Så mörkt blev håret. Fifan, tror jag får g...
Så mörkt blev håret. Fifan, tror jag får glömma mina blondiedrömmar, helt enkelt. Sitter på vagnen på väg mot stan nu, för snart blir det teater. Fun, fun, fun. Borde tagit på mig en tjockare jacka för jag fryser ihjäl i min lilla kavaj. Och jag stinker vitlök, haha. Åt kljukusa nyss, så gott! Hade ändå inte tänkt make out ikväll, så det är lugnt. Fast man vet ju aldrig, drömprinsen sitter kanske på raden framför om bara en halvtimme eller så. Hähä, vad optimistisk jag är. Letar efter Kärleken med stort K with garlicbreath. Nice! Nej, nu ska jag av och upp mot Poseidon. Puss!
Jer ti.. ti si meni nesto poput korijena, neka stara navika..
Lovely, lovely, lovely.
Jag älskar den här känslan, men jag vågar inte riktigt hänge mig helt åt den. Inte riktigt än. Inte förrän jag hundra på allt. Det är kanske en negativ sida hos mig, att jag inte riktigt vågar satsa om jag inte är helt säker på vad slutresultatet kommer att bli. Jag är kanske för bekväm och jag kanske gillar att ha mitt på det torra. Skumt att man kan vara så himla impulsiv och eftertänksam på en och samma gång.
Annars har dagen varit bra. Vaknade någon gång vid tio, färgade håret och segade lite innan jobbet. Jävla färg. Det blir alltid mörkare än vad bilden visar. Alltid! Och nu är mitt hår brunt. Inte mörkbrunt, men brunt. Det var inte det jag ville ju! Ville ha kvar det där rödaktiga. Jag får väl hoppas på att det tvättas ut lite grann, annars får jag väl ta till blekningen igen. Det är fan det värsta som finns ju. När man försöker färga håret ljusare, så blir det ändå mörkare. Bakslag - check. Minns när mitt "blonda" hår (för typ fem år sen) blev näst intill svart när jag försökte få det ljusbrunt. Fatta hur arg, ledsen, besviken, förtvivlad (ni fattar) jag var. Efter allt slit (bokstavligt talat, både möda och blekning av hår) så blev det mörkt. Haha, vilka problem man kan ha då. Tur att det var ens största problem på den tiden. Nu har man både skola, jobb, tentor, allmänna intriger i livet och räkningar att tänka på. Vad allt verkade enklare förut.. men det är väl så här man lär sig antar jag. Att vara vuxen, att stå på egna ben och att stärka sitt jag.
Imorgon är jag ledig från både skola och jobb, men ändå väntar en alltför arbetsam dag. Först ska jag tvätta från 8-12 (synd att man inte kan välja när man ska gå i sömnen, för då hade jag gått ner till tvättstugan och fixat allt sovandes, haha.) Sedan måste jag skriva på den där uppgiften som ska vara inlämnad nu på fredag. Två A4 är faktiskt inte så farligt, but the catch is att jag inte ens vet vad uppgiften handlar om. High five! Äsch, det löser sig. Det gör det alltid. Fakat. Och klockan sju ska jag på teater med lite skönt folk från klassen. Yey.
Fredag, lördag och söndag kommer jag säkert att lipsati (älskar det ordet, synd för er som inte fattar) för jag jobbar helg (hej, fina OB) och på måndag börjar min treveckors praktik. Haha, jag blev trött av att bara skriva allt detta. Undrar hur jag då kommer känna mig när allt blir aktuellt. Lord, have mercy säger jag bara. Äsch, äsch, äsch. Det blir bra! Måste peppa mig själv lite. Tiden kommer bara att flyga förbi och då ska jag resa igen.
Har jag tjatat tillräckligt nu? Det tror jag att jag har. Är fortfarande uppe i varv så jag tänkte gå och duscha, sätta på ugnen (för att värma mig lite) och koka lite jordgubbste. För att lugna ner mig lite. Och så ska jag se på film. Hela helgen gick åt att titta på olika filmer, bland annat Grown Ups, Australia, Prince of Persia, The Pursuit of Happyness (för tionde gången, lika bra varje gång) och Iron Man 2. Och jag insåg hur mycket jag har saknat att titta på film. Hade gärna tittat på alla nya skräckisar som kommit ut, but that is not an option då man måste sova själv efter filmen. Får väl skaffa mig en pojkvän bara för filmtittandets skull, haha.
Nej, nu måste jag faktiskt röra på mig. Och ni måste (ja, jag tvingar er) lyssna på en av mina favoritlåtar of all times. Ni tror mig säkert, för det är inte första gången jag delar med mig den här på bloggen. Trots att det är en "ledsen" låt blir jag alltid lika varm inombords när jag hör den. Bland annat tänker jag på sommaren 2008 då jag och T var i Split över dagen och tittade på Prljavo Kazaliste live vid marinan. Njöt av varje sekund som konserten varade och var så lycklig just i den stunden.
Orden är alldeles fenomenala. Det krävs ett livs levande geni för att kunna komma på en så här vacker låt. Här... njut!
Na badnje vece, dok su zvona, zvona zvonila,
pred crkvom Svetog Blaza ti si, duso, stajala.
I nekim starim salom kosu si malo pokrila
da je ne bi neka pahulja valjda smocila.
Pricaju mi da se sramis kada cujes za mene,
al' nisam ja ni pola tol'ko los k'o sto kruze glasine.
Ja imam samo jednu nesrecu, unistim sve sto dotaknem,
al' svu svoju ljubav cuvam samo za tebe.
Zbog mene ne placi, suza nisam vrijedan,
kasno je da se sada mijenjam.
Zbog mene ne placi, suza nisam vrijedan,
kasno je da se sada mijenjam.
Milion puta prosao sam ispod tvoga prozora.
Da si rekla samo rijec, dosao bih krilima divljih gusaka.
Jer nisam ja ni pola tol'ko los k'o sto kruze glasine.
Ja imam samo jednu nesrecu, unistim sve sto dotaknem.
Jer ti... ti si meni nesto poput korijena,
neka stara navika..
Ma sto da bilo, nemoj da mi tugujes..
Åkte hem en snabbis när skolan var slut för att äta och betala räkningar. Nu är jag klar med båda. Ska bara byta om, ta de nytvättade arbetskläderna och gå. Det blir en relativt kort dag idag, men jag är ändå lite seg. Och värst vad kallt det ska vara ute då! Hade på mig min nya kappa idag och frös ändå. Kul att dagens Metro informerar om att vintern i år kommer att vara den värsta på 1000 år. Jag som tyckte att det var kallt förra året. Man får väl helt enkelt gå runt med långkallingar, tjocka tröjor och priglavke. Och lätt att jag ska köpa mig en grijalica. Lääääätt.
