ytterst betydelselösa saker. Jag är tacksam över att jag har tak över huvudet, att jag kan sova ut i morgon och att det är varmt under täcket. Tacksamhet är en fin egenskap. Alla borde testa det. Fokusera på det man har istället för det man saknar. Nu ska jag titta på tv4+ och vi får se om jag lyckas hålla mig vaken till Paranormal State som börjar halv 1. Tveksam, är trött som en liten pungråtta. Laku noc.
Så. Har städat som en galning nu. Skönt. D...
Så. Har städat som en galning nu. Skönt. Det lättar på mitt tryck inombords. Och nu äter jag pasta med stekt kyllekorv och ostsås. Enkelt och gott. Och så tittar jag på 50 first dates med Adam Sandler. I to je to.
Evo, i oktobar prodje..
Det finns väldigt många småsaker som gör att jag känner mig riktigt stolt över mig själv. Mest över mitt mod och min styrka. Jag tycker ändå att det krävs humongous elefantballs (bara för att ni ska förstå, liksom) att bo kvar på ett ställe där i princip allt påminner om en människa som man älskade över allt annat för inte så länge sedan. Eller ja, imperfekt är kanske inte det rätta ordet, då kärleken (tyvärr?) inte är så flyktig, utan håller i sig. Allt påminner på sitt sätt, men mest den där doften som varje hem har. Samma underbara doft möter jag varje gång jag kommer innanför ytterdörren. Ibland ler jag för mig själv, mest för att det inte finns så mycket annat jag kan göra än att le. Och ibland vill jag sätta mig ner på golvet i hallen och böla tills mina ögon ser ut som stora tennisbollar.
Jag vill på något sätt gå tillbaks i tiden när jag tänker på hur jag var för inte mer än tre månader sen. Bara för att krama dåtidens Azra och säga "det ordnar sig.. isplaci se och gå sedan ut och gör något kul." Jag kan med handen på hjärtat säga att jag blir tårögd av att bara tänka på det - hur jag var och hur jag mådde för bara några månader sen. Jag var helt paralyserad och bortdomnad. Det är nog de två ord som beskriver det bäst. Det är som att tänka på en annan människa (typ ett syskon eller en riktigt bra vän), för jag kan än idag inte fatta att det var jag. Men nu har jag bott här, ensam, i nästan fyra månader. Och jag klarar mig. Jag säger inte att det är roligt i alla lägen, naprotiv. Helst av allt skulle jag vilja spendera mina söndagskvällar med att inte se på Ghost Hunters alldeles själv, men det är okej. Det har blivit okej med tiden.
Nu försöker jag att underhålla mig själv så att jag inte somnar, men jag är trött som fan. Har hunnit rensa ur garderoben lite samtidigt som jag har lyssnat på Zeljko Samardzic och tänkt på allt mellan himmel och jord. Hittade lite grejer som inte hör hemma här längre, men jag antar att de är replaceble. De får bosätta sig i källaren. Och nu hade jag tänkt att dammsuga och torka allt så att det blir skinande rent. Sedan står badrummet på schemat. Allt för att jag inte ska somna. Vid nio kommer säkert en massa bra filmer, så då ska jag bara ta det lugnt och vila. I morgon har jag bara skola från 13-16 och på tisdag både skola och jobb. På onsdag och torsdag är jag ledig och då ska jag plugga som en konj. Det får bli biblioteket igen (utan tuggummi denna gång, I've learned my lesson.)
Här får ni en låt som jag har suttit och lyssnat på ett par gånger nu, medan jag har fixat till garderoben. Ibland kan man känna igen sig löjligt mycket i en låt. Speciellt det där med "U oktobru bice u novembru. U novembru bice u decembru.." Det känns som att tiden bara flyger förbi, men ändå står man kvar på samma ställe. Tänker samma tankar och har samma känslor.
U oktobru bice u novembru.
U novembru bice u decembru.
Bice bolje sto me vise loze,
meni gore biti ne moze.
U oktobru bice u novembru.
U novembru bice u decembru.
Bice bolje sto me vise loze,
srce mi bez tebe ne moze.
Folk trängs för att hinna med ersättningsb...
Folk trängs för att hinna med ersättningsbussen, som ni ser. Arbete på spårvagnsrälsen, förstår ni. Det är helt pusto (öde) här, inte en enda själ. Bara jag och skatorna. Skator är vi allihopa, trallalala. Och mina drömmar hörde mig inte när jag sa att jag kommer att hugga dem. Wallahi, hocu. De jävlas som fan med mig. Men det är väl så - att man drömmer om människor man fortfarande keep close to heart. Det går jag med på, fastän de är jobbiga som fan för de överensstämmer inte med min verklighet just nu. Äsch, det är väl en bra indikator ändå. Man vet kanske var man står när man slutat drömma. Bussen kommer nu - helt tom, haha. Fan vad jag vill krypa ner i min säng nu.. se på morgonserier och bara mysa. Mmm.. give meeee.
Middag avklarad och nu sitter vi och myser...
Middag avklarad och nu sitter vi och myser med varsitt glas rött. Vi, as in.. äsch, vissa saker kan man ju hålla utanför bloggen. Vi får se hur sent det blir, ska trots allt upp tidigt och jobba. Men jag njuter av friheten.. av att slippa fundera på en massa saker. Det är bra så här. Red, red wine.. och fin bakgrundsmusik. Jag ler i skrivandets stund. Stort.
Jag blir lika amazed varje gång någon säge...
Jag blir lika amazed varje gång någon säger att jag har gått ner i vikt. Som alldeles nyss, ute i affären. Förvisso visar vågen på stadiga 62 kg (till skillnad från sommarens 72) men detta (bilden) är vad jag livnär mig på. Jag vet inte vad grejen är. När man vill gå ner i vikt så funkar det inte, men så fort man slutar bry sig så blir det så här. Hähä. Nej, pizzan kallnar (och luktar så gott!) Mmm. Puss mina fina!
På väg till jobbet nu. Gah, så trist att j...
På väg till jobbet nu. Gah, så trist att jobba helger. Men med tanke på min nuvarande singelstatus är det kanske lika bra, så slipper man ha ångest över att man inte har tid att umgås med sin respektive. Och OBn är ju inte fel heller. Kul igår, men jag hade glömt bort det där jag skrev om vin förra helgen. Again: vino nije voda. Nije. Ikväll har jag blivit utbjuden(?) för en galen utgång, men jag vet inte om jag kommer orka. Valja u 7 sutra ustati. My Lord. Har inte ens kommit fram till jobbet, a vec kontam sta bih jela när rasten blir aktuell. Och jävla drömmar, jag kommer mörda er. Sluta handrite me. Jag hugger er! Så.. that's all for now. Njut av er lördag (säkert på Kviberg Marknad) kada ja ne mogu. Fifan. Puss!
When life gives you lemons.. throw them at the b*stards head.
Fan vad jag är seg. Sitter helt tillfixad och väntar på att videoklippet som jag spelade in nyss ska överföras. Det är helt onödigt, men jag lovade ju ett videoklipp. Och sedan ska jag ut. Eller jag vet inte om jag ska ut. Ne znam ako mi se da. Det är så kallt ute, och sånt kan vara tillräckligt för att få mig att tappa lusten helt. Och Den galna professorn börjar nu. Det lockar som fan att bara stanna inne, gotta sig i choklad, ostbågar och godis och dricka massvis med cola. Som den sanna cola-holicar jag är. Gahh, kan inte bestämma mig. Ska jag ut, eller ska jag inte ut? Fan, fan, fan!
Nej, jag går ut. Livet är för kort för att bara slappa, even though I love it. Ska gå och ta på mig lite mer kläder nu och sedan är det pa-paa.
Ser man att jag inte är på humör eller? No? Äsch, det är inget som en strawberry daquiri eller captain morgan and coke inte kan råda bot. Nu väntar seka, C, W och J. Och några fler som jag inte känner.
Lilla, oranga Azra. Bild tagen förut innan...
Lilla, oranga Azra. Bild tagen förut innan jag skulle till stan. Och nu är jag i stan och provar fler klänningar. Jag är besatt av klänningar, hade kunnat ha på mig det for the rest of my life om man bara fick välja ett plagg. Man känner sig så fin och feminin i det. Spelade in ett till klipp idag, men jag får se om jag laddar upp det eller om jag fixar till ett nytt. Puss!
Videoinlägg.
Blondie.
Sitter i min fina slinghätta och väntar på att det ska gå en kvart till så att jag kan tvätta håret. Som ni kanske förstår har jag precis dragit ut lite mer slingor. Yey. Vi får väl se om jag lyckas bli lite ljusare. Sedan när jag är klar med allt (tvätt, fön) så ska jag spela in ett videoinlägg, så får ni se resultatet. Ja, det vill säga om det inte blir helt misslyckat. Ma i da bude så spelar jag in ett, jag är inte den som skäms för saker. Så, ja.. någon gång efter 23 kommer ett videoklipp. To be continued. Be patient, my friends..
(23:36 - Okej, det tog lite längre tid. Håller på och laddar upp videon på youtube, pise "32 minuter kvar." Zivi bili pa vidjeli, youtube brukar alltid ljuga för mig. Jefffla. Okej, men en halvtimme då..)
Gissa var jag är. M-hmm, damn right. Efter...
Gissa var jag är. M-hmm, damn right. Efter en hård dags pluggande (läs: onödigt surfande på internet) så tycker jag att jag har förtjänat denna. Onion breath idag igen, high five! Mmm, I'm in cevap heaven..
Jag har provat en klänning, ätit på McDona...
Jag har provat en klänning, ätit på McDonald's, kommit till skolan och surfat järnet. Allt ifrån bloggar till facebook och mailskrivande. Jag gör alltså allt annat än det jag borde, vilket är att plugga. En kille kollade snett som fan på mig, tills jag insåg att jag tuggade tuggummi skithögt. Så jag skämdes lite i själen, för jag själv hatar när folk tuggar högt. But karma's a bitch, hans telefon ringde skithögt strax därefter och folk vände sig om, himlade med ögonen och suckade åt honom. Ha-ha, madr fakr, skrattar bäst som skrattar sist! Bara för att jag sa så kommer jag säkert också få en bitchslap av karma nu. No, baby, no! Okej, tillbaka till Jesus och de första kristna nu. Alltså, inte för att verka sån.. men är det inte lite kul ändå att Jesus var jude? Inte 'hahaha'-kul, men intressant! Äsch, nu maskar jag bara. Puss!
Prodji pokraj ogledala, sve su duse jos uvijek tu..
Hello, sweet garlic breath. Det var länge sen, I've been expecting you. Welcome!
Idag stank jag purjolök tack vare insideoutsen (sushi.) Och nu stinker jag vitlök på grund av tzazikin som jag åt förut. Fan vad jag älskar god mat. Jag älskar rödlök, vitlök, gul lök.. you name it. Men mest vitlök. Vidrigt va? Whatever, det stärker immunförsvaret.. och det kan ju vara bra att ha ett starkt sådant nu när vi går mot kyligare tider.
Idag har jag haft en jättefin dag. Vaknade upp på bra humör (trots att jag hörde hur regnet smattrade mot fönstret) och samma humör höll i sig hela dagen. Eller ja, håller i sig, borde jag kanske säga. Jag hjälpte en kvinna idag med lite grejer i kassan (inga stora grejer) men ändå var hon SÅ tacksam. Hon tackade mig för att jag var så trevlig och tålamodig och jag blev överlycklig. Om det där inte är världens komplimang, så vet jag inte vad som är. Visst är det kul när någon kommenterar att man är vacker eller att man har fina ögon, men jag tar mest åt mig när någon tycker att jag är trevlig och snäll. Fan vad bra man mår när man vet att man fått någon annan att må bra. För mig är det liksom höjden av lycka. Så sjukt. Speciellt när man ser hur äldre människor lyser upp som solen när man tar en minut för att chit-chata med dem om de mest vardagliga sakerna. Man ser i deras ögon att de verkligen uppskattar att någon pratar snällt med dem och bryr sig.
Så, nu sitter jag och dricker mitt ordinary rabarber- och vaniljte (det är jättegott, try it) och njuter av lukten av doftljusen som står på bordet. Planerar mitt liv de kommande 4-5 veckorna till ljudet av alldeles underbar musik - Letu Stuke. Önskar att denna känsla jag har just nu aldrig gick bort. Jag känner mig lugn, lycklig och trygg i mig själv. Och bara mig själv. Och det dröjer inte länge innan jag inser att mitt humör inte alls påverkas av vädret - jag påverkas av mig själv och mina tankar. Det gäller bara att hålla dem positiva - svårare än så är det inte.
Här har ni en liten trötter-Azra. Observera PlayDohn till vänster om mig. Haha, det visste ni inte. Att jag gillar att leka med PlayDoh, alltså. Well, I do. Än idag kan jag ta fram den ibland när jag behöver lijeciti zivce medan jag tittar på teve. Och jag vet inte vad problemet är, det luktar jättegott ju. Sitter och lyssnar på den här låten som påminner mig om en kall vinterkväll på väg mot flygplatsen, för att hämta nattväskor. Ne znam zbog cega i da li vise razloga ima, men jag sitter ändå och ler medan jag lyssnar på den. Minns hur snön låg som ett tjockt täcke på marken. Det enda som syntes i den kalla mörkern var månen och dess sken och en massa stjärnor.. och det var så där mysigt varmt i bilen. Ur högtalarna strömmade denna låt ut och jag log även då.
Sov gott, kära vänner. Jag går och lägger mig, för i morgon väntar en heldag på biblioteket med näsan i böckerna. Det är omöjligt att plugga hemma, så det får bli så här. Puss!
Som den sanna bosniegam jag är så hann jag...
Som den sanna bosniegam jag är så hann jag inte ta kort på maten innan jag rensade den. Typ så som himzo (kenza) och de gör. Det visar bara på skillnaden mellan oss krigsbarn och svedjani. Cuj slikati hranu. Hrana se jede, i sto brze to bolje! Är mätt som fan, men ändå ska jag gå och köpa mig en havreboll (typ som kokosboll, fast godare.) Ett till tecken på att denna bosniegam har poslijedice od rata (skyller alla mina problem i livet på kriget!) Foood issues? Me? Never! Gaahh, det är så kallt överallt. Tur att det finns såna grijalice vid kassan, min är alltid på na najjacoj temperaturi. Funderar på att 'låna hem' den nångång, fast jag vill ju gärna kunna ha en fortsatt inkomst och bo själv, så jag skippar det nog. Fenen (hårtork, alltså) får duga. Åh, vill hem och fena mig lite nu och titta på Skönheten och Odjuret. Eller Paranormal Activity 2. Who's with me?! Just det ja, havreboll! Puss :)
Kära McDonald's, jag har svikit dig. Snooz...
Kära McDonald's, jag har svikit dig. Snoozandets kraft var för stark denna gång. Words can't say how sorry I am. But please, baby, remember that I love you. I didn't mean anything! Så, nu ska jag traska iväg i regnet. Hopefully så kommer min nya jacka att hålla mig varm och torr. Puss!
Ladies and gentlemen, please place your be...
Ladies and gentlemen, please place your bets. Klockan är snart två och jag ska navodno upp om fem timmar. Vi pratar alltså om en person som lätt kan sova 12 timmar i sträck. Men Everybody loves Raymond är så bra.. och varför ska alla bra serier gå så sent på kvällen/natten? Äsch, jag SKA upp sju.. punkt. Annars ska min kazna vara att inte äta på McDonald's mjesec dana. (Yeah, right.) Nattinatt allesammans. (Tititi, det är så varmt under täcket.. älskar det. Och 'titi' är mitt glädjetjut, haha.)
Bas k'o i ljudi, tako i ptice najdraze traze onda kad odu..
Jag kan hata mina berg- och dalbanor något så oerhört, men i vissa stunder ler jag för mig själv och tänker "äsch.. kad sam ja to ikad normalna bila?" Pomislim na rijeci "eee ludo, luda.." i ponovo se nasmijem.
I vissa stunder kan det kännas så mörkt och hopplöst. Hopplöst är nog det ord som beskriver situationen bäst. När man helt enkelt inte har något att se fram emot. Att komma hem till någon, att ivrigt vänta på helgen för att bara kunna vara med varann. Toga vise nema. Men så kommer stunder som dessa, när jag precis har tagit ett långt bad och hunnit tänka igenom allt som går att tänka på. När jag tänker på paret i kön idag, med matchande ringar på ringfingret. När jag föreställer mig den där personen som kommer att betyda allt, som kommer att göra mig lycklig. Och det är sånt som gör att jag inte tappar hoppet. Jos uvijek je prerano, to znam. Men det kommer. Allt i sinom tid. Och det handlar inte om att gifta sig (my Lord, ja cekam tridesetu) utan snarare om att hitta någon lik en själv, någon som man kan stå ut med och älska en lång tid. En väldigt lång tid.
Huuuur som haver. Måste gå och tvätta bort ansiktsmasken som jag har i, föna håret och sedan lägga mig. Ska upp klockan sju i morgon för skola, och sedan är det jobb från 13-19. Helt okej. Alltså.. klockan sju. Vill någon slå vad om hur länge jag kommer att snooza, eller? "You snooze, you lose." Oh, just bite me.
Det finns vissa låtar som gör att man inte ska ta vägen när man hör dem, och denna är en av dem. Jag borde inte lyssna på den, men gör det ändå. I keep thinking "om jag lyssnar på den tillräckligt ofta så kommer den inte att betyda något längre." Det är samma med dofter. Den där parfymen, ili jos gore: det där tvättmedlet. Tvättmedlet som jag aldrig köper mer. Och parfymen, min egen parfym, som jag slutat använda helt, trots att det är min favorit. Det är så sjukt hur såna saker kan påverka så mycket. Od nikuda naleti val mirisa i ne znas bi li se covjek smijao ili plakao.
Laku noc.
Ibland är det gott som fan att jobba i en ...
Ibland är det gott som fan att jobba i en mataffär, för titt som tätt får vi in varuprover och denna gång blev det lussekatter. Jag älskar saffran. Ser ni vart jag försöker komma? Precis. Är så mätt efter min sej och X antal lussekatter nu. Uh. Sen så bet jag mig själv i kinden när jag åt, ville spucat mig själv så ont det gjorde. Ko me traca? Ha? KO?! You bastards. Nej, men skämt åsidan, nu måste jah dzåååba. Shena pänkar, ni vät. Puss!
Da Bog da stane cijeli svijet, stane bar na tren..
En väldigt vacker kvinna och en lika vacker låt.
Danas nisam dobro drustvo. Jag orkar inte helt enkelt. Telefonen har både ringt och sms har kommit, men jag har inte orkat svara på nåt av det. Jag behöver vara ensam ikväll. I morgon blir det bättre, men ikväll..... och eftersom jag inte kan ge er mitt inre for now, så får ni nöja er med ytan. Det vill säga en fin egobild. God natt.
Obuci cu stare cipele, one znaju korak do tebe..
Jaha, ja. Det blev precis som jag misstänkte: jag snoozade lite för länge idag. "Lite" meaning i fyra timmar. Jag är verkligen ingen morgonmänniska. Dels för att jag alltid är så himla trött, oavsett hur tidigt jag lägger mig, och dels för att jag inte är att leka med på morgonen. Vid 12-tiden tinar jag upp, tills dess är jag ljuta kao ris. Touch me and you die. Nej, men inte riktigt så.. ni fattar, haha.
Hade jättesvårt för att somna igår. Det är kanske inte så smart att bråka med folk precis innan man ska sova, men.. det blev som det blev. Och jag låg och tänkte på det säkert fram till fem imorse. Ibland undrar jag helt ärligt hur folk står ut med mig. Ja, då menar jag de allra närmaste, de som känner till alla aspekter av mig och kan mig ut- och innantill. Jag vet att jag man bli arg över småsaker, men samtidigt kan jag aldrig bli så arg om någon inte betyder något för mig. Jag har nog aldrig bråkat eller tjafsat med en människa jag inte känner. Aldrig. Vem orkar slösa sin energi på sånt?
Sitter och dricker kaffe ur min Nalle Puh-mugg och sminkar mig samtidigt. Jävla podocnjaci alltså, de verkligen give away hur man egentligen mår, så det blir väl till att använda ett kilo täckstift för att dölja det. Ha ja. När jag är klar med spacklandet tänkte jag göra världens godaste äggröra med massa grönsaker i. Bland annat rödlök. Haha, det låter vidrigt, men det är gott som fan. Stackars kunder, ska namjerno dra ut på typ "hhhhheeej" så att min onion breath når dem också. Freshness.They're totally gon' love me. Fo' sho'.
Lyssna på låten och dröm er bort. Den påminner mig om en varm, vindstilla sommardag, då man bara tittar ut över havet och känner sig tacksam över att få finnas. Refrängen är mocan som fan. Liiiisna nu, nemoj da ne liiisnate. Pjesma moje mladosti (haha, när jag var typ 17-18.) Puss!
Dodirnem li tvoje ruke, uvijek osjetim toplinu koja mi je dala moc.
Fan vad jag är kär i mina nya boots. De sitter så fint och är så bekväma. För att inte snacka om hur varma de är. Mina fötter är i foot-heaven när jag har på mig dem. Och jag tänkte bjuda er på ett videoklipp, men när jag höll på att ladda upp det på youtube sket det sig när det var 98% klart. Fattar ni! Blir så jääävla irriterad, haha. Så jag ska nog vänta med det tills i morgon. Låta min irritation lugna sig. Andas iiiin. Och andas uuuut.
Ja, är rätt så tom på ord just nu. Vet inte vad jag ska säga. Inte av någon speciell anledning, men inspirationen är liksom på noll. Hade en trevlig söndag med min Vupi i vilket fall som helst och hela jag är covered in chocolate. Allt från byxorna, till armbågarna. Men så går det när man äter chokladtårta med händerna. Tänkte gå och lägga mig nu för i morgon har jag skola (ingen aning vilken tid jag börjar dock) och sedan jobbar jag från 15-20. Känner att jag behöver få komma bort nu.. ne znam gdje, ali moram. Jag känner att min själ behöver det. I jedva cekam da neko vrijeme prodje. Av flera anledningar. Jag vill att det blir januari nu. Januar mi je uvijek bio drag. Och Balasevics låt "Ne volim januar" kan jag inte alls förhålla mig till. Januar, 2007 godine, je bio jedan od najboljih, sto ne bi i ovaj koji sada ide bio? Jag känner helt enkelt att jag behöver saker att se fram emot. Och för att tiden ska snabbare gäller det bara att sysselsätta sig så gott det går.
Det enda som hjälper nu är gamla minnen. Fina minnen. Det är de som räddar mig ur såna här situationer, ur den här känslan. Och just i dessa tider inser jag hur lycklig jag kan skratta mig över att ha äkta människor i mitt liv. Ta bara Arijana som exempel, som peppar mig över msn nu. Hon förtjänar en guldmedalj. Eller kanske en måltid på McDonald's, svakako je sutra plata. Yey. Det är just i såna här stunder som man inser vem man vill ha och framför allt behöver ha i sin omgivning. Evo vam jedna pjesma za laku noc:
I tada cu, kao i sad..
Kad sam s tobom, kao da hodam po vrelom asfaltu.
Nej, men.. hej kexet! Står du här och smular?
Fan vad torr den repliken är. Lika torr som ett actual kex. Fast kanske inte om man doppar den i mjölk först. Typ som Ballerina Kladdkaka. Mmm, I so would right now. Okej, det var inte det jag tänkte säga. Jag tänkte bara berätta för er att jag precis åt världens godaste fiskgratäng. Vem fan gillar fiskgratäng egentligen? Ali ovo je haos. En massa purjolök, grädde, kryddor och slutligen riven ost på allting. Evo mi zazubice idu fastän jag inte ens orkar zinuti, a kamo li pojesti sta vise. Den här mättnaden måste lägga sig till fem, för då ska jag träffa min partner in crime och ni vet ju var vi kommer äta. Pa-ra-pa-pa-paaaa, I'm lovin' it. Ser ni hur fint vissa reklamer etsar sig fast? Eller den där "Serla, så får du meeeer på rullen." Fråga inte varför jag minns en toapappersreklam.
Idag mår jag bra, tack och lov. Perhaps för att det har slutat regna, eller för att jag tillbringade en stor del av min kväll pratandes med en alldeles underbar människa. Tack, S. Det är så roligt att man ibland behöver prata med andra människor för att inse de allra självklaraste grejerna, grejer som man redan vet, men behöver få bekräftade. Och jag är glad att jag står stadigt på dessa två (skitsnygga) ben och att jag fortsätter att blicka framåt with a clear mind. Praaaaaise the lord. Ni märker väl hur jag älskar att säga saker som "Lord, have mercy (on my soul)" och "praise the Lord" (med en riktig southern accent.) Jag skojar inte, det bor en debela crnkinja inom mig som bara väntar på att få komma ut. En sån som älskar sunday church, gospel och friterade kycklingvingar. M-hmm.
Nej, nu ska jag gå och duscha och fixa till mig. Sedan ska jag ta på mig duge gace, potkosulju och tio tröjor - allt för att inte frysa. Jag ska försöka tvinga Vupi att spela in en video med mig när vi ses och förhoppningsvis får ni ett sött (eller snarare söt-psykopatiskt, det är vad man får när man slår ihop oss två) videoinlägg ikväll. Aren't you excited? Yeeeey! (Jag talar för er, haha.) Kram, era små Hackebackeskogs-troll!
Och här, barn! Lär er vad musik är. Gillar ni det inte så är ni säkert fula ändå. Näää, jag skojar bara, så taskig är jag ju inte. Men give it a go, ni kommer att gilla det. Van Gogh är hur coola som helst. Puss!
Året är 1997, en kall decemberdag. Syrran ...