Är helt kär i min nya skjorta, så här får ni lite egobilder. Det var ju faktiskt länge sen, eller hur? M-hmm, that's right. Så här kommer i alla fall tre:
Så, nu sticker jag (med en halsduk den här gången, för hostan tar nästan död på mig. Jag glömde informera er om att jag är sjukare än sjukast, och ändå tar jag mig upp för att gå till skolan och för att jobba. Arbetsmoral, eller vad?) Puss!
Just ja, här får ni en låt som går hand i hand med det underbara höstvädret. Älskar de gula och röda löven.
Najljepsu pjesmu tebi bih pjevao.
Ej, kamo srece da sam pjevat mogao..
Al' ja cu opet preko svega preci..
Relationer är till för att vårdas, oavsett om det handlar om ens syskon, föräldrar, vänner eller den person man håller allra kärast. Regeln är ändå alltid densamma: man måste ge för att få. Men jag hatar att vara den som måste dra i alla trådar, "jag"- och "du"-trådarna, bara för att försöka hålla ihop "oss." Jag har också mina gränser. Mer än så behöver jag nog inte säga.
Har haft en jättefin dag, konstig nog, för jag vaknade på fel sida imorse. Hade världens ångest när jag hade gått upp och ville bara gå och lägga mig igen. Vet inte varför, men morgonar är på nåt sätt alltid värst. Så är det för mig i alla fall. Och ju senare på dagen det blir desto enklare blir allt, så har det blivit på sista tiden. Ett sms väckte mig så jag gick upp tidigare än vad jag skulle, fixade te och satte på musik. Hade all tid i världen att fixa mig, så det är ju inte så konstigt att jag har fått en massa söta komplimanger idag. Det är inte såna där "gud, vad snygg du är"-kommentarer som får mig att bli glad, utan snarare "värst vad du ser glad ut" och "fan vad du verkar ha tagit igen dig under semestern." Det är alltså påtagligt för folk som inte ens känner mig att jag mår bättre, både på insidan och på utsidan. Och om det inte är världens komplimang, så.
C har åkt till Stockholm på grund av någon kurs så jag och syrran bestämde oss för att mysa hos mig ikväll. Men innan dess skulle vi stanna till hos mamma för att mata fiskarna och för att vattna blommorna. Jag behöver väl inte ens säga att vi inte ens kom härifrån? Ja, alltså från mammas lägenhet. Så nu har vi båda bytt om till pyjamas, tvättat av oss sminket och ligger och latar oss. Ska nog gå och lägga mig snart, för jag måste upp klockan sju imorgon. Först har jag skola fram till tolv och sedan jobbar jag fram till klockan åtta. Därefter ska vi till flygplatsen för att hämta upp mamma. Har saknat henne som fan, hon är min klippa. Hon och min syster. Om det är någonting jag är tacksam för i livet så är det min mamma och min syster, och den relation vi har. Vi har skrattat ihop, vi har skrikit på varann och vi har gråtit ihop. Men i slutändan har vi alltid hållit ihop och kunnat räkna med varann.
Mama i seko, volim vas najvise. Ni har gjort mig till den jag är idag och ni har lärt mig att alltid vara tacksam, att jobba hårt och att älska. Ne dam vas nikome.
Och här får ni en jättefin låt, på tal om kärlek, som lockar fram en massa gamla minnen. Fina, underbara minnen som jag alltid har och alltid kommer att bära med mig, oavsett vad.
Ljutis se bez veze, brinu te sitnice.
Tako cesto imas zamisljeno lice.
Ljutis se bez beze i iz cista mira,
kriv ti je telefon, radio sto svira.
Ljutis se bez veze, pravi razlog nemas.
Kad bih ja u drustvo, ti se kuci spremas.
Al' ja cu opet preko svega preci,
sto puta me pitas, sto puta cu reci:
Volim te, budalo mala,
kad bi samo, samo znala.
Nije ovo igra sala,
volim te, budalo mala..
Och traditionen fortsätter. Klockan är str...
Och traditionen fortsätter. Klockan är strax innan tolv, vilket innebär Ghost Hunters alldeles strax. Kan ju lika gärna passa på att titta medan jag inte är själv, trots att de där två redan lagt sig. Har slutat titta på det när jag är ensam för då inbillar jag mig bara en massa när jag försöker somna. I morgon börjar både seka o Krilo tidigt, så jag får väl äta frukost och allt det själv när jag gått upp, för jag börjar inte förrän klockan ett. Trist, har vant mig vid att vara omringad av en massa människor nu och hur mycket jag än påstår att jag är något av en ensamvarg så älskar jag att vara runt folk. Blir så uttråkad annars. Så, nu börjar Ghost Hunters.. creepy :) God natt!
I sve je kao pre, jos si moj andjeo..
Nu har jag invaderat the residence of N and C i två dagar. Eller ja, sedan igår. Vi åkte hit efter shoppingen (köpte en jättefin militärgrön skjorta och en mysig vinterkappa) och åt tacos, och sedan satt vi och strecksåg på Knight and Day, Australia, Grown Ups och Iron Man 2. Behöver jag ens nämna hur mycket godis vi åt? I think not. Tror att jag är uppe i mina 68-69 kg igen bara efter gårdagens mat och dryck, haha.
Nu har vi precis ätit och de vill att jag sover över här igen. Let me remind you att jag varken har anteckningsböcker eller arbetskläder med mig. Både skola och jobb väntar i morgon, nämligen. Äh, vi får se hur jag gör. Kanske går och färgar håret snart och därefter ska vi alla tre lägga i ansiktsmask. Yey! Eller ja, det får bli efter Toy Story då, för den blev precis nedladdad och resten av godiset står fortfarande framme.
Gah, är fortfarande skitseg trots att vi latat oss hela dagen, sett på filmer och tagit powernaps på typ två timmar. Äh, nu går jag och ser på film. Puss!
Sve bi da' da si tu, barem jedan tren da vicnost bude..
Da ti pratim trag u beskraju,
sve bi da' da si tu..
Okej, det är officiellt. Om jag inte fryser så blir jag pisseblöt tack vare att det regnar ute. Och jag har självklart inte med mig paraply. Gah, jag som hade gjort håret så där romantiskt fint för min och Vupis date. Men det gör inget, jag var i alla fall fin while the date lasted, haha.
Satte precis på ugnen och öppnade ungsdörren (eller vad det nu heter.. luckan?) Fatta att det är såpass kallt att jag måste uppfinna nya sätt att värma mig på. Palla sitta med fönen hela tiden, för det funkar bara när man lagt sig och man kan blåsa in under täcket. Så här blir hela lägenheten varm på nolltid och jag slipper frysa om fötterna. Yey. Jag kanske ändå borde köpa en sån där grijalica som pappa har i lägenheten, för den kom väl till hands många gånger under min semester. Förvisso var det varmt i Sarajevo under dagarna, men på morgonen och på kvällen var det svinkallt. Jag är verkligen en värmemänniska. Tycker sällan att det är för varmt och jag fryser nästan all the time. Därav sovandet med strumpor på, haha.
Och hela dagen har jag gått runt och tänkt på Sarajevo. Den här korta tiden jag varit där nere har staden vuxit mer än någonsin i mina ögon. Jag kan helt ärligt säga att jag förstår människor som vill flytta ner dit, fastän jag kanske inte vill erkänna det. Jag saknar det så oerhört mycket. Jag saknar min pappa, jag saknar staden, jag saknar.. tja, allt som förtjänar att saknas. Och så många människor har vuxit i mina ögon. Visat hur uppriktiga, omtänksamma och äkta de är. Jag har verkligen njutit av varenda lilla sekund jag varit där. Och utnyttjat tiden till fullo. Kan i skrivandets stund inte förstå att jag bara för tre dagar sedan badade i Adriatiska havet och åt på McDonald's i Split, och nu sitter jag här i regniga Göteborg och fryser om fötterna. Det sätter verkligen perspektiv på saker och ting. Främst inser man kanske hur lite det krävs för att man ska må bra ända ut i fingertopparna. Det är just såna här småsaker, som kanske inte är så små, som man i slutändan minns och som uppfyller hela ens själ med fina känslor.
Här har ni lite bilder. Fattar ni att jag verkligen orkade ladda upp så många, trodde att jag mitt i hela grejen skulle skita i allt och bara stänga av datorn ur frustration, haha. Fan att det ska ta sån jävla tid då, but I made it. En klapp på axeln förtjänar jag, änna.
Och här har ni en underbar låt tar mig direkt tillbaka till de kurviga vägarna som leder till havet. Det är bara att blunda, så ligger jag där igen... på stranden, med solen i ansiktet och ett leende på läpparna.
Ludo luda.. mlada si, devojko...
Så, nu är jag hemma. Och det suger. Fattar inte ens varför jag inte försökte "råka" komma sent till flygplatsen, för här finns inget som lockar. Förutom min syster.. och Vupi (of skroz.) Hade de två personerna också följt med så hade jag nog skitit i både jobb och skola på sisådär en månad.. eller ett år. Allt kan vänta. Allt, förutom livet. Och det var verkligen vad jag gjorde där nere.. levde.
Har redan hunnit packa upp och slänga in alla saker som behöver tvättas i tvättkorgen. Ska alldeles strax in på hemsidan och boka tvättid nu till helgen, och samtidigt måste jag koncentrera mig på hemtentan som ska in senast på söndagkväll (/-natt.) Har redan planer på att zbrisati igen när nästa delkurs har börjat och kickat igång, för då har jag inte lika fullt upp. Varje delkurs avslutas med en hemtenta och tiden innan det brukar vara relativt lugn och "smitbar", haha. I slutet av november är en USA-resa inplanerad, men jag vill nog åka bort innan det också. Varför inte, nu när jag kan.. svakako me ne drzi mjesto ju.
Ska nog ta en varm dusch nu innan läggdags och försöka bibehålla mina sovvanor. Har aldrig vaknat senare än nio medan jag varit i Sarajevo och man får så mycket mer gjort. Dagen blir ju mycket längre, på nåt sätt. Men innan dess så ska jag ringa min fina Vupi som jag saknat som FAN för att prata lite. Och seeen är det kudden som gäller. Flygresan gick bra (gdje nece när jag hade med mig typ tio kilo choklad i handbagaget som "sysselsättning", haha) och jag hade tre säten för mig själv. Whoop whoop. Någon gång när datorn inte håller på och letar efter en massa uppdateringar så ska jag bombardera er med bilder. Men inte nu. Laku noc.
Izgledalo je tako stvarno, neke rijeci ostaju..
Sa dar, ja. Hemkommen och liten frusen. Vadret har inte varit pa topp idag och det regnade nar vi var pa vag for att ata mina efterlangtade cevape. Sjeli su kao budali samar, wallahi. Dagen har varit jattebra och nu ska jag ut igen for att avnjuta en god pizza i Macak. Haha, jag ater bara nufortiden ju. Men det ar bra, det ar laskigt hur manga det ar som har papekat att jag har gatt ner jattemycket i vikt pa bara nagon manad. Jag klagar iforsig inte, men det kan ju inte vara sa halsosamt att gora sa mot kroppen. Det ar darfor jag tar igen allt nu. Cevapi, pizza, kakor, kifle. Alltsa, hur ska jag klara av att aka hem och lamna alla fina pekare? Va? Det spelar ingen roll hur arg, ledsen, forvirrad man ar. Pekara ar raddaren i noden. Det racker med att bara ga forbi dar sa blir man hanford av den underbara doften. Och jag har gnjaviti lite mer hemlosa kattungar idag. Det kryllar av dem har utanfor byggnaden, duse male. Vill ta hem varenda en ju.
Sa, nu ringde porttelefonen. Pizzan vantar. Och magen kurrar. Det var lange sen faktiskt, har inte kant nagon hungerkansla pa ett bra tag nu. Mmm.. pizza. Med massor med Tommy-majoneza pa. Och en kall cola. Och kanske en kifla med evrokrem pa hemvagen. Uhh.. idem! Puss, mina fina.
Hello, Sweden. This is Sarajevo calling!
Jag kan val passa pa att skriva lite medan jag vantar pa att vattnet varms upp u bojleru. Jag hade kunnat fixa in alla de svenska bokstavarna, men jag orkar inte. Sa ni far noja er med detta. Det funkar, liksom.
Resan gick bra igar. Planet var halvtomt till Budapest sa jag hade tre saten for mig sjalv. Kul att jag satt precis dar vingen och motorn var... not. Val framme i Budapest hade jag runt en timme pa mig for att hitta nasta gate och for att boarda. Men tror ni att jag lyckades? Neeej. Eller jo, klart jag gjorde, annars hade jag formodligen inte suttit har och skrivit, men det var inte varldens smidigaste grej jag gjort, haha. I mitt huvud sag det ut som att det stod Sarajevo fran gate 17. Sa jag gick till gate 17 och satte mig dar. Och fakat, svi su izgledali kao nasi sa jag antog att jag var pa ratt stalle. Fine, anda tills jag hor att de ropar pa EN sista passagerare som ska boarda planet till Sarajevo. Haha. Sa jag fick skynda mig som en liten hast och leta efter Sarajevo och nar jag val kom fram och gick pa sa satt alla och vantade pa mig. Jag tycker anda att jag fortjanade en liten applad eller sa, men alla sag bara sura ut. Oh, puh-leaaaase! Tydligen hade jag suttit och vantat pa att boarda planet till Tirana. Mjo.. det hade ju varit nagot.