Året är 1997, en kall decemberdag. Syrran är 13 på bilden och jag är 8. Fattar ni hur snabbt tiden flyger förbi? Shit. Sitter och tittar på en vhs-kasett (haha, heter det ens så? Na nasem je kaseta) och blir helt amazed över hur tiden flyger förbi och vi förändras - a u isto vrijeme ostajemo isti. Lijepa moja seka, det är verkligen person nummer ett i mitt liv. Den platsen delar hon med modern min. Är så tacksam över att ha dem nära, oavsett hur långt bort de är distansmässigt. Men de står mig så otroligt nära och jag har ett enormt stöd i dem. Två starka kvinnor som har format mig till den jag är. Kan inte säga det ofta nog: volim vas najvise.
“Our choices in life are made according to our sense of our own worth.” - Kaylan Pickford
Det har regnat nonstop sedan igår nu. Och likaså i mitt huvudet. Det fortsätter att regna och det känns som att det snart blir översvämning - vilken sekund som helst. Jag skrev ett kilometerlångt inlägg för, där jag uttryckte allt jag kände för stunden. När jag hade skrivit klart den sista meningen insåg jag hur mycket inlägget hade sårat om jag hade publicerat det. Och det var min egen ilska som talade. Alla känslor som jag förtryckte dök upp på grund av en betydelselös grej, men som kanske inte är så betydelselös ändå. Selma och Arijana är de två personerna som vet vad jag snackar om. Och eftersom jag själv blev sårad, ville jag såra tillbaka. Jag ville hämnas, jag ville lämna ett djupt sår i ditt hjärta, hälla lite tabasco på och lämna dig där - blödandes i regnet. Jag ville orsaka dig lika mycket smärta som du har orsakat mig. Gång på gång.
Jag gick igenom texten, ord för ord, och kunde inte känna igen människan bakom meningarna. Inte på långa vägar. För meningarna var fyllda av hat och förakt. De var fyllda av allt som den riktiga jag inte kan stå för. Jag är inte människan som hatar, jag är inte människan som säger "da Bog da" för att önska någon annan ont, men ändå tog den betydelselösa grejen över. It got the best of me. Och det känns som att mitt liv just nu är en film som jag redan tittat på en gång förut. Återigen sitter jag och tittar på den, utan att kunna göra om scenerna och ändra på saker och ting. Men i slutändan är det en bra film. Huvudpersonen blir bra, trots allt. Och detta är vad som gör att mitt "ljus" i mörket fortsätter att brinna klart - trots stark vind och spöregn. Det är lätt när man vet att allting kommer att ordna sig. Det är lätt när man har facit i hand.
Texten är raderad. Och med texten önskar jag att allt mitt förakt försvinner. "Motsatsen till kärlek är inte hat, utan likgiltighet." Och citatet har aldrig verkat vettigare. Jag släpper det nu. Jag släpper allt, för nu finns det ingenting som kan påverka mig längre. Det tänker jag inte tillåta. Sve sto radis, radis sebi. Det gäller mig också. Det gäller oss allihopa. Och jag tänker aldrig hålla med de som säger att man inte ska ge människor en andra chans. Alla bör får en andra chans. På så sätt slipper man undra vad man har gått miste om, a ovako znam: potpuno nista. Och citatet i rubriken säger allt, kanske till och med mer än nödvändigt. Jag har aldrig varit mer stolt över mig själv och säker på att jag valt rätt.
Idag har jag inte spelat något videoinlägg, för det känns som att jag ändå hade fällt en bitter kommentar här och var. Och det vill jag inte. Jag vill att ni ska få se den glada Azra, den riktiga. Inte den infekterade, haha (så vidrigt det lät.) Sedan har jag också varit på språng och hunnit köpa både en grön tjockisjacka (jättetjock, misstänker att någon här inte kommer att frysa under vintern, hähä) och ett par söta boots. Futrovane och grejer, så att jag slipper ha kalla och blöta fötter. Happy feet, blir det ju nu. Yey. Somnade inte förrän fem igår (imorse?) och vaknade vid elva, så självklart tog jag världens skönaste nap från 18-20. Den behövdes stvarno. Och jag lade mig så sent (eller tidigt, välj efter tycke, haha) för att jag satt som den sanna datanörd jag är och hade en jävligt intressant msn-konversation. Gamla minnen kom upp och likaså insikt om the power of attraction. Så nu väntar jag på den där fikan. Den efterlängtade fikan, haha.
Är hos mamma nu och vi har ställt fram en massa chips och godis på bordet och ska se på en massa filmer. Det finns inget bättre än det kad je ovakvo vrijeme. Då ska man bara ligga under en varm filt och se på film. Och emellanåt få alldeles underbara sms som gör att det pirrar till i magen igen. Så sjukt.
Ha det så bra, mina vänner. Och festa järnet för mig också. Puss!
Kad dodje oktobar i kise padaju..
Note(s?) to myself: Crno vino nije voda (wallahi.) Lockar gjorda med plattång släpper när man står ute i regnet och låtsas som att det är sol ute. Och sist, men inte minst - sluta gå hem själv sent på natten och behöva vända sig om hela tiden i tron om att man blir mördad i vilken sekund som helst.
Yep, that's about it. Nu ska jag sova och i morgon spelar jag in ett nytt videoinlägg (that's a request, haha.) Laku noc, ili dobro jutro - birajte sami. Och den här låten passar utmärkt för ikväll:
Fredagsfika.
Chizzy fick förhinder, så det blir en fredagsfika with my määän D. He's forgiven, haha. Inte lätt att vara vän med mig, fast egentligen så begär jag inte så mycket.
Och så här ser jag ut ikväll. Bas se osjecam söt, fast det gör jag alltid när jag har rött läppstift, haha. Önskar er en fin fredagskväll med massor av chips, cola och andra onyttigheter! Puuuuuuuss.
Hvala.
Jag minns den där första, riktiga kärleken så tydligt. Allt var så nytt och i vissa stunder minns jag att jag kunde bli vettskrämd över att känna saker jag aldrig hade känt förut. Ibland kändes det som att jag fick hejda mig själv, för annars hade jag spruckit. Och allt var så vackert, oskyldigt och.. genuint. Ärligt. Jag behövde inte få höra de där orden eller en saga om hur du skulle ha gjort allt för mig - för det visste jag redan. Innerst inne. Rijeci su svakako jeftine och det räcker inte på långa vägar att bara säga "jag gör allt för dig." Man måste bevisa det och det måste också kännas. Snart är det fyra år sedan denna kärlek kom in i mitt liv och på något sätt känns det som att den aldrig riktigt lämnat det heller. Visst, det är inte samma kärlek som det var då, inte på långa vägar, men den har ändå funnits där. Den finns där, u obliku postovanja. Och jag håller med alla som säger att det alltid finns en person som man alltid kommer att älska, på ett eller annat sätt. På ett sätt känns det väldigt orättvist att säga så, både mot sig själv och mot ens framtida kärlek. Men samtidigt så är det någonting som inte går att förneka. Det är någonting jag själv väljer att inte förneka.
Det blir så enkelt att älska någon "för alltid" (det löjligaste uttrycket ever) när den personen inte ger en någon anledning till att inte göra det. Och när samma person respekterar det man en gång haft genom att bete sig som en.. människa. Jag hittar inget annat ord. För det logiska är väl ändå att man inte vill se människan man en gång älskat (eller kanske till och med älskar) ledsen, sårad eller besviken? Jag vet inte vart jag vill komma med detta, egentligen, men det räcker med att jag går tillbaka i arkivet och läser några rader för att jag ska känna samma värme och glädje i kroppen som för nästan fyra år sedan.
"Inatt såg jag på dig medan du sov, älskling.. trots den tunga känslan i huvudet och tröttheten som smög sig på kunde jag inte förmå mig att sluta se på dig. Så sårbar, så oskyldig.. så älskvärd. De vackert formade läpparna, de trötta ögonlocken som slöt sig.. jag undrade: Var det mig du drömde om, älskling? ..kände du hur jag iakttog varenda liten detalj i ditt ansikte?
Två veckor, en oerhört lång tid att vara borta ifrån den man älskar av hela sitt hjärta. Fyra månader, en löjligt kort tid för att börja älska någon så innerligt som jag älskar dig. Jag finner inte orden för att förklara hur jag känner, men då ser jag bara in i dina ögon och det känns som att du förstår allt - utan att jag behöver säga ett enda ord." - Utdrag ur ett inlägg, 2007.05.21.
Jag riktigt minns denna känsla, klart och tydligt. Den är lika skarp än idag. Missförstå mig rätt nu, detta handlar absolut inte om att vara kär eller om själva kärleken riktad mot en enda människa, utan jag försöker bara förklara hur lätt det är att minnas fina tider. Främst på grund av att man lyckats bevara en relation, trots att man valt att avsluta den. Eller ja, trots att man valt att avsluta kärleksdelen i relationen. Och detta är mitt tack till dig, bez ikakvih skrivenih namjera. Tack för att du alltid har varit den du är i za svu tvoju pristojnost. Det känns som att ord inte räcker till och hur lätt jag än har för att alltid uttrycka mig, så är detta svårt. Det har aldrig varit svårare att sätta ord på känslor än nu, men jag är dig evigt tacksam. För allt..
Vil do gifta? Vil?
Hääääär har ni. Erkänn ni har längtat? Jag vet hur det är. Och jag hoppas att ni förstår att jag skämtar (grovt också) när jag skriver såna saker, för jag är den mest jordnära människan ni kommer att stöta på. Jag lovar. Den egenskapen värderar jag högt, inte bara hos mig själv utan hos andra också. Självklart ska man kunna bjuda på sig själv och ha kul, men samtidigt ska man stå med båda fötterna på jorden.
Fattar inte hur jag lyckas göra varje klipp längre, jag hade verkligen kunnat gå on and on. Jag funderar på att sjunga för er nästa gång. Och då menar jag inte "fredagsmys"-style, för jag kan bättre än så. Kanske tar fram mina Mariah Carey-skills och bjuder er på det. Njaaa. Och den här stillbilden blir alltid så himla sjuk. Kolla, ser ut som att jag ska lipa eller nåt.
Alltså, fattar ni att det står två polacker (tror jag att de är) här på parkeringen och mekar (stavning?) med sina bilar. Alla dörrar är öppna och ut ur deras högtalar strömmar polsk musik ut. Jag svär, det känns som att jag bor i stans cigo-område ibland. Vilket är för att jag också gör det, ali ipak. Ko bi rekao da smo u Svedskoj, liksom. Puss!
Sleepwalking, perhaps.
Jag har skitbråttom nu för mamma väntar på mig, men jag har i alla fall spelat in ett till videoinlägg (ni kommer tröttna när som helst, haha) och jag laddar upp det på youtube nu medan jag är borta. Fan, alltså.. videoklippen blir bara längre och längre. Jag fattar inte folk som säger att de skäms för att snacka och allt vad det är, för när jag kommer igång glömmer jag av tiden. Har alltid snackat för mycket, till och med som liten då jag var "blyg." Nej, men jag laddar upp det så fort jag kommit hem, wallahi.
En skitskum grej: fattar inte att jag vaknade på andra sidan sängen imorse. Ja, alltså där fötterna ska vara. Minns att jag sov bra som fan, men ändå så vaknar jag på fel sida. Jag kanske har gått i sömnen igen. För det brukar jag göra, haha. Äsch, never mind. Vi hörs sen, allesammans. Puss!
Dolazi zima, brinem za nas..
Varför varnade inte SMHI för storm? Ha? VARFÖR?! Jag tycker inte att sånt är okej. Helt seriöst, jag blir upprörd. Okej, nu överdrev jag lite. Ni vet ju att jag inte är nån dramaqueen (hähä.) Men det är lite komiskt att det blåser så hårt. Dels för att mitt hår såg ut som ett skatbo när jag kom hem från jobbet (det brukar det iförsig alltid göra, speciellt när jag vaknar på morgonen) och dels för att en skylt trillade håååårt i marken bara två meter ifrån mig på Valand. Och där stod jag, lyckligt ovetande om vad som väntade. Ja, alltså.. det var den där skylten som berättar att de håller på och bygger om på stationen och under vilka tider vagnarna inte kommer att avgå från just det läget. Och jag har en nasty habit - jag svär ihjäl mig när jag blir rädd. Det är liksom min första reflex. Typ som när jag dammsög hemma en gång och blev skrämd. Personen ifråga fick i samma sekund stryk med dammsugaren. Denna gång skrek jag "j*bem ti mater!" högt när skylten trillade. Och folk tittade självklart på mig och småskrattade. Whatever, vi säger att de tyckte att det var "charmigt." Eller nåt i den stilen.
Jag bryr mig inte hur mycket det blåser i morgon, jag ska åka och mata ankorna. Det har liksom blivit fredagstradition eller något, att köpa en limpa och mata satarna i Slottskogen. Allt ifrån patkor, till måsar och duvor. Duvorna är sötast för de beter sig varken som gamar (eller ja, måsarna menar jag då) och sen är de inte så rädda av sig heller. Söta djur, faktiskt. Fastän jag inte är a big fan of birds. Det kan ha att göra med att jag ofta blev påbajsad(?) när jag var liten. Typ i håret och på tröjor. Vidrigt, men det betyder tydligen tur. Well, good for me, then. As long as it means luck, I don't mind those bastards shiting all over me. Fågeljävlar. Moving on. När jag är klar med det måste jag (verkligen måste) hitta mig en tjock och gosig vinterjacka, för jag pallar inte frysa mer. Om det är så här kallt nu, tänk då hur det kommer att bli när snön har kommit. Gah, hackar tänder bara jag tänker på det, haha. Och fredagskvällen kommer att bli fin för Chizzy kommer över och då ska vi frossa (i både mat och filmer.) Yey.