Allt gick bra, landade i Sarajevo tio minut for sent och dar vantade pappa. Val utanfor flygplatsen var det jattevarmt, but I'm not complaining. Akte en svang till farmor for att halsa pa henne, ata lite och for att izgnjaviti hennes sota katt. Det maste nog vara den minsta fullvuxna katten jag satt, och anda ar det en hane. Svartvit och hur kelig som helst. Och sa svarar han nar man pratar med honom, typ sa som Smoki gjorde. Lilla, lilla alsklingen.
Nu hade jag tankt och duscha (da malo dodjem sebi, har vart vaken sen 9.. to je za mene nenormalno, haha) och sedan dra mig till in till stan. Pappa jobbar till sex ikvall sa jag har lite time to kill. Vadret ar inte det basta idag och det ar ratt sa kyligt ute. Tur att jag har med mig bade kavajen, en jacka och varma klader. Det ar nagon skum dimma ute, but I don't mind. Ar bara sa glad och nojd over att fa vara har och inte kvar i Sverige. Tek kad sam ovdje osjetim koliko mi je ovo trebalo. Da pobjegnem malo od svega. Cak i od sebe.
...and twelve points go to...... Bosnia and Herzegovina! Puss.
Så där, ja. Kontrollen gick bra (inget pep...
Så där, ja. Kontrollen gick bra (inget pep för första gången i mitt liv) och nu sitter jag vid gate 20A och väntar på boarding. Inte en enda jugge i sikte, what the hell! Jag som var sugen på att make some new friends. Är galet trött och funderar på att lägga mig här på stolarna, men jag ska inte. Måste äta min delicious sallad nu och läsa skvallertidningen. Gah, jag vill sova. Och flyget verkar vara försenat. Neeein! I värsta fall får pappa hämta mig i Budapest, haha. Så, kära vänner. Det var allt för mig. Önskar mig själv en trevlig resa och en safe flight, kad vi necete. Bezobrazluk, kommer inte tänka på er när jag avnjuter Zeljos cevapi, bara för det! Eller okej, hocu bara för att jag är så snäll. Boarding, finally! Puss! (Börjar bli nervozna nu fan, ajl pup maj pens.)
Trötter.
Okej, ett snabbisinlägg innan jag lägger mig, för jag håller verkligen på och somnar sittandes nu.
Har packat klart det mesta (tror jag), det enda som kvarstår är smink och såna grejer som jag behöver använda på morgonen. Hoppas att jag somnar med detsamma nu, för jag är pissetrött och jag behöver sova ut. Fast det blir ju svårt med tanke på att jag har ställt klockan på sex. Fan vad jag hatar att vakna tidigt! Gah.. tidiga morgonar är verkligen det värsta som finns. Men det ska nog gå bra, det är ju inte varje dag man åker ner till Sarajevo för att träffa hela släkten och för att odmoriti dusu.
Ni får ha det så jättebra här i Sverige och jag hoppas att ni inte får för fult väder. Själv har jag packat både tunnare tröjor och jackor, för man vet ju aldrig. Och väskan ser mycket mindre ut än vad den är, det får plats en hel del grejer i. Om pappas nät inte segar för mycket så kanske det dyker upp någon uppdatering då och då. Men det är ju det.. Bosnien och nätet där nere, alltså. Haha, vi får se. Annars får ni alla bilder och uppdateringar efter den 23:e. Puss och god natt!
Gdje ponos dodje po svoje, tu ljubav kofere vec pakuje..
Lord, have mercy on my soul. Lipsam od stresa ju! Känns som att jag inte ens har tid för att andas.
Igår var en gaaaalen kväll. Galen från och med stunden då jag klippte snelugg alldeles själv (med kökssax, tenk ju veri mac) tills då att Vupi kom in genom dörren för att förfesta och att vi kom hem någon gång vid fyra. Vi var verkligen pepp igår och kvällen slutade riktigt bra. Men kan någon förklara för mig varför det var tio kilometers kö utanför Parken? Som att de delade ut gratis saker eller något, I don't get it. När vi såg folkmassan gav vi upp (trots mina försök till "kontakter", haha) och stack till Valand. Första gången jag var där. Och sista. Jag och schlager går inte riktigt ihop. Men där var vi i alla fall i typ en timme innan jag fick ett sms att vi hade blivit infixade i Parken, så det var bara att ta sitt pick och pack och gå ditåt. Det var lika proppfullt när vi kom dit och folk knuffades som riktiga ne znam ni ja sta, men det var okej för miniJägern hade gjort sitt, haha.
Vi vaknade någon gång vid ett och drog oss in till stan. Vupi skulle hem och jag skulle do some last minute shopping som jag inte hade hunnit dagarna innan. Yrade runt lite som en förvirrad höna och stack sedan hem till mamma för att lämna av lite grejer. Och för att hämta min söta, blommiga resväska. Den är så cool för jag vet direkt när det är min väska som kommer där på rullbandet. One of a kind, häääy. Så nu är jag äntligen hemma. Har hunnit springa ner till tvättstugan för att tvätta alla kläder jag har i princip, har hunnit hämta lite skor från källaren och städa här hemma. Nu återstår bara dammsugning (fastän det egentligen inte behövs, men jag vill att allt ska vara skinande rent när jag kommer tillbaks) och att packa. Men det gör jag när allt är färdigtvättat. Fick ett sms idag att jag bör packa varmare kläder för det öser ner, så jag sitter och skriver en lista över allt jag behöver packa ner. Kontrollbehov - check. Åker ingenstans utan att skriva lista innan, det kan handla om enbart en helg.
Här är lite bilder från igår, tycker faktiskt min lugg blev jättesöt med tanke på att jag klippte den själv med en slö sax.
Så där, ja. Nu ska jag skriva klart min lista, dammsuga en snabbis och springa ner till tvättstugan för att slänga in omgång nummer två. Senare ikväll har jag bara tänkt att ta det lugnt, packa ifred och ta hand om mig själv. Duscha länge, lägga i hårmask och ansiktsmask, ta bort gammalt nagellack från tår och händer och måla på nytt. Måste lägga mig tidigare ikväll för jag ska upp klockan sex i morgon. Ska bombardera min ipod med en massa musik också så jag har något att göra på flyget och i Budapest. Så, måste springa nu. Puss!
Och rubriken kommer från följande låt:
Ligger helt utslagen i soffan och tittar p...