Åh, längtar så himla mycket till snön när jag tittar på gamla bilder. Det är mysfaktor tusen (ako ne i vise) att bara ta på sig de tjockaste tröjor, jackor och strumpor man kan hitta och sedan promenera ute i kylan. A sunce grije. Yey igen! Haha, blir så där barnsligt glad nu. Både när jag tänker på vintern och när jag ser den här bilden. Och här får ni en jättefin låt med tanke på att den första snön kom imorse, iako samo na tren:
Nu slänger jag in handduken och kryper in under mitt tjocka täcke.
God natt, allesammans.
Ko ceka, taj i doceka.
Så dääär (jag säger det verkligen för ofta.) Hann precis se på teve, äta lite, tvätta bort sminket och byta om till pyjamas tills videoinlägget blev klart. Tänkte väl att youtube inte är att lita på. Sån tid det alltid ska ta, så denna gången tänkte jag "äsch, tänker inte sitta och bli irriterad utan jag gör annat under tiden." And so I did. And here you go.
Visst har jag rätt, ändå? Jag, personligen, ville slita av mig håret när den låten kom, haha. Och man kan ju faktiskt alltid bojkotta sån musik genom att bege sig till baren och köpa nesto smirujuce.
Nej, nu går jag och sover. Fattar ni hur glad jag blir över en dum grej, och det är att elementen är skitvarma och att jag precis ska lägga mig under ett tjockt duntäcke. Jag säger ju det, man måste hitta små saker i livet att bli glad och lycklig över. Och jag är också lycklig över att jag ska få napucati se min mammas goda lasagne i morgon innan jobbet. Hoooolla. Okej, god natt allihopa!
Brushän.
Sitter och väntar på att mitt videoklipp ska laddas upp på youtube så att jag kan dela med mig. Visst tycker ni om det? Va? Viiiiisst? Haha, närå, ska sluta tvinga på er mina åsikter. Det är faktiskt kul att dela med sig lite av sånt också, så det inte blir så enformigt här på bloggen. Det råkade bli 3,5 minuter långt denna gång, så det tar självklart lite längre tid att överföra till youtube, men ni får ha tålamod. Laddar upp klippet här så fort det är klart, wallahiii. Så ska ni få se mig "pasti u sevdah" till en skitbra (sarkasm) låt. Eto tako. Snart, mina vänner. Snaaaart.
Ustaj, zlato, spremaj darove. Aman, aman.. spremaj darove.
Jag älskar den där känslan när man kommer hem och tänder alla lampor. Sedan tar man en titt omkring sig och tänker "fan vad jag trivs här.. det är så mysigt." Jag älskar att jag har den känslan i mitt hem, för nu speglar den verkligen mig. Mysigt, jordnära och allmänt feel-good-igt (hej, kontaktannons igen.) Och så har de slutat snåla på värmen och elementen är jätteheta. Ja, alltså.. varma, menar jag. Inte snygga. Ali su fakat i snygga.
Så dääääära, ja. Då var man hemkommen och ihjälfrusen. Fattar inte vad jag tänkte när jag bestämde mig för att ta på mig skinnjacka. Det blev så illa på hemvägen att jag tog min vita sjal och virade runt huvudet och ansiktet för att jag frös så mycket, haha. En modern musse, ju. Dejten med Chizzy var hur mysig och trevlig som helst och jag hade faktiskt glömt hur kul vi har det ihop. Har saknat honom som fan, men på fredag blir det repris då vi ska ha en allmän fettokväll med en massa mat, godis och Idol. Yey! Djukela, djukela, djukela. (Inside joke.)
Nu sitter jag i alla fall och tittar på Efterlyst och mumsar i mig en påse nötmix. Hälsosamt - check. Idag när jag var i stan hittade jag ingen jacka som jag tyckte om och det börjar dra ihop sig nu, för det börjar bli riktigt kallt på kvällarna (och dagarna.) I neeeeed a jacket, men det är så svårt att hitta den där perfekta. Fan. Sedan var jag inne hos en frisör och snackade lite hår. Frågade vad han tyckte om att jag skulle använda silvershampoo, men han tyckte att jag skulle vänta lite och bli lite mer ljushårig innan jag körde på det. Han tyckte att jag hade en jättefin hårfärg redan som det var (hähä, kommer bli värsta komplimangtorsken ju) men att jag kunde få en fetingrabatt om jag ville göra håret ljusare. Man kommer långt med vänlighet och ett leende ju. Det är faktiskt inte svårare än så. Men jag ska nog låta håret vila ett tag nu, och när jag väl bestämmer mig för att go lighter så slår jag honom en signal. Yey igen.
Åh, jag vill gå på en svadba när jag hör sån här musik. Bara njuta av glädjen, musiken och maten. Jag har ett minne av ett bröllop som jag var på när jag var runt fyra. Och jag minns klart och tydligt att det spelades en massa såna här gamla låtar och alla var jätteglada och sjöng med. Fina minnen.. och som ni säkert har förstått älskar jag att lyssna på Silvana Armenulic.
Så, jag kom på att jag ändå kunde bjuda på...
Så, jag kom på att jag ändå kunde bjuda på en egobild via mms. Min mintgröna tröja är så varm och mysig. Love it! Okej, NU går jag på riktigt. Puss igen!
Bez tebe je gorko vino..
Nu drar jag till stan för att kolla efter en ny vinterjacka. Det ska tydligen snöa snart. Kanske inte i Göteborg, utan Malmö och Stockholm, men ändå. Jag orkar inte gå runt och frysa i vinter. Mrzim frysati. Och klockan sex ska jag meet up med ChizzyWizzy (Eno) för att äta vår omiljeni DinnDinn. Alltså, varför äter man alltid med folk när man ses? Är det en social grej, eller? Samo jedem(o) hela tiden. Fast jag klagar inte, så det är brå. Mike brå.
Trillade u sevdah kao sljiva u govno alldeles nyss, så det är därför jag delar med mig den här låten. Lyssnade också på Blagujno dejce, Zaljubljen sam stara majko och Suzo moja Suzana. Bland annat, menar jag. As I said - sljiva u govno. Man hade ju lätt kunnat roknut se också, med tanke på att det är "lillördag" idag. Ali necu. Idem u grad istället. Jusr det ja, vinterjacka var det visst! Puss, allesammans.
Och eftersom jag inte orkar ta kort på mig själv så får ni en gammal, gammal bild på en baby-Azra. Tror jag var runt 16-17 år.
Min varma dunjacka, you will be missed.
Fan vad bummed jag är. Var och promenerade lite förut för att rensa tankarna (ja, i regnet) och med tänke på hur frusen jag alltid är så tänkte jag klä på mig ordentligt. Och jag bestämde mig för att ta på mig min feta, vita dunjacka. Men när jag skulle ta ut den ur skåpet fanns den ingenstans. Och likaså min röda kappa som satt så fint. Gick till och med ner till källaren för att kolla (helt själv), ali nista. Vad fan kan ha hänt med dem? Försvann de kanske när våra saker blev snodda i källaren? Men då undrar jag varför jag bara bar ner de två jackorna, och inte alla vinterjackor. Äsch, blir fan inte klok på mig själv. Kommer säkert hitta dem i ugnen en vacker dag, för jag har börjat lägga saker på de allra konstigaste ställen. Eller så kommer jag att se den på nån brud ute på gatan. Jackjävel, det var den varmaste jag hade. Och jag som tittade på en Stadiumreklam igår (där de visade vinterjackor) och jag tänkte för mig själv "skönt att jag redan har en tjock och snygg jacka." Right, där fick jag. Haha, det är lite roligt ändå. Det blir alltid så här.
Och jag pallar inte det här vädret. Fakat. Allt annat är okej, bara det inte regnar. Nu är det inte som förut längre. Nu blir jag inte glad när det regnar, utan jag blir bara nere av det. Är tillbaka i mina gamla Azra-habits, liksom. Sol ute - glad Azra. Regn ute - ledsen Azra. Rain, go away.. Längtar faktiskt till snön. Som fan. Har alltid älskat vintern (nästan mer än sommar, faktiskt) och det är något av det mysigaste som finns att vara ute när allt är vitt. Och sedan när man kommer hem värmer man sig med en kopp varm choklad, en filt och fönen, haha.
Äh, nu går jag och lägger mig. Är trött som fan och det är skönt som bara den, för det var länge sen jag var trött så här "tidigt." Framtidens Bredband är nu installerat och det är ju lite ironiskt, för jag snor fortfarande nät av grannen jätteofta. Fick nästan en hjärtattack när installationsgubbarna gick in med skor idag. My Lord, det ryckte i ett öga men jag höll mig. Sedan när de gick dammsög jag och j*bade im sve po spisku.
Sweet dreams.
Ne brini se, sreco moja. Sve ce ovo jednom proci..
Här får ni två olika "Azror." Pallar ni inte läsa some deep shit så är det bara att scrolla ner. Pa he, jesam ja snäll. Anpassar mina personligheter (that's right, har flera haha) så att alla ska vara nöjda och belåtna. Tycker ni borde skicka Marabouchoklad och blommor till mig efter detta. Just saying. Okej, here goes:
Den "djupa" Azras tankar:
Såna här dagar undrar man ju verkligen vad smisao zivota är. Ja, meningen med livet, alltså. Jag hatar att stå på ett och samma ställe. Att trampa på ett och samma ställe hela tiden. Nu får ni inte tolka det som att jag är självmordsbenägen (gluho i daleko bilo, tu-tu *spottljud*) men jag tänker bara att det måste finnas något mer än detta. Något mer utöver att skola sig, att jobba och att sova. För om det är någonting som skrämmer the crap out of me så är det att behöva ångra någonting när man är gammal och står vid änden. Eller ja, att känna att man inte levt sitt liv till fullo.
Det är så jävla enkelt att bara leva för stunden och fokusera på det som är nu. Eller ja, jag menar att basera sina handlingar bara för stunden. Eller att älta på det som varit.. de snesteg man gjort och allt man ångrar. Jag är inte personen som brukar ångra sig. Det händer väldigt sällan, för de flesta beslut jag gör (trots att de kan tyckas impulsiva) är ändå noggrant eftertänkta. Jag vänder och vrider på allt tills det inte finns nåt mer att analysera. Men jag kan ändå ogilla en egenskap hos mig själv jättemycket - stoltheten. Det har hänt att den har satt käppar i hjulet för mig många gånger, men det är någonting jag motvilligt erkänner. Och inte i allra första taget, heller.
Ibland önskar jag att jag bara kunde göra saker som föll mig i tanken utan att tänka efter. Att skicka det där sms:et, att ringa det där samtalet eller att resa till det där landet. Det spelar ingen roll vad det handlar om. Men jag gör det inte, för min logiska sida får alltid the better part of me. Kanske av stolthet, eller rädsla... rädsla för att bli avvisad när man väl sänkt garden. Och detta är just vad jag menar med att det är så enkelt att avstå från saker för att man är så insnöad på "just nu." Men man tänker inte längre än vad näsan räcker - man tänker inte på vad det är man ger upp och hur det kommer att påverka en i framtiden. Eller hur mycket man kan komma att ångra sig just då. Och sant som det är sagt att historien alltid upprepar sig. Vi människor lär inte av våra misstag. Evo, mogu ja biti prva koja to prizna. För hade vi lärt oss någonting, så hade jag inte suttit ensam i min lägenhet i skrivandets stund.
Ne znam, allting skrämmer mig bara så himla mycket. Jag blir så rädd av att se vad stolthet, rädsla, sorg och ilska gör mot människor. Mest det sistnämnda. Alla de faktorer bidrar till att man avstår från att göra saker man verkligen vill. "Bara" för att man är sårad... ledsen... eller arg. Men allt det går över, så småningom, och det enda som då finns kvar är ångern. Och jag vill inte ångra mig. Jag vill inte ångra de beslut, som idag tycks smarta och "rätta", om ett år eller fem.
"Bränt barn skyr elden", sägs det. Hur kommer det sig då att jag känner precis samma nu som jag gjorde för fem år sedan? Jag minns så tydligt när jag någon gång i maj satt med Arijana och pratade om gamla tider. Jag minns så väl att jag berättade för henne hur jag för fem år sedan upplevt den största sorg under mitt då 17-åriga liv, och att jag kunde minnas den smärta som om allt hade hänt igår. Och nu sitter jag här, för andra gången. Fem år äldre, men absolut inte visare, känns det som. Och det är just detta som lockar fram alla dessa tankar. Den 17-åriga Azra blev bättre, till sist. Hon levde vidare, hon skrattade och hon älskade igen. Detta innebär att den 23-åriga Azra, den jag är idag, också kommer att göra samma sak. S vremenom.