Ligger helt utslagen i soffan och tittar på Pirates of C på fyran. Eller ja, nu är det en sån där tretimmarspaus så jag passar på att skriva. Är galet trött nu, vart vaken sedan sju idag och haft en jättebra dag både i skolan och på jobbet. Diggar mina klasskompisar stenhårt och kollegor likaså. Det är inte varje dag man skaffar en extra 'storerbror' som säger 'pamet u glavu' och 'vi älskar dig!' innan man går hem från jobbet. Två veckor för dem på jobbet tycks vara lika med två år, söta jävlar. Funderar på att sova bort hela dagen i morgon så att det äntligen blir söndag och jag kan börja packa. Så, nu har filmen börjat igen, notera fetingpåsen på bordet med en massa godis. Vetefan vad det är med folk och vilka signaler det är jag sänder ut, men på sistone har jag blivit bombarderad med sötsaker. Inte för att jag klagar, iförsig. Just ja, filmen.. puss!
Od jeseni do jeseni..
Jag börjar med att säga Bajram Mubarek Olsun till alla er som firar. Hoppas ni har haft en fin dag med nära och kära med en massa feel-good-känslor, yummie food och sinnesro. Eller ja, det gäller också er som inte firar.
Sååå, då var den här dagen över. Har hunnit städa (som inte blev av igår av diverse anledningar) äta god mat, stressa till Angered to do some last minute shopping, äta god mat igen och slutligen plugga lite inför i morgon. Det märks verkligen att jag inte har pluggat PLUGGAT på ett bra tag, och kul att boken är på engelska också. Inte mig emot, men kanske inte så här nära inpå skolstarten. Men, men.. det får man väl ta. I morgon måste jag infinna mig på Humanisten klockan nio och sedan väntar jobb från 13-19. Phew, jag som trodde att det var till halv tio. Ska bli skönt att få komma hem lite tidigare än vanligt och bara ta det lugnt. Bara se på teve, vila... andas.
Fick ett massutkick från en grupp som jag är med i på fejsan (Hadžići, hääääy) där det stod följande:
Det är alltså nästa måndag. Och det har alltid varit lite av en dröm att få höra Mostar Sevdah Reunion uzivo, så detta ska man absolut inte missa. Sen att det är en välgörenhetskonsert är ju hur bra som helst. Fast det har nog inte sjunkit in riktigt än att jag åker om bara fyra dagar (ako Bog da.) Har ingen aning om vad jag ska packa för vädret har varit lite sisådär på sistone. Runt 15 grader. Får väl packa lite blandat, för det är kanske inte kul att bara ha vinterkläder om det skulle råka bli 30 grader någon dag, haha. Hämtade ut mitt pass igår så nu är allt klappat och klart. På söndag har jag bokat tvätt från 4-9 för att tvätta i princip allt och sedan är det bara att packa ner det.
Nu tänkte jag gå och göra mig redo för sängen. Är inte så värst trött än, men det ska bli skönt att bara få lägga sig och inte göra något. Jag är in love with my duntäcke, faktiskt. Det har jag varit rätt så länge, men allvarligt talat.. hur kallt hade det inte varit att sova med ett vanligt egentligen? Sover med duntäcke tom. på sommaren ju, haha. Och med strumpor. Alla som känner mig väl vet detta. Jag sover alltid med strumpor, annars känner jag mig naken... rädd... exposed.
Laku noc, allesammans.
Halid Beslics finaste låt, enligt mig.
I bas me briga ko te nocas vozi kuci, briga me..
Nej, nu måste jag faktiskt springa. Har en massa saker att göra, och har knappt hunnit med en enda. Okej, jag ljuger. Jag springer aldrig, fastän jag är stressad. Eller sen, för den delen. Står vagnen på hållplatsen så springer jag inte för att hinna. Jag väntar på nästa. Sån är jag. Världens lugnaste i de mest hektiska situationer. Och jag hatar när folk stressar mig. "Pozuri, vi kommer sent!!!" Men käften och låt oss komma sent då, broshäään. Fast jag hatar själv när folk är sena. Mer än nåt annat. Och jag hatar att vänta. Vackra, underbara ironi.
Så, nu går jag. Och jag luktar underbart. Min nya parfym snackar vi om då. Lööööveli. Puss.
I evo vam jedna sto para dusu:
Ali ne znam zbog cega..
"It is not easy to find happiness in ourselves, and it is not possible to find it elsewhere."
- Agnes Repplier
And the countdown begins. Jos samo pet dana.. och för första gången på länge känner jag mig hoppfull igen. Inför resan, inför skolan, inför resten av mitt liv. Inför allt.
Sitter och har en diskussion med T om flytt, pengar, livet och allt annat stort i livet. Och jag inser en sak, som jag precis sa till honom: Det enda jag vill i livet är att vara lycklig. Allt annat är en bonus. Jag vet inte om det är jag som är för skromna, eller om det är så det ska vara, men jag menar allvar när jag säger det. Jag bryr mig inte om att ha en massa pengar, jag bryr mig inte om att ha världens dyraste bil eller boende. Jag vill bara vara genuint lycklig. På egen hand. Jag vill inte att min lycka ska bero på någon annan. Denna "någon annan" är också bara en bonus. För i slutändan är det bara det som är viktig - att man är lycklig. Jag har varit väldigt lycklig det senaste året. Jag var lycklig åren innan det också. Och allt detta tack vare en massa fina människor. Men det krävs mer än så. I to nije to, ta ko fol sreca, ako ce ti na kraju skociti u stomak. I ni od koga ne trazim da mi bude uzrok srece - tu srecu covjek sam sebi mora skrojiti. Ali mi nemoj biti povod nesrece, skloni mi se s puta.
Jag orkar inte ha en massa konflikter i mitt liv. Det är inte jag. Jag vill bara ha ro, det är allt. Jag orkar inte bråka med folk, jag orkar inte hata folk och jag orkar inte vara arg på folk. Allt går över, det gör det verkligen. Och visst har jag mina low points då jag tror att det aldrig kommer att bli bra igen, men för varje dag som går blir det bättre. Och det känns faktiskt inte så bra att säga det, än mindre att känna det. Men för varje dag som går blir man starkare, för det som inte dödar en härdar en. Oavsett vad det handlar om. Skär man sig på handen läker såret efter ett tag. Är man ledsen blir man till slut glad. Det är en naturlig process.
Okej, nu har diskussionen spårat ut totalt, haha. Ett tecken på att jag är skittrött.. och kanske lite luda. Dags att stänga av allt och sova. Har tvättid från 12-4 i morgon och sen måste jag in till stan för lite ärenden. I morgon är en busy, busy day och jag måste hinna göra en massa saker. Inklusive att plugga. Men det får bli på kvällen.
Som sagt. Shutdown på ingång (okej, inte teven då.. kan inte sova om den inte är på) men först måste jag tvätta av mig sminket. Fick söta komplimanger i både skolan och på jobbet av folk som tyckte att jag var lijepa idag. Såna saker kan verkligen make one's day, speciellt när man inte känner sig så himla snygg eller uppklädd. Men tydligen räcker jeans, skinnjacka och en skön sjal för att folk ska tycka att man är wow, haha. Det måste bero på mina snygga H&M-pilotisar. Laku noc l(j)udi - sweet dreams. Puss!
Ne, i ne..
Fan vilken fin dag. Inte et endaste moln p...
Fan vilken fin dag. Inte et endaste moln på himlen ju. Såna här dagar är perfekta för långa promenader i säg Slottskogen, men jag kan inte idag. Är på väg till skolan för gruppmöte och sen jobbar jag från två. Det är ju typiskt och hela sommaren har vart så - fint väder, Azra jobbar. Tycker faktiskt om det här almost-höstvädret, det är så mysigt.. tyckte alltid att det var deprimerande som fan förut, men det blir ju vad man gör det till. Man får försöka hitta ett lugn inom sig själv för att uppskatta de gula löven, frosten på morgonen och solen som värmer genom kylan. Längar så mycket tills den här dagen är över för de senaste dagarna har inte visat mig nåd. Eller den senaste månaden, kanske. Jag behöver verkligen andrum nu. På fredag har jag skola och jobb igen och sedan ska jag bara glömma allt i ca. två veckors tid. Det är allt jag behöver nu - distans, på alla möjliga sätt. Ha en fin dag allihopa och njut av dagen för mig med. Puss!
Dvadeset i sedma noc..
Just det ja, var riktigt nära på att glömma att det är 27 noc (27:e natten) idag - Lejletu-L-Kadr. Ni som undrar vad det är får googla, för palligt för att förklara. Så jag kavlade upp ärmarna och försökte mig på halva. Och det gick. Inte för att jag är någon fan utav det och det är inte min favoritsak i världen att äta, men det är bra att göra det povodom ove noci. And so I did. Nu luktar det mat överallt, inklusive mitt hår. Har tänt några ljus också i u mislima sam pred Begovom dzamijom. Har hört att det verkligen är världens finaste stämning där bas ove noci. Nu sitter och här med ett glas cola och läser en massa om 27:e natten på google och samtidigt känner jag någon oförklarlig ro i själen.. ne znam.
Ska sitta och göra detta ett tag till och sedan ska jag lägga mig. I morgon väntar en lång dag, men det är bra.. den för mig bara närmare min avresa. Jag önskar er allesammans en god natt. Puss.
..al' neka se vrata pretesko otvore.
Neke se rijece jos teze izgovore.
Otkrit cu ti tajnu sta se klanja
kad se covjek umori..
Jer shvatili bi tad u isti cas da sve je ovo moglo da prodje i bez nas..
This is bullshit. Folk som går glatt med sina Jysk-, Ikea- och Willy:spåsar från bilen. Inte ens det kan jag undgå att få se när jag tittar ut över parkeringen. Och det är ju typiskt, för söndag är en typisk handla-dag då man hinner få allting gjort. Dan prije posla.. när man bara handlar, umgås och slutligen ser på film och äter pizza. Det är därför jag säger att this is bullshit. Vill i ärlighetens namn gå ner och ge dem käftsmällar så att de slutar vara så glada. Stundvis kan jag bli så bitter över allt (uppenbarligen...) och det hjälper inte att jag läser en och samma rad tio gånger (sitter och försöker att plugga) för jag fattar ändå inte vad det står. Inte för att texten är svårläst, utan för att mina tankar är någon helt annanstans. Jag är hungrig on top of that, men jag orkar inte äta. För efter ett par tuggor kommer ändå allt zgaditi mi se.. Äsch, det är skitsamma. Allt är skitsamma nu.. och om det hade gått hade jag sovit i en vecka i sträck, vaknat nästa söndag, packat mina grejer och väntat ivrigt på morgondagen för att kunna åka. 2500 km bort från allt detta. Och jag kan inte hålla något jag lovat dig, för nu spelar det ingen roll längre. Ako se vec sve rusi, onda neka bude do temelja. Makar cemo tako znati da vise nema povratka.
Nu ska jag gå och äta, duscha och fixa mig. Ikväll ska jag se på en massa filmer. Och äta en massa godis och chips. Och dricka cola, såklart. "Roknut cu se", som Krilo hade sagt. Fast med cola då.
I bolje da se ne vidimo vise, jer shvatili bi tad u isti cas
da sve je ovo, sve je ovo moglo da prodje i bez nas..
Det är dags att tänka efter, och jag vill inte följa med..
Det är dags att tänka efter, och jag vill inte följa med.
Det har regnat hela sommarn, och jag känner med det.
Jag ville vänta tills du frågat, och du frågade till slut.
Och jag hörde sånger i mitt huvud, men de kom aldrig ut.
Och jag kan inte skilja på om jag vinna dig.
Och jag kan inte skilja på om jag vill vara med dig.
Och jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig.
Och jag kan inte skilja på om jag vill skada dig,
men du, om någon, borde förstå att man inte gör så här mot mig..
Du ville prata häromdagen, och helt plötsligt blev det tyst.
Och jag undrar vad som hände.. vi som skrattade nyss.
Du trodde säkert att jag hoppas på något som aldrig ska bli av,
men jag har aldrig lyssnat när du lovat, aldrig ställt några krav.
Och jag kan inte skilja på...
Vi tar en paus och lämnar rummet, och nu släpper du min hand.
På varsin sida av vägen, som en främling för varann.
Jag vet precis vad du känner, fast du har aldrig sagt ett ord.
Du har viljan att bli större, här är du redan stor..
Och jag kan inte skilja på...
Pogledom me milujes, k'o da me dodirujes..
Nu ska jag berätta något för er, kära vänner. Håll i er nu! Jag... frös.. ihjäl... idag... igen! Nytt, va? Jag vet! Allvarligt talat, varför lär jag mig aldrig? Det räcker inte med en söt tunika/skjorta och skinnjacka. Man behöver fan dzemper, duge gace och priglavke nu. Bigtime.
Idag var en fin dag. Solen sken, kunderna var allmänt glada och snälla (och flörtiga, haha) och jag kände mig på bra humör. Eller ja, känner - rättare sagt. Mötte upp min fina Vupi efter jobbet och vi åkte till Taba en sväng för att dricka kaffe och äta (trodde jag.) Nästa gång ska jag tydligen beställa cevape innan jag kommer, high five! Ako to nije good service, ne znam sta je. Väl där mötte vi homeboy D och homeboy E och satt där lite och tjötade med dem. Sedan åkte vi allihopa till en fin restaurang (läs: McDonald's) och åt som glupska krigsbarn. Och för bara någon minut sedan kom jag hem (tack D för guzogrij i bilen, haha) tvättade av mig sminket och sitter och surfar lite. Eller ja, lyssnar på fina låtar på youtube och funderar.