Man får lite perspektiv på saker och ting along the way. Samtidigt inser jag varför det är så svårt att släppa taget. Att gå vidare och erkänna sig besegrad. Att erkänna oss besegrade. Jag vet att jag inte är rädd för att alltid göra det jag själv vill och känner för. Det spelar ingen roll hur många människor jag upprör eller hur fel det är i andras ögon. Om jag vill något så gör jag det. Den egenskapen är densamma som gör att jag inte känner ånger. Och samma egenskap som fick mig att gå vidare då, i vetskap om att jag hade gjort mitt yttersta, kommer få mig att gå vidare igen. Och kanske det faktum att jag själv innest inne vet da je se ovaj put previse sve uprskalo da bi se na staro moglo vratiti. Hur sjukt och negativt det än låter så finns det vissa saker man aldrig man reparera. Och det är någonting jag har varit medveten om sedan dag ett. En gång hade räckt, onda davno, a kamo li dva ili tri puta. Ne ide, i s tim se covjek mora pomiriti. Lite synd är det, ändå..
Psycho-Azras tankar:
Fattar ni att jag nästan omkom i mitt eget badkar igår? Slippery bastard (badkaret då)! Hur tragiskt hade inte varit, på en skala, att dö ensam i sin toa? Bas tragiskt. Jag lekte Celine Dion (ili nesto tako) och sjöng för fullt och när jag var klar med duschandet och skulle ut höll jag på att slå ihjäl mig. Jag tog tag i duschdraperiet och som TUR är höll det. Annars hade jag legat partly på golvet och partly i badkaret. Vacker syn? I think not. My Lord, såg hela mitt liv passera revy och mitt i allt insåg jag att jag skulle dö zeljna McDonald'sa. Och grillad kyckling. Så jag köpte en HEL kyckling idag, med sex vitlöksdippar och njöt som att det inte fanns någon morgondag. Ha ja. Så nu har jag ätit kao ratno dijete (med händerna, thank you very much) och är mätt som en... häst? Häst, ja.
Anyhow. Jag fick skäll idag för att en mjölk läckte. Jag blev tillfrågad om vi fick ta emot dricks (ne smijemo, fan!) Och slutligen blev jag utbjuden på middag. Allt detta medan jag satt i kassan. Förstår ni varför jag säger att det är Days of our Lives där? Exakt. Det händer alltid något och det är aldrig tråkigt att träffa nya människor. Vissa trevliga och pratglada, vissa lite mindre trevliga och pratglada (läs: bitchiga.) Men det är verkligen något som passar mig, att vistas kring människor hela tiden. Jag älskar det.
Så där, nu har jag kramp i fingrarna efter allt skrivande och ni säkert i ögonen efter allt läsande. Tänkte gå och trycka i mig lite ostbågar som jag också köpte med mig och se på teve. Och dricka cola i stora lass. Som ni säkert har fattat så är cola min last. Hade det varit "alkuhuuuul" så hade jag varit "alkuhulist." Bez zeze. Så mycket älskar jag det. Sedan ska jag sova och i morgon kommer jävla majstori att väcka mig vid 8 för att installera "Framtidens Bredband." Jag menar, hallå... jag lever i NUET, daaaah. Nej, inga fjortisfasoner nu. Men jag undrar verkligen hur det kommer att se ut, med tanke på att jag inte direkt har något sovrum att gömma mig i. Jag kanske borde lägga mig igen (efter att ha släppt in dem) dra för "gardinerna" som täcker sängen och säga "ursäkta mig, jag stänger dörren här och sover en stund, säg till när ni är klara." Och sedan ligga och stirra på dem genom gardinerna och låtsas att jag ser dem, men att de inte ser mig. Jag är inte galen, jag svär!
God natt.
"This, too, shall pass." Well, pass already!
Kom hem en snabbis för att ta något att äta och byta om, men så kom jag på att jag inte är så hungrig. Och jag har inte ens ätit frukost idag. Vill skalla mig själv (eller ja, snarare mitt undermedvetna) för att jag drömmer de mest sjuka drömmar. Ne da mi se mer. Önskar att det bara kunde sluta så att jag slapp vakna kao påkissad (popisana) varje morgon.
Så, nu har jag bytt om och måste dra mig mot vagnen. Kul att jag inte har något paraply hemma. Men det är okej, mitt morotsfärgade hår får väl bli lite blött idag. Är på sånt äckligt humör idag, bara. Skulle helst av allt vilja lägga mig i sängen, pokriti se med mitt tjocka duntäcke och se på teve hela dagen. That's it. Kanske äta en Marabou också. Eller två. Oh, well.. får väl fortsätta att intala mig själv att this, too, shall pass.. ali bi bilo fino kada bi se taj proces mogao malo ubrzati. Skiiiinda, kompis. Skindaaaaa!
Haj', cao.
Oprostajna..
Värsta vintern på 1000 år. Jo, men tack.. jag märker det. Både jag, min näsa och mina tår.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Eller var jag ska börja. Trots bara fyra timmars sömn (om ens det) så gick det bra att vakna klockan 8 idag för att jobba 9-3. Var varken trött på morgonen eller medan jag jobbade. Däremot spårade det ut när jag kom hem och däckade på direkten, typ. Skulle "bara" se på lite teve, and that worked out juuuust fine. En fin powernap på tre timmar. E bas se pitam hur jag ska kunna somna ikväll. Lord.
Kvällen igår var... ne znam. Jag vet i ärlighetens namn inte vad jag ska säga. Den var inte dålig, men den kunde varit bättre. Mycket bättre. Och att det är den 17:e oktober idag, exakt tre månader sen, är ändå ett väldigt skumt sammanträffande. Jag tänker inte ljuga och sticka under stol med att det var jobbigt att se dig. För Gud ska veta att det med all säkerhet varit en av de jobbigaste sakerna jag gjort. Och trots alla funderingar och diskussioner med mig själv har jag inte lyckats att förstå hela tanken på att vara vän med en människa i flera år, att dela sitt liv, sin bostad och sitt allt med en person, för att sedan... ingenting. Absolut ingeting. Jag har inte förstått det, och jag har inte ens varit nära på att förstå det.
Jag är alltid öppen med hur jag känner. Både här på bloggen och i verkligheten. Jag kommer aldrig att le och låtsas vara glad när jag är ledsen. Är jag ledsen så låter jag mig själv vara det, för hur annars ska man uppskatta den känsla man får när man är glad sen? Och jag mådde bra igår under större delen av kvällen. Jag träffade en massa människor jag inte träffat på länge, jag skrattade, dansade och sjöng. Men jag grät även. Mitt i allt dansande kom tårarna av sig själva och det gick inte att stoppa dem. Kanske var det den där låten och texten som satte igång känslorna ("nek znaju svi da ne zalim sto si mi ti, sreco, udata..") Kanske var det atmosfären. Ne znam. Underbart med folk som kommer fram med servetter och som ska blåsa på mitt fetingbrännsår på handen tack vare plattången. Man kan ju liksom passa på lite och utnyttja the vulnerable situation. Nej, men skämt åsido. Det är fint att se att människor verkligen bryr sig om än, fastän det inte finns något värre än att gråta inför folk sto se mene tice. Hatar det och jag hatar att visa mig så sårbar.
Det är så lätt att låta saknaden få övertaget. Att låta sig själv trilla dit igen, i det mörka träsket som gör att man nästan inte ser meningen med livet. Det är det lättaste. Det allra svåraste, dock, är att vakna på morgonen och se fram emot dagen. Och att leva vidare. För det krävs verkligen cojones. Och jag inser hur långt jag själv har kommit när jag ändå finner mod att vakna klockan åtta på en söndagmorgon för att jobba - trots att jag vill ligga kvar i sängen och sova. Jag skrattar fortfarande åt småsaker och jag ser fortfarande fram emot saker som komma skall i livet. Både på kortare och på längre sikt.
Jag önskar att det fanns ett lättare sätt. Jag önskar att det fanns ett sätt där både du och jag kunde hitta en medelväg, en som inte gör så ont. För smärtan som orsakades av gårdagens kväll blev nästan ohanterlig. Och bara tanken på att behöva uppleva det igen skrämmer ihjäl mig. Är lösningen att aldrig mer gå ut på gemensamma ställen? Att undvika varandra i år framöver, tills det värsta lagt sig? Jag kan bara tala för mig själv, för du kanske redan har hittat din medelväg. Och det är bra, för trots allt som har hänt så vill jag dig inget illa. Ne bih ti nikada mogla pozeljeti nesto sto ne bih samoj sebi. Och det står jag fast vid. Koliko god zelim da budem dobro i da prebrodim ovo sve, to isto zelim za tebe. För jag vet hur förjävligt det är att vara i den här situationen. Jag, om någon, vet hur många shitty days man har och hur många nätter som blir förstörda tack vare drömmar. Orealistiska drömmar där allt blir bra och där allting ordnar sig. För det gör det inte. Det ordnar sig inte. Och om det är någonting jag har lärt mig under den här korta perioden så är det att acceptera saker för vad de är och att inte leva i en lögn. Visst är det svårt att acceptera vissa saker. Det är till och med svårt att ens tänka sig vissa saker, som att man aldrig mer kommer att dela "såna där" stunder där man i stunden tror att man spricker av lycka. Stunder där man bara är och delar på allt i livet.
Men livet läker allt. Och tid är den främsta medicinen mot det. För jag kan med allra största säkerhet säga att det är bättre idag än vad det var den kvällen för tre månader sedan. Det kan säkert du också. Efter en tid vänjer man sig. Och det är ju det som är själva grejen: det är alltid svårast i början för man är så himla van vid en människa. Så fäst. Jag är van vid att det bara är Azra nu. Inte Azra och ett till namn, så som det brukade vara. För det var sällan någon frågade mig "vad ska du göra ikväll?" förut. Det var alltid i "ni"-form. Nu vet jag att jag är on my own. Ne kazu bezveze "every man is an island", för alla vi står själva, egentligen. Jag har ingen att "luta mig på" längre, men det kanske bara gör att jag själv får fastare rötter. Att jag står stadigare på egna ben - alldeles själv. Men visst finns det småsaker som kommer ta evigheter att vänja sig ifrån, känns det som. Vissa ord, saker och det faktum att du fortfarande är den första människan jag tänker på när något händer, bra som dåligt, och vill ringa till för att ivrigt berätta allt.
Så, davila sam vas dovoljno za danas. Kände att jag behövde skriva av mig lite, mest för min egen skull. Eller ja, helt för min egen skull, faktiskt. Annars hade jag inte skrivit den här bloggen överhuvudtaget. Jag tycker om att hålla det lättsamt och att skriva med en nypa salt, men ibland blir det så här också. Jag är lika mänsklig som nästa person och även jag har bra och dåliga dagar.
Ma j*bi se.
Jag kan inte förklara hur arg, irriterad och allmänt förbannad jag är nu. Jag HATAR att behöva upprepa mig. Om jag ber någon om en sak EN gång, då tycker jag ändå att det räcker med den gången. Jag ska inte behöva säga det tio gånger till för att det ska gå in innanför pannbenet. Det handlar främst om "vänner" som alltid ska dra upp vissa samtalsämnen som jag undviker mer än döden itself. Ako ti kazem da ne zelim o necemu da pricam, THEN DON'T FUCKING BRING IT UP. Ever. Och gör du det så är det bara ett bevis på vilken jävla idiot du är. För let's face it - om du en gång ber mig att aldrig mer nämna chokladglass framför dig, då gör jag inte det. Punkt slut. Oavsett vilken anledning du har.
Ska min jävla kväll behöva bli förstörd för nåt sånt här? Hade jag velat veta vissa saker så finns det faktiskt något som heter facebook och msn. Det finns till och med något som heter telefon. Men jag väljer att medvetet utesluta saker ur mitt liv. Eller rättare sagt människor. Namjerno. Så kom inte springandes med "saftig information" bara för att förstöra för mig och för att göra mig lika miserabel som du själv är. Fast jag skrev kanske inte "vänner" utan anledning i början av detta inlägg.
Jag har sagt det en gång, och jag säger det igen: necu da znam. Visst kommer det säkert att finnas gånger då jag undrar, men jag kommer aldrig att fråga. Nikada. Det kan du vara säker på. För det ryms jävligt mycket stolthet och vilja i denna kropp. Och jag betämde mig för länge sen - idem dalje.
Nu blir det fredagsmyyyyys, lallala..
Kom hem för inte så länge sen. Brrr, kallt som fan ju. Och elementen är skållheta, finally! Skönt att sitta precis bredvid ett, som jag gör nu, med en massa ljus tända och en kopp rabarberte framför mig. Mmm. Har gjort ett kort videoinlägg till er för att dela med mig av mina fredagsplaner, men nu är frågan om jag verkligen orkar... vill ju hellre se på Minority Report som börjar klockan 22:00. Har en massa cola, chips och Marabou hemma och det lockar nästan lite mer. Äsch, ska värma mig ett tag till och sedan får jag se hur jag gör.
Ett mission? En mission? Fakat cu izgledati k'o mrkva, ali nema veze.. tjesim se da sam söt ändå. Puss!