"Azra, du ser lycklig ut" sa en kollega till mig idag medan jag stod och fyllde på frukt, och jag visste inte ens att jag blev iakttagen. Jag vet inte vad det var som tydde på lycka, men fan vilken fin komplimang, egentligen. Och i många stunder kan jag verkligen känna mig lycklig över att jag inte är i den där "dark period" längre. Att jag inte längre gråter varje dag och att jag nu kan vakna på morgonen utan att vilja somna om och inte vakna på flera dagar. Jag kan le "bara så där" igen och skratta åt ingenting (fick skrattanfall i kassan idag, en kund skrattade med mig utan att veta vad vi skrattade åt, haha.) Jag vet inte... stundvis känns det dumt som fan och inte tillåtet, att vara okej. För det är ju inte meningen att man ska vara okej efter vissa saker. Men jag är okej. Jag gör allt på mitt sätt och jag tvingar ingen annan att göra något som denne inte vill. Det räcker för mig. Och det är det enda som egentligen betyder nåt - att jag är fri och att jag ger samma frihet in return.
Och det är SÅ sjukt att saker och ting löser av varandra hela tiden. Så fort någonting dåligt händer så händer nåt minst lika bra samtidigt. När jag känner mig lite halvdan får jag sms och blir glad på nolltid. "Så när ska du hem?" löd ett sms ikväll, men klockan hade redan hunnit bli lite för mycket för att hitta på något. Så i morgon, istället, blir det film.. :)
Äsch, det är säkert skitjobbigt att läsa en massa otydliga saker, men samtidigt kan jag inte säga för mycket. Så det får helt enkelt vara. Jag får avrunda det här, släcka allting och sova. Tycker att det är så skönt att jag är så här utmattad, för att jag vet att jag kommer att somna på nolltid... utan att fundera över could of - should of - would of's, för de leder ju ändå ingenvart. Så, nu somnar jag här. Laku noc.
Pamti me k'o prijatelja, cuvaj me u dusi
i onda kad mislis da je prekasno za snove, za sve..
Let me out of heeeeere, det är lördag! Oke...
Let me out of heeeeere, det är lördag! Okej, ett djupt andetag Azra.. två timmar kvar. Gahhh!
Så, egobild nummer ett för idag. Jag skäms...
Så, egobild nummer ett för idag. Jag skäms inte för att ta kort på mig själv i spårvagnen. Folk stirrar, men låtsas jag att det är fullkomligt normalt så kommer de också tro att det är. Trodde jag skulle sova mycket längre, men jag vaknade innan klockan ringde. Så jag tog en lång dusch, tvättade håret, fixade det och sminkade mig lite extra fint. Alltså är jag redo för att åtminstone ta en fika på stan sen, måste bara make some phone calls. Sov som ett barn inatt och skönare än så har jag nog inte sovit på längre. Men jag drömde att jag gick över en bro och under den pågick värsta tsunamin, men jag var inte rädd, konstigt nog. Oh, well. Nu ska jag av och ta bussen, vi hörs sen. Puss!
O jeseni, tugo moja.. kisna i oblacna...
Jag insåg precis att det heter "aptit" och inte "apetit". Vi skyller på att bosniska är mitt första språk och då heter det faktiskt "apeeeeetit", med betoning på det icke-existerande e-t som inte finns i det svenska "aptit." Vilket jävla tjat om aptit då. Varför ska svenskan vara så märkvärdig förrsten? Det heter ju appetite på engelska också. MED ETT E. Varför måste ni ta bort e-t för? Det är diskriminering!
Huuuur som haver. Kom hem för inte så länge sedan och kände mig bortglömd då telefonen varit tyst i några timmar nu. Sedan när jag försökte ringa själv så gick det inte. Grejtans, alltså. Comviq ska ju alltid vara så himla bra och fungerande och om man håller på att hmm.. vad ska vi säga... DÖ(?) så kan man ju alltid ringa till någon. NOT! Whatever, ska sluta vara så arg nu. Det klär mig inte (sa en person på jobbet idag.) "Du klär inte i ilska." Nehe, då får jag väl strippa av mig den då. Hähä. Roligt värre. Haha, låter som värsta bittertanten ju. Men det blir man ju när kunder vill ha sina FEMTIO ÖRE tillbaka. För rätt ska ju vara rätt, liksom. Okej, moving on.
Har verkligen plågat ihjäl min hjärna de senaste dagarna och låtit den gå på högvarv. Jag har vänt och vridit på alla möjliga teorier och inte kommit fram till något. Och jag fattar det inte. Fastän jag är jävligt rationell av mig så har jag inte kunnat komma fram till någonting vettigt. Varför? Jo, för att mitt hjärta har fått styra den här gången. Det har inte varit min hjärna som "inte har kunnat" vissa saker. Det är hjärtat som inte kan. Inte vill nöja sig med någonting som hjärnan lätt hade kunnat gå med på. Men till skillnad från alla andra gången så är det inte hjärnan och förnuftet som styr. Det är intuitionen.
Det är jobbigt. Och det sliter i hjärtat att behöva välja bort något som man vill mer än livet självt. Till och med mer än så. Men det går bara inte. Jag kan inte göra det mot mig själv. Jag har aldrig begärt mycket. Jag har aldrig ställt några omöjliga krav. Allt jag någonsin har velat är att bli älskad lika mycket som jag själv är kapabel till att älska. Att bli respekterad och framför allt beskyddad. Och det är inte mycket begärt för det är precis vad jag skulle gjort för någon jag älskar - utan att ens blinka. Och i vissa stunder undrar jag om jag gjorde rätt och saknaden blir nästan omöjlig att handskas med. Men hjärtat vet.
Och jag älskar fortfarande. Villkorslöst, oändligt och gränslöst. Och mycket mer än så. Men jag antar att detta är vad de kallar för mognad. För så här vettig och beslutsam har jag nog aldrig känt mig. Trots att känslan och förnuftet sliter åt varsitt håll. Det ska bli löjligt skönt att få komma bort lite från allt (vem säger att avstånd inte gör allt bättre och gör så att man blir mer klarsynt?) för att få lite distans och perspektiv på allt. Och jag är bjuden på bröllop i november. I USA. Det lutar också åt att-åka-hållet. Vill bara göra en massa saker nu. Det känns som att det är lösningen på denna monotoni. En arbetskollega slutade jobbet idag för att flytta till Norge för att jobba och bo där. Och snacka om att flytt lockar, bigtime. Jag är lite rädd att jag inte kommer tillbaks om jag åker till USA, faktiskt. Vad har man att förlora nu, liksom? Det gäller bara att samla mod (och pengar, självklart) och göra det. Och det skrämmer mig att jag har börjat fundera på det, för mina funderingar brukar sluta med att jag till slut bara gör det. Utan att tänka. Så är det alltid med mig. Det är allt eller inget. Svart eller vitt.
Näfan, nu blev det lite för mycket så här innan läggdags. Känns som att det är sjukt många förändringar på ingång i mitt liv som jag inte riktigt hänger med på. Och de sker av sig själva, utan att jag behöver göra någonting. Nya människor kommer ständigt in i mitt liv och förgyller mina dagar och jag bara njuter. Fan vad jag älskar att ha nya människor omkring mig, och skolan har jag att tacka för mycket, fastän det bara har gått några dagar.
Nu ska jag gå och tvätta av mig sminket och lägga mig i sängen, värma mig med mitt tjocka duntäcke och se på film tills jag däckar. I morgon börjar jag inte förrän två så jag kan sova ut i lugn och ro. Är trött som en liten pungråtta nu och det är inte mänskligt att behöva slita så här za svoj opstanak. Men samtidigt njuter jag av det. Jag går i skolan och jag jobbar. Jag är självständig och behöver i princip inte någon för att överleva. Jävligt skön känsla, faktiskt.. sov så gott, kära läsare (ni har blivit fler nu, wohoo!) så får ni säkert ett käckt litet mms-inlägg i morgon. Jag måste ju dela med mig vad jag äter till lunch, liksom. Haha. Puss!
O, jeseni.. tugo moja, kisna i oblacna
I danas je moja draga od zalosti placna..
Nu vet ni vad jag lyssnar på så här på småtimmarna. Fattar ni vilken musik, alltså. Såna här stare, stare pjesme som helt enkelt paraju srce..
Apetiten är åt helvete igen. What's next, ...
Apetiten är åt helvete igen. What's next, att gå ner till 20 kg? Arbetsbyxorna sitter redan lösare än lösast och jag ser ut som en fyllegubbe när jag böjer mig ner. E pa kad ce vise taj trinaesti da se kao covjek najedem cevapa i freshly made pogaca sa kajmakom. Jag är så trött att jag kommer att krepati när som helst. Eller lägga mig på rullbandet och sova. Vilket som. Helst det sistnämnda. Vill bara hem och sova bort hela nästa vecka. Snart är det också bajram, vilket innebär storstädning på onsdag. Känns som att förra årets bajram var igår då vi alla var samlade hos mamma.. ett stort tecken på att tiden bara flyger förbi och att allt är flyktigt. Allt. Det enda i livet som är konkret och bestående är man själv och relationen man har med sig själv. Once again talar tröttheten, eller så är det insikten om att man aldrig ska glömma sitt eget värde eller nöja sig med mindre än vad man vill ha och samtidigt är villig att ge tillbaka. Så..
Skola, pos'o. Pos'o, skola. Eto sta znaaam...
Skola, pos'o. Pos'o, skola. Eto sta znaaam, a dje da znaaaam.. sitter på bussen på väg till jobbet efter att ha haft en intensiv lektion. De vill att jag ska läsa 300 sidor tills på tisdag. Jag jobbar idag, i morgon och på måndag. Ser ni dilemmat? Just precis. Jag har inget liiiiiv, someone rescue meeee. Äsch, ni är hövven allihopa (tröttheten som snackar.) Puss!
Scary Mary.
Just det ja! Den där filmen Devil. Looord, jag hade gärna lagt upp trailern här, men jag vågar inte. Jag vet att jag inte kommer kunna hålla mig från att själv titta på den, och det vill jag inte för det är inte så mysigt att sova själv när man är poop-my-pants-rädd. Men den verkar hur bra och hur scary som helst. Och i oktober kommer ju Paranormal Activity 2 på bio. Who's with me? Vem vill se dem med mig? As I said, inte kul att se på film själv - speciellt inte skräckisar. Är alltid skiträdd, men jag älskar att se på det.
Så, nu är jag klarduschad (säger man så?) och ska släcka allt och hoppa i säng. Är så trött att ögonen inte ens klarar av att hålla sig öppna. Filmen envisas jag fortfarande med, men jag kommer säkert bara hinna se 5-10 minuter av den, haha. God natt! (..för andra gången.)
Znam da dusa sama bira ti, al' ne mogu..
Jag är såååå trött, stupar ju nästan. Och jag frös ihjäl idag igen, men det är ju inget nytt. Jag fryser ihjäl varje dag.. just för att jag vägrar inse att det är vinter. Inte sensommar, inte höst.. vinter! Och mina myggbett kliar. Fick typ tio stycken på ryggen, axlarna och armarna igår under promenaden. Och hur fan kliar man sig själv på ryggen? Omöjligt. Borde ha ett stort träd mitt i rummet som jag kan klia mig mot, haha. Jävla myggor alltså, feast-ar på mitt stackars blod som jag redan har för lite av. Bastards!
Tänkte alldeles strax hoppa in i duschen och ta en låååång och varm en och sedan ska jag stupa i säng. I morgon har jag skola klockan tio och klockan börjar jag att jobba. Fram till halv tio. KUL! Halv tio på en fredag, liksom. Fredagsmys? Njaaa. För att inte snacka om att det sen tar mig en timme att komma hem. Och sedan ska jag jobba på lördag också. OB.. hooooolla. I'm a busy, busy woman. Och imorse fick jag sms från Poljis som informerar mig om att mitt pass är klart. Fattar ni eller? Jag var där i måndags och fixade det, och idag blev det klart. De är snabba! Får se om jag hinner dit (på min entimmeslunch mellan 12-1) för att hämta ut det, annars får det bli någon gång nästa vecka. Snart är det den 13:e ju.. fan vad tiden går fort, löjligt fort, men samtidigt känns det som att år och år har gått på bara någon månad.
Nej, nu ropar mitt lilla (men söta) badrum och den varma duschen. Och sedan ska jag gosa ner mig i sängen och se på teve. Eller film ska jag se på. Det var länge sen jag såg på film, faktiskt.. det är inte så jättekul att se på film ensam, men ikväll ska jag göra det :) Det vill säga tills jag däckar, haha. Här får ni en av mina all-time-favoritlåtar, det är nåt speciellt med den..
Laku noc, moja mala barbiko,
djaba sve, al' ja sam na te navik'o.
Usnama slucajno, ali srcem beskrajno..
God natt!
Hälsosam lunch - check. Chokladen måste ni...
Hälsosam lunch - check. Chokladen måste ni smaka på, den är verkligen överdrivet god. Och att 25g av den innehåller 140 kalorier talar ju för sig själv. Hälsosam och inte fet choklad - check! .. not. Men jag skojar inte, davim se som aldrig förr. *dreglar ner arbetsskjortan*