A ja sivu jesen zamijenih za ljeto..
Typiskt, så här blir det ju alltid. Jag är på väg för att borsta tänderna och tvätta bort sminket, men så tänker jag "äsch, det skadar inte med en liten bild.. när jag ändå är fixad och allt!" Och en bild blir två bilder. Två bilder blir tio bilder. Och tio bilder blir.. tja, vem räknar, anyways? Haha. Och det är meningen att jag ska upp klockan 8 i morgon. Eller ja, 7 egentligen, men ni vet ju hur jag är.. gör alltid ett eget schema. Fast något säger mig att jag ändå kommer att snooza ett antal gånger, så ni som är vakna vid den tiden: väck mig! Skämt åsido, jag får väl helt enkelt lägga telefonen långt ifrån mig så att jag blir tvungen att gå upp. Bra plan. Jag har snålat med låtar på sistone, så här får ni en jättefin. Toma Zdravkovic sjunger den egentligen, men den här versionen är också lovely (som framförs av Eldin Huseinbegovic, för er som undrar.)
Proveli smo ljeto, zajedno smo bili.
Setali kraj mora i sanjali snove.
A more k'o more, nemirno i plavo,
kao kosa tvoja, kao oci tvoje.
A more k'o more, nemirno i plavo,
kao kosa tvoja, kao oci tvoje.
Evo, vec je jesen, a tebe jos nema.
Sigurno si negdje novu ljubav srela.
A ja sivu jesen zamijenih za ljeto,
pa proklinjem more i to tuzno ljeto..
"This is a good sign, having a broken heart. It means we have tried for something."
Undrar vad det är som har hänt. När vi efter bion svängde in på parkeringen här (där jag bor) så åkte sju polisbilar förbi. Sju! Efter varann också. Med blåljusen på. Blir ihjälstressad ju. Hoppas att det är ett inbrott nånstans eller nåt, och inte någon som har råkat illa ut. Det räcker med mord och hemskheter nu, tycker jag.
Filmen var verkligen jättebra. Njöt av varje sekund. Dels för att jag älskar Julia Roberts och hennes leende, och dels för att filmen är jävligt realistisk. Historian i filmen är med all säkerhet någonting vi alla kan relatera till. Alla vi har förlorat någonting vi har älskat någon gång i livet, oavsett om det handlar om människor eller andra saker. Alla vi har behövt finna oss själva efter många "om" och "men." Äsch, mer borde jag nog inte avslöja ifall någon skulle vilja se den. Filmen är i alla fall reaaaaaally sevärd och man blir riktigt glad av att se den. Såpass glad att jag satt och gjorde mitt "tititi"-ljud i biosalongen. Och jag skiter i vem som hörde. Det är liksom mitt glädjetjut, haha.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om mitt hår än. Det är inte blont. Det är liksom.. honungsfärgat/orange, haha. Men det får man väl ta när man ska hålla på och ha sig (läs: färga varannan dag.) Ska som sagt låta det vila i någon dag och sedan ska jag köra slingor igen. Då kommer det förmodligen vara rätt så blont, med tanke på att det är ganska ljust redan nu. Yey! Nej, det räcker för ikväll. God natt!
Sitter och myser i biosalongen nu och vänt...
Sitter och myser i biosalongen nu och väntar på att 'Eat, pray, love' (svensk översättning, nån?) ska börja. Bilden passar ju jättebra in till inlägget, haha. Jag gör alltid det man inte får, uppenbarligen. Har redan ätit mig mätt på sourcream and onion-snacks och nu tänkte jag påbörja chokladen. 'Mööööms', som Montazami skulle ha sagt. Så, nu börjar det snart. Puss!
Last night I dreamt of me being blonde.
Ha! Allt går, bara man vill. Förlåt, lilla hår, för att jag plågar ihjäl dig. Och tack för att du stannar kvar hos mig i vått och torrt (haha, passar in perfekt ju!) Så, nu ska håret få vila i någon vecka (läs: dag) och sedan är det dags för slingor igen. Denna gången blev det some heavy-ass bleeching. 6-8 nyanser stod det på förpackningen och jag blev inte besviken. Visst hade jag velat att det hade blivit riktigt blont redan nu, men man får ju vara lite realistisk. Och tålamodig. Vilket jag inte är. Ja, alltså... tålamodig, då. 
A litl čvoruga in maj čelo.
Herregud, ni fattar inte hur håååårt jag spucade mig i pannan nyss. Lord, have mercy, vilken smärta. Alltid när jag är sur, arg, ledsen eller upprörd så får jag för mig att städa allt som går att städa här hemma. Damma av allt, dammsuga, obrisati sve och moppa golven. Och det gjorde jag nyss. Inte för att jag är ledsen eller upprörd, men jag är på dåligt humör. Av ingen speciell anledning, liksom. Det är bara sån jag är (kontaktannons, eller vad? "Singel kvinna, 23, blir arg och vresig för ingenting, söker själsfrände.") Okej, kanske inte riktigt. Men huuuur som helst. Medan jag diskade glömde jag av att jag hade öppnat ett skåp (i huvudhöjd) för att lägga in ren disk. Tror ni inte jag glömmer det och dyker in i skåpet med min (pyttelilla, haha) panna före? Så nu sitter jag här med en röd fläck i pannan och undrar om jag kommer att få en fet cvoruga. Hade som liten alltid en massa cvoruge i pannan. Hur fan ska jag förklara vad cvoruga är för er som inte fattar? Det är när man slår sig (i typ pannan) så svullnar en liten kula upp. E, to! To je cvoruga!
Oh, well. Allt är i alla fall städat och rent nu, så det kan jag njuta av om inget annat. Funderar på om jag kanske inte borde ta och napraviti koji palacinak till mig själv. Och varför säger vissa "palacinka?" Det heter JEDAN PALACINAK. Inte palacinka. Det är ett maskulint ord! Samma med "krastavac." Jag säger krastavicA. Och slutligen sudzukA. Inte sudzuk. Inte "hoces li sudzuka?", utan "hoces li sudzukE?" Så. Om alla bara tar och lyssnar på mig så blir allt bra. Och människor frågar sig varför Hitler var som han var. Det börjar precis så här, förstår ni. Först beter man sig som Språkpolisen nummer ett, sedan växer viljan att ta över världen fram. Det är en snabb process, liksom.
Jo, men pannkakor får det bli. Det är så synd om Nutellan som bara står där, alldeles ensam, och gör absolutely nothing. Fast... jag är sugen på kycklingwok. Och jag har såna där wokgrönsaker i frysen. Hmm... dilemma. Äsch, vi får se!
Punila sam ti grudi, srce htjelo je iskocit..
al' ipak smo ljudi, gresku je tesko uocit.
I tri put teze priznat, uvijek drz'o si se iznad.
Makar bio u krivu, priznat neces za glavu zivu.
Inga ord är nödvändiga för låten talar för sig själv.
Dobro slusaj..
Detta gick ju verkligen snabbt! Dok si rek'o 'britva.' Not.
Såååååå. Herregud, vilken jävla tid det tog. Har suttit och varit ihjälprovocerad och skrivit en massa svordomar till Vupi över msn. Eller ja, jag svor inte åt henne, utan åt youtube. Stackars Vupi, förstår inte att hon står ut med mig ibland. Här är videoklippet i alla fall... typ tre år senare, men bättre det än ingenting! Never mind min fina dialekt i början. Jag är jävligt grym på dialekter, faktiskt. Speciellt skånska. Men skånska är så oattraktivt. Det låter ju som att man ska kräkas vilken sekund som helst. Och ni förstår ju säkert att jag inte kom hem "nyss" (gluho i daleko bilo, min curfew är 23:00!) utan detta var vid 22-tiden. Puss!
Ucinila bih nesto ludo radi reda..
Sitter och väntar på att en video ska överföras till youtube, och då ska ni få ett videoinlägg igen. Så snäll som jag är, liksom. Denna gången blev den lite längre (över tre minuter lång, hade mycket att säga... tydligen, haha) så det tar lite tid att överföra. Närmare sagt 30 minuter kvar. Så här får ni en fin låt att lyssna på och en snygg brud att titta på så länge (medan ni ivrigt väntar på att få se min snygga nuna, MED smink denna gång.)
Ja mogu da se kunem u laz
kad pomislis da dobro me znas,
ucinila bih nesto ludo radi reda.
Ja mogu da ti pokvarim dan.
K'o crna zemlja teska sam,
ali umem da te volim k'o nijedna.
96!
Hallå, jag blir nästan lite rädd/paranoid/misstänksam/psykopatisk/alla negativa ord man kan komma på. Igår hade jag 96 besökare. 96! Och det brukar alltid ligga på typ.. tre? Skämt åsido, ni har aldrig varit så många. Och jag tänker inte ens fråga vem ni är, för hade ni velat att jag visste så hade ni förmodligen kommenterat. Eller hur? Right! Så jag tänker inte fråga. Men kul att ni är här och läser. Jag blir lite stressad, men det är kul ändå. The more, the merrier.
Sitter i Centralbiblioteket nu (det vid Humanisten) för jag har precis återlämnat en bok (och ska låna en ny.) Det står "Bibliotekets datorer är ej avsedda för privat bruk" med stora bokstäver ovanför skärmen, men kommer någon och galami na mene så säger jag att jag är utbytesstudent. Det står iförsig på engelska precis under, men då säger jag att jag är här för att lära mig svenska OCH engelska. Aj du nat spik inglis or svidis, fakat. Nista ne znam, a dje da znaaaam. Riktig outlaw är jag ju. Jag sitter i biblioteket för att jag väntar på min skjuts. Skjutsen ska skjutsa mig till Hisingen där min djaba-teve väntar. Och jag behöver skjutsen som bärhjälp också, för teven väger tydligen lika mycket som jag, typ. Jag sa att det var en 32-tums, men jag sa aldrig att det var en plattskärm.
Så, nu måste jag dra. Jag använder datorn för privat bruk och jag pratar i telefon. I biblioteket. Jag svär, gdje ce mi dusa. Jag kommer säkert hamna i fängelse för att jag är så kriminell. Puss!
Nu ska jag springa till stan för att möta ...
Nu ska jag springa till stan för att möta upp en vän, lämna en bok på biblioteket och slutligen åka till destination unknown (än så länge) för att få en gratis 32-tumsteve. Fattar ni, gratis! Sånt händer bara mig, att folk ger mig saker djaba. Säkert bara för att jag är så söt. Hähä. Närå, hittade en på blocket som gav bort sin teve. Nice price! Eller no price, menar jag. Puss, mina vänner.
I sta mi drugo ostaje, nego da ti verujem, dobro moje..
Okej, för att kompensera för att jag inte har uppdaterat idag eller igår så får ni ett mobbat videoinlägg. Fattar ni, eller? Jag... videoinlägg! Sanslöst. Som sagt (i videon), det känns mobbat som fan att sitta och prata med sig själv, fast samtidigt är det kanske kul att se hur någon är "egentligen." Bilder är ju så himla tvådimensionella och ger inte någon bra bild av hur man är som person. Och ja, jag har jävligt barnslig röst, haha. Minns när jag hörde Kenzas röst första gången och tyckte att hon hade så grov röst. Hos mig är det tvärtom. Hej, jag heter Azra och pratar som en sju-åring. Whatever! Här har ni en osminkad och allmänt mobbad Azra. Men söt! (*tröstar sig själv.*)
Så dääääära, ja. Fakat sam malo mobbad, ali nema veze. Jag bjuder på det, fan. Puss! Och förresten, det var ju fan roligare och enklare så här. Istället för att skriva borde man kanske ha videoinlägg varje gång. Wallahiii.
So now, all alone or not, you've gotta walk ahead.
Så. Nu har jag gråtit en skvätt.. och blött ner både tröjan och tangentbordet. Jävla film, fattar inte ens varför jag tittar på den. Det är så himla hjärtskärande att se hur hon sitter där och stirrar ut i tomma intet.. försjunken i sina tankar. Eller när hon gråter ut i sin mammas famn tills hon inte kan andas. Det är så himla.. realistiskt. Kanske för att man själv varit där för inte så länge sen. Det som berör mig mest är när hon är ute och promenerar med sin mamma, och hennes mamma säger:
"I bet you've had a hard time walking into a room full of people on your own, right? Yeah. I know that. I know what it is not to feel like you're in the room until he looks at you or touches your hand.. or even makes a joke at your expense, just to let everyone know... you're with him. You're his."
Och det sista brevet som hon får:
"Dear Holly. I don't have much time. I don't mean literally, I mean you're out buying ice cream and you'll be home soon. But I have a feeling this is the last letter, because there is only one thing left to tell you. It isn't to go down memory lane or make you buy a lamp, you can take care of yourself without any help from me. It's to tell you how much you move me, how you changed me. You made me a man, by loving me, Holly. And for that, I am eternally grateful... literally. If you can promise me anything, promise me that whenever you're sad, or unsure, or you lose complete faith, that you'll try to see yourself through my eyes. Thank you for the honor of being my wife. I'm a man with no regrets. How lucky am I. You made my life, Holly. But I'm just one chapter in yours. There'll be more, I promise. So here it comes, the big one: don't be afraid to fall in love again. Watch out for that signal, when life as you know it ends. P.S. I will always love you."
Tack, kära film, för att du får mina ögon att se ut som två tennisbollar igen. Äh, det är väl mitt eget fel.. för att jag ens sitter och tittar på såna filmer. Ska hälla upp ett glas cola nu (för att dränka mina sorger, haha) och tvätta bort det lilla smink jag har kvar i ansiktet (maskaran är long gone ju.) Och sedan ska jag se på någon komedi för att komma till mig själv (da dodjem sebi.) Ja, det var väl allt. Och återigen: jävla film. Laku noc.
"Love is when the other person's happiness is more important than your own.” H. - Jackson Brown, Jr.
Tänkte skriva en rad eller två medan jag sitter och väntar på att reklamen ska vara över. TV 4 har alltid så jävla långa reklamer ju, man hinner glömma vad det var man tittade på. Tittar på Ps. I love you och den är så himla sorglig. Fatta att vara som mest kär i någon, att älska någon av hela sitt hjärta... men så går personen bort. Kan inte ens föreställa mig den sorgen. Eller ja... visst finns det scenarion där människor inte är med varandra trots att de älskar varann, och döden har ingenting med saken att göra, men det går nog inte att jämföra med något.
Äsch, över till något roligare. Var och matade ankorna, måsarna, duvorna (you name it, kände mig som Ace Ventura ju) i Slottskogen idag och sedan bar det av mot Botaniska Trädgården. Fatta att duvorna nästan hoppade på mig, och jag som inte ens tycker om fåglar. Ville bara mata satarna och dra därifrån, men de ville tydligen umgås. Så vi umgicks lite. Det kan iförsig ha att göra med att de bara ville åt mina goodies.. ja, alltså.. jag menar brödet, era pervs. I know what you were thinking. Det var alldeles underbart väder och jag njöt som fan. Det är just såna grejer som kan göra att man känner sig jättelycklig för stunden. Nu menar jag inte att jag är olycklig, daleko od toga, men det här var verkligen socker för själen. Nej, nu har filmen börjat. Här får ni lite bilder från idag:
Svirajte mi "Jesen stize, dunjo moja", al' polako.. da mi ne bi koja rec promakla...
Nu är jag färdig för en lång promenad i Botaniska Trädgården och Slottskogen. Älskar hur löven har ändrat färg och allting går i grönt, gult och rött. Och när solen nuddar vid löven med sina strålar får de en näst intill magisk färg. Det är så konstigt, har aldrig tyckt om hösten förut. Det har alltid inneburit en massa regn, dåligt humör och kyla för min del. Men nu uppskattar jag det. Och ett citat som jag har använt mig förut i bloggen passar alldeles utmärkt just nu:
"Den sanna lyckan finner man bara om man anpassar sig till
livets årstider alldeles som man anpassar sig till årets."
- Sigrid Undset
Jos pitaju za tebe, kao da si tu..
Okej, det blev ingen tacokväll. Vem pallar ställa sig och göra a mess i köket när bara en person ska äta? Det är faktiskt mycket roligare att laga mat till någon, än bara till sig själv. Så det blev hederliga mackor med ost på. Och nu sitter jag och äter Hjärtan (från OLW) och dricker cola. Och tittar på någon film med Cher. Den suger, men det var tydligen allt som fanns på teve. Är inte på världens bästa humör just nu. Är lite nere, faktiskt. Det är iförsig rätt så väntat, för det blir alltid så när jag har haft fullt upp och sedan inte har något att göra. Så länge jag är upptagen med skola och jobb så är det okej, men så fort jag inte är sysselsatt kommer alla tankar som man förtrycker upp. Därför sitter jag och ser på film, fastän den suger. Och fastän jag inte har någon aning om vad den handlar om, trots att jag tittat på den dobrih pola sata nu. Fick också en kommentar av en okänd läsare, som är lite som en samarcina (haha) när jag är på sånt här humör.
Srce Ljubavi om Jer ti.. ti si meni nesto poput korijena, neka stara navika..:
ai' svu svoju ljubav,cuvam samo za tebe,,
milion rijeci,nekada nije mi dovoljno, da opisem, sta samo jedna jedina rijec,ili mozda dve,
ISTINSKA "LJUBAV" nosi u sebi,
jutro je, dok me ljubav slama,moja draga (mozda) mirno spava,
ja sam imao tu nesrecu,da sam dotakao njenu ljubav i unistio je,
sve ljubavi su tuzne,ako ne pre,onda poslije,na kraju,kroz 50-60 god.
kada jedan partner umre, tada ljubav bude Tuzna,
Azra, neznam ko si, volim tvoj blog, i humor,
CUVAJ SE.
Som jag sa förut, det hela är så ömtåligt.. tako njezno i osjetljivo. I ko moze da "mirno spava" poslije takvih stvari? You tell me.
No, hvala na lijepim rijecima, ko god da si. Cuvam se i smijem se cim se prilika ukaze.. i tako. :) 
Jos pitaju za tebe, kao da si tu,
kako je u gradu, k'o da ne znaju.
Kazem "guzva, mnogo ljudi,
mnogo uci, rano se budi."
K'o da znam, al' sve izmisljam.
Jos pitaju za tebe, redovno da l' pises.
Ispite jos dajes, jedva od njih dises.
Nemas puno vremena, tezak teret na ramenima.
K'o da znam, al' sve izmisljam.
Nisi mi rekle sve, al' dobro
lazem ove ljude, pa cu i sebe.
Kako je dobro, i da bolje ne moze.
Nisi mi rekla sve, al' dobro
citam sto mi nisi pisala.
I slutim da je neko drugi,
kao ja, pored tebe
samo kad ti zatreba..
Syns det att jag är hungrig, eller? Inte? ...
Syns det att jag är hungrig, eller? Inte? Didn't think so. En av mina största ovanor är att jag alltid hoppar över frukost. Är verkligen ingen frukostmänniska. Nu blir det sej med potatismos och sedan är det back to work. Slutar klockan åtta och jag tänkte vara som varannan kund denna fredag och köpa tacotillbehör, och sedan gå hem och ha fredagsmys. Har gått runt med en låt i huvudet hela dagen. Eller ja, "låt." Lati macku za prdackuuuu, nek ti macka dadne loooj. Oj, oj, ooooj.. poj'de macka loooj. Fråga inte. Sjöng det högt när jag staplade barnmat. Kul om någon hörde mig, haha. Ahh, denna härliga fredag..
Pokazi mi sta znas, da jos si najbolja...
Inatt drömde jag om saker jag normalt brukar drömma om. Antagligen är det saker man försöker förtrycka under dagen, som ger sig till känna i ens drömmar. I'm used to it by now. Jag blir varken ledsen eller upprörd. Jag är van. Men nu var den gammal vän med i drömmen också. En vän som jag varken pratar med eller ser längre, nuförtiden. Vet inte riktigt om ordet "vän" är det rätta längre, men det brukade i alla fall vara en vän. En nära sådan. Och just detta får mig att inse hur sorgligt det egentligen är. Hur enkelt människor kan försvinna ur ens liv. Och hur mycket vänskap och minnen man än kan ha bakom sig, men ändå så rasar allt på bara en sekund. Det får en att inse hur ömtåligt allt är egentligen. Alla relationer som man har.
Det är sorligt att tänka på att man kanske aldrig mer kommer att träffa vissa människor igen. Att man aldrig kommer att prata med dem, skratta med dem och bara vara med dem. Men ännu mer sorgligt än det faktum att man inte kommer att träffas, är just det att man kommer att träffas. Och då kommer man låtsas vara främlingar. Knappt titta på varandra, än mindre att hälsa. I mina ögon är det något av det mest oförståerliga som finns på denna jord. Att man kan gå från att vara bästis, bekant, pojkvän/flickvän, familjemedlem.. ja, vad som helst egentligen, till att inte "känna varann." Och det är kanske just därför jag drömmer om samma saker varje natt. Samma personer. Eller person. Min medvetenhet säger mig att vissa människor inte finns i ens liv, helt enkelt. Att jag aldrig mer kommer att ringa dem, träffa dem (i alla fall inte planerat) eller le glatt och skratta ihop med dem. Men det omedvetna verkar vägra tycka detsamma. Det är därför allt är "som förut" i drömmarna. Så som det brukade vara en gång i tiden.
Och jag fattar inte att man kan uprskati vissa relationer såpass mycket att det slutar så som jag precis beskrev. Oavsett vems fel det är. För det verkar ju vara ett faktum att man aldrig tycker att man själv är den skyldiga. Det är lätt att se hur mycket den andra personen gjort fel för att förstöra en relation, men det tycks vara oerhört svårt, kanske nästintill omöjligt, att se och erkänna (främst för sig själv) var man själv gjort fel. Kanske för att man fortfarande är sårad, kanske för att man är för stolt. Anledningarna är många, men utgången är densamma. Man ser inte skogen för alla träd.
Nåväl, över till annat. Nu har den nya mattan intagit sin plats i rummet och jag tycker det är så mysigt nu. Jag verkligen njuter när jag ser mig omkring. Nu behöver jag bara en större teve (tack, alla ni som påpekat på facebook hur liten den jag har nu är.. vad hade jag gjort utan er?) och sedan är jag nöjd. Tycker om att allt går i mysiga jordnära färger. 
I morgon jobbar jag från 12-20 och sedan har jag ingen aning vad jag ska göra. Vi får väl se i morgon. Folk ringer och vill hitta på saker hela tiden, men jag har ingen ork. Eller lust, för den delen. Måste nog rycka upp mig lite, så jag inte hamnar i någon svacka. Nu har Ocean's Eleven börjat (ni som inte har sett de filmerna - do it! Tycker de är skitbra.) och jag tänkte ta och titta på den. Sedan ska jag försöka sova lite tidigare. Haha, säger precis samma sak varje gång, men det blir aldrig av. "Tidigare" blir alltid någon gång vid 2-3-tiden.
Här får ni en jättevacker låt som jag tycker om.
Pokazi mi sta znas,
da jos si najbolja
kad me osvajas.
Da jos si najlepsa
kad se doteras.
Da jos si najludja
kada mi usne das.
Pokazi mi sta znas,
da jos si carica.
Da kazem "vidi je,
to je moja curica.."
I sebi nadimak
najgori da dodelim
ako ikad drugu pozelim..
Redo för en sushidejt med syrran. Har vari...
Redo för en sushidejt med syrran. Har varit sugen på det i typ en månad nu, men inte fått tummen ur för att avnjuta en god 8-bitars. Men nu, så! Ja, det var väl allt. Skrev världens längsta bitterinlägg förut, men mitt Internet la av så det sket sig. Kanske lika bra. Jag är på bra humör, solen skiner och jag känner mig fin idag. Good hairday. Inga bittra inlägg här, inte. Puss!
Tu noc kad si se udavala nitko ne zna zasto si plakala..
Jag är jätteglad just nu, för nu ser mina kuddar äntligen ut så som jag ville ha dem. Fattar inte att man kan bli så himla glad över såna här småsaker, haha. Jag sa ju det, jag är verkligen en person som uppskattar de allra minsta saker i livet. Jag letade ihjäl mig efter de perfekta kuddfodralen med både brunt och guld i, men jag kunde inte hitta det någonstans. Och gissa var jag hittar det perfekta materialet för att sy egna? I Klädkällaren, haha. Materialet kostade egentligen 169 kr per meter, men det var den sista biten kvar så jag fick lite mer än en meter för 50 spänn. Lycka! Efter det åkte jag hem till mamma och ockuperade hennes symaskin. Och resultatet ser ni här under. Skills, eller vad? Sedan köpte jag en fin text i mörkt trä som jag satte upp ovanför spegeln. Tänkte först köpa ett där det stod "Älskling", men Nami tyckte att jag var mobbad. Och jag föll för grupptrycket och sket i det. Egentligen ville jag ha en text där det stod "Be happy", men den fanns bara i vitt och det passar ju inte till mina vita tapeter. Vilka problem, alltså.
Nu har jag druckit upp mitt rabarberte och tänkte hugga in på chips och tacodipp. Eller först tänkte jag skära till gurka och morötter för att dippa med, men så tänkte jag "to hell with it, när har jag varit hälsosam?" så det får bli chips istället. Och kall cola. Och marabou helnöt. Mmmmm. Idag åt jag världens godaste fiskgratäng. Jag skojar inte, det var nästan bättre än McDonald's. Och ni fattar ju själva hur mycket jag älskar McDonald's. That's right, SÅ god var den. Det vattnas i munnen nu när jag tänker på det.
Och den nattliga musiktraditionen fortsätter. Här får ni en låt som passar utmärkt i det här regniga höstvädret.
God natt!
Oprosti mi zbog ljubavi, ja sam ti je davno ukrao.
Phew, vilken hektisk dag. En massa spring, är helt slut nu. Först blev det en lång vistelse på Ikea, där jag köpte mest småprylar, men fan vilken skillnad det blir i min söta minilägenhet. Har fått någon skum fix idé att jag bara vill ha brunt, beige vitt och liknande höstiga färger i lägenheten och nu har jag börjat att iscensätta idén. Det mesta är på plats, känns det som. Det är bara mattan som behöver läggas på plats (väntar fortfarande på att min mattdealer ska leverera den till mig, haha) och så vill jag ha två kuddfodral som går i någon fin guldfärg. Allt annat är liksom smådetaljer, såsom ljustakar, dekorationsgrejer och så vidare. När jag kom hem ringde en vän som jag var tvungen att hjälpa med en grej, så det var bara att lägga ifrån sig dammsugaren och springa. För bara någon stund sen kom jag hem, satte på tevatten och tände mina nyinköpta doftljus som luktar äpple och kanel. Lord, have mercy. Kommer ju vilja äta upp ljusen, för de luktar precis som äppelpaj, haha. Tänkte fixa till lite varma mackor för att teet inte ska känna sig ensamt i magen, och sedan blir det sängen med någon mysig film till. Har fortfarande inte tittat på alla filmer som B lämnade här, men det kan ju bero på att de flesta är skräckisar. Äh, jag kommer väl på något. Här får ni lite bilder:
Så där, ja. Alltså är det mattan och kuddfodral som saknas. Ja, av de "största" grejerna, så att säga. Just det ja, och en större teve! Nu har jag ju min lilla tvåtumsteve (haha, inte riktigt, men den är verkligen mini) och behöver en liiiite större. En som inte gör att man får migränattack efter tio minuters tevetittande. Fick faktiskt ett rätt så bra erbjudande. "Azra, ako mi svake sedmice po pleh pite napravis så kan du få min teve." Znaci nista od mog televizora, med tanke på mina pita-skills (som är lika med typ.. noll?) Make your own god damn pita! Nasao si mene muciti. Ha ja.
Fan, nu vill jag byta ut soffan också. Vill ha en sån där stor, mysig och beige som man kan gosa ner sig i utan att röven klistras fast på materialet. Äsch, nu släpper vi det. Kan ni fatta att jag köpte en blomma idag, eller? På mammas initiativ, så klart. "Kakva si ti cura kada ne volis cvijece?" Vadå ne volim cvijece, det gör jag ju. Förutsatt att den kan vattna sig själv och mind it's own business. Med andra ord, plasticno cvijece. Nej, men den här krull-grejen var ju jättesöt och som jag har förstått det så är den lätthanterlig. Om den också dör (mot all förmodan nu då) så är jag verkligen en peh. Jag och blommor är ingen bra kombination. Fakat.
Här får ni en låt som påminner mig om Sarajevo, för den spelades flitigt där nere. Tyckte inte om den från början, men nu har den grown on me, så att säga.
Pusta su to polja nade i barikade izmedju nas.
Nu drar jag till Ikea. Är så glad, typ som ett barn på julafton eller nåt, haha. Får se till att behärska mig, så att jag inte gott loss med shoppingen. Måste ju spara inför USA-resan bland annat. Och trots det jag precis sa så har jag gjort världens inköpslista. Misstänker att jag kommer få äta hos mamma framöver. Puss!
Bila je tisina, ali... uzalud. Ni na trenutak nisam cuo kako dise u snu..
Så dääääär, ja. Nu är jag mätt och belåten. Det bästa med att jobba i kassan är att man får en hel del inspiration till vad man kan köpa med sig hem, och när jag såg en kille som köpte korv, korvbröd och rostad lök visste jag vad min kvällsmat skulle bli. Så nu har jag ätit mig mätt på stekt kyllekorv med överdrivet mycket rostad lök på. Och sedan var det bara att ta i med hårdhandskarna för att frosta av frysen. Tydligen hade jag lämnat den liiiiite öppen igår så allt hade frusit igen. Så det var bara att gå loss med kökskniven och jag njöt som fan. Fick ut lite aggressioner som jag gått och burit på, utan någon som helst anledning. Pallade egentligen inte göra det, men jag var tvungen för jag har köpt med mig två lådor glass hem och dem tänker jag inte låta gå till spillo. Älskade, älskade Magnum.
Idag kom den där snälla kunden igen, som alltid säger "hello Azra... from Bosnia" med världens största leende. Föregående inlägg visar hur jag såg ut idag, och medan han ska betala säger han "you look kind of coquettish today. Your makeup is lovely." Visst älskar jag komplimanger som var och varannan människa, men jag riktigt kände hur jag blev röd i ansiktet när han sa det, haha. En annan kund stod och pratade mig med i säkert fem minuter för hon ville veta hur jag hade sminkat mig. Såna här dagar kan man inget annat än att älska. Och tacka Gud för smala penslar, svart ögonskugga (det är inte eye-liner, det är ögonskugga) och rött läppstift. Yey.
Nu hade jag tänkt att duscha innan läggdags, tvätta av mig sminket och se på nån film. Igår blev det Killers med Ashton Kutcher (hade han friat hade jag inte tvekat en sekund) och den var jättebra. Älskar såna där fåniga rom-coms där allt ordnar sig i slutet. Somnade inte förrän tre, dock. Ikväll får det bli lite tidigare, för i morgon ska jag försöka vakna vid nio så jag hinner uträtta lite ärenden (låter som en hund som ska kissa.. ni vet, uträtta sina behov.) Sen ska jag till Ikea och vandra runt där tills jag får blåsor på fötterna. M-hmmm. Och dagen (eller ja, kvällen blir det ju nu) fortsätter i samma Balasevic-anda. Jag får inte nog, det är nästan så att jag vill nabaciti honom till min mamma. Covjek je stvarno umjetnik. Varje låt är verkligen någonting speciellt... någonting unikt. Man måste verkligen lyssna på orden för att förstå vad livet verkligen går ut på.
Så, nu sticker jag och jag tycker verkligen att alla som tittar in här tar en minut och lyssnar på den här låten. Eller vilken som helst av Balasevics låtar. Ni kommer inte att ångra er. God natt!
Ne gledam filmove
iz ranih sedamdesetih.
Dosta je suza
i rastanaka nesretnih.
Ko takve stvari snima?
Bas cudnog sveta ima.
Tako se lako rasplacu.
Nisam te nikad cuvao,
nisam te nikad mazio, pazio.
Tvoju sam ljubav gazio,
i svemu smisljao broj.
Nisam te nikad stedeo,
i nisam umeo stati i ostati.
Sta ce od mene postati,
mali andjele moj..
Ja znam da vreme uvek uzme svoje, i ne znam sto bi nas postedelo..
al' meni, eto, nista sem nas dvoje nije vredelo...
Jag sminkar mig alltid innan jag fönar håret. Ni också, eller? Bra!
Tänkte gå och göra just det - föna håret, och sedan röra mig mot jobbet. Jobbar bara fyra timmar idag, vilket är helt okej. Sen funderar jag på att stalka ner någon som kan fika med mig efter jobbet. Eller ja, fika innebär McDonald's, då. En McFish (heter det så fortfarande?) och Co med plusmeny och cheddardipp hade suttit fint.
I morgon hade jag tänkt möblera om lite. Eller ja, kanske inte möblera om, men byta ut lite saker. Mattan, till att börja med, och gardinerna. Jag vill inte ha det röda längre, så nu tänkte jag satsa på lite mer hemtrevliga färger (typ beige, brun, vit osv.) Mattan är beige-vit, och så hade jag tänkt att satsa på lite mörkare gardiner nu när det är höstmys på ingång. Ska köpa såna där höga ljustakar (vet bara inte var man kan hitta det än) och nya kuddfodral. Kul! Ska se vem jag kan tvinga med mig till Ikea, annars tar jag bussen och går dit själv. Det är kanske det bästa, så slipper man ha någon som stressar en. Fast då kommer jag nog vara kvar där i sex timmar eller så, haha. Ja, istället för att söka praktikplats och oroa sig så kan man göra som jag: skita i det och inreda sin lya istället. High five!
Här har ni en alldeles underbar låt av Djordje Balasevic. Texten är verkligen något utöver det vanliga. Lite sorglig, men för bra..
Nedostaje mi nasa ljubav, mila.
Bez nje se zivot kruni uzalud.
Nedostajes mi ti, kakva si bila.
Nedostajem i ja, onako lud.
Ja znam da vreme ne voli heroje,
i da je svaki hram ukaljalo.
Al' meni, eto, nista sem nas
dvoje nije valjalo.
Padat ce, slutim mirisom..
Aaaaah! Har tagit den skönaste napen ever. Eller ja, mina "naps" brukar vara i sisådär tre timmar, fastän jag hade lovat mig själv att jag inte skulle sova längre. Det går ju åt helvete med sömnen när man sover på eftermiddagen. Men jag var tvungen. Det är inte så himla kul att vakna klockan sju på en söndag. Jag skojar inte, det såg ut som 28 days later när jag gick mot spårvagnshållplatsen. Nigdje zive duse, kände mig som precis som huvudkaraktären i filmen då han går på Londons ödelagda gator. Freaky. Och väldigt tyst. Fast det blev i alla fall en jättefin morgon. Solen höll precis att gå upp när jag vaknade, så jag satt och sminkade mig, drack kaffe och lyssnade på lite Djordje Balasevic med solen i ansiktet. Det var verkligen mysfaktor 100.
Är lite stressad inför morgondagen, för jag har inte fixat någon praktikplats än. Och praktiken börjar i morgon. Ni ser dilemmat, va? Så jag måste ringa runt som en dåre i morgon också (i alla fall till fyra, för då börjar jag jobba) och fjäska för lite folk som kanske kan ta emot mig. Kul!
Nu hade jag tänkt duscha, tvätta håret och sedan titta på The Guardian som går på fyran klockan nio. Seka och Krilo hämtade mig efter jobbet idag och efter det åkte vi till mamma na racuk. Med andra ord åt jag som en häst. Jag fick även med mig lite mat hem, så den ska jag nog värma medan jag ser på filmen. Njam.
Och eftersom jag inte har något bättre för mig så får ni lite random egobilder att glo på. Och en låt. Men det visste ni väl redan. Jag älskar att dela med mig musik. Och hade alla varit kloka så hade de lyssnat. M-hmm, that's right. Puss!
Al' srce nek' se stisa, nek' zazvoni telefon.
Oktobar je, pocinje sezona kisa..
Först var det kebabpizza som gällde, och n...
Först var det kebabpizza som gällde, och nu ostbricka. I vinglaset är det Bacardi Razz och sprite, med hela två procent sprite. Var någon sekund från att tagga på Eno och Co på Brena, men ångrade mig i sista sekund då enmanssupande lockade mer. Hähä. Närå, jobbar från nio i morgon så festandet får vänta tills nästa vecka. Fast jag erkänner att jag blir sugen tack vare min drink. Har redan kommit igång med sms-skickandet som kommer på köpet vid alkoholkonsumtion (så stavas det, väl?) Nej, tillbaks till drinken, mögelosten och Laufer-låtarna. Puuuuuss!
Sitter på 18-bussen på väg till jobbet nu....
Sitter på 18-bussen på väg till jobbet nu. Känner att jag luktar liiiite för mycket parfym, men Britneyparfymen är så stark att det räcker med ett sprut (haha) för att man ska lukta over the top. Sen känner jag mig fin i min nya kappa också. Ska nämligen jobba till 20.00 idag och därefter mötas upp med min fina Vupi för en fredagsfika. Hos T tha määän. Fan vad jag kunde ha kramat marken nyss alltså, när jag sprang för att hinna med bussen. Min klack fastnade (jävla kullersten) och foten stannade kvar på samma plats medan kroppen försökte röra sig framåt. Det måste ha sett riktigt attraktivt ut. Very much so. Önskar er en underbar fredagskväll, kära vänner. Puss!
Ja cekao sam kao suha zemlja kad ceka svoju vodu..
När jag åkte hem från teatern ikväll så åkte ett regionaltåg jämte vagnen någon minut innan den ökade i fart och drog iväg. Hann se att det stod Vänersborg ovanför dörren, så jag satt och log för mig själv bland alla människor. Det är just såna här kalla höstkvällar som påminner mig om tiderna då jag brukade plugga i Borås. Gick i skolan varje dag, måndag till fredag, och varje dag klev jag upp klockan sex. Ni kan ju själva förstå hur mycket jag längtade till varje fredag. Dels för att det innebar helg och att jag kunde få sova ut, och dels för att det var dags att packa väskan, springa för att hinna med tåget och åka.
Och hösten och vintern påminner mig mest om just detta. Kanske mest vintern, då snön ligger på marken och kylan biter igenom kläderna. Det påminner mig om alla tågresor, om alla sena film- och pizzakvällar och om väldigt fina stunder i mitt liv. Stunder som man alltid minns. Ikväll fick jag världens finaste och varmaste känsla inombords och jag kan inte låta bli att känna mig tacksam över att ha såna minnen. Minnen som varken gör ont eller bringar fram dåliga känslor. Det är helt enkelt minnen som man välkomnar med öppna armar och ler åt medan man minns förfluten tid.
Evo ti ona jedna stara. :)
i pjevam..
budi moja voda, ja sam sada vatra,
izgorjet cu.
Prolij se po meni, budi sve sto zelim,
ja zivjet cu...