AzricaK

Gaaaaahh, är så jävla irriterad nu. Jag hatar när prylar inte funkar, för jag är verkligen inte någon tekniknörd. Ååååhh... och jag hatar att vara irriterad över onödiga saker. Ovo mi bas nije sad trebalo, men det är ju typiskt att något måste gå fel för att dra tillbaka ner en på jorden lite. Tyyyyyypiskt. Ali eto, jag åt världens godaste tårtbit förut. Fast jag är hungrig nu igen. Åååååh. Jag blir irriterad på att jag är irriterad, haha.

Skitsamma, har inte tid att grubbla över det nu. Måste panikduscha och fixa mig för vi ska ses i stan halv sex. Huuuur ska jag hinna. Helvetes skit. Funderar på att svepa ett glas rött bara för att lugna mina nerver, haha. Ma necu, är alldeles för hungrig och lättpåverkad för det. Idem, ha en fin fredagskväll. Puss!

..att stanna upp på vägen hem från skola och jobb för att bara iaktta omgivningen...


..att kunna ha havet nära varje gång själen behöver en välförtjänt paus..


...och att bädda rent sängen för att känna lukten av tvättmedel och krypa in u
moj mali bunker.


"Patnja zadaje bol samo zato što je se bojiš.
Ona te proganja zato što bježiš od nje.
Ne moraš bježati, ne moraš je se bojati. Moraš voljeti..
Dakle, voli patnju. Nemoj joj se odupirati, nemoj bježati od nje.
Okusi kako je ona u dubini slatka, predaj joj se i nemoj je primati s mržnjom.
Tvoja mržnja je to što ti nanosi bol i ništa drugo.
Patnja nije patnja, smrt nije smrt,
ako ih ti ne učiniš time."

Jag blev nyss kallad för "narcis", men det är okej. Var det inte förresten han som drunknade för att han försökte hångla med sig själv i sjöspegelbilden? Låter definitivt som någonting som kan hända mig. Närå, nisam toliko egenkär.

Nu är jag i alla fall mätt och belåten. Ska slänga på mig långklänning (det är bara för att mina ben är för vita för att flasha dem för allmänheten) och dra ut i solen. Min mamma tror att jag har blivit pollenallergisk för jag nyser som aldrig förr och ögonen svider och tåras hela tiden. Fan för det. Jag som alltid har kunnat skryta med att jag inte är allergisk mot något - ovo bi nekako pokvarilo tu moju teoriju. Äsch, vi får hoppas på att det är en vanlig förkylning. Det är ingenting en stor mjukglass inte kan bota, ha ja. Sve se lijeci sa hranom, bar sam ja tako cula and I'm sticking to that.

Oh, well. Ha en fin måndag, allesammans. Det är egentligen meningen att jag ska planera en lektion som ska redovisas i morgon (alltså bara en teoretisk lektion) men det får bli ikväll. Ko bi sjedio u kuci kada je ovako lijepo vrijeme, tiiiip. Alrighty, then (älskar att säga det.. ni känner väl igen det från Ace Ventura?).. furam. Puss!

Uuuuhh, så utvilad jag är nu. Snacka om att veta hur man slappnar av i kristider. Dobro, nije bas kristider, men det lät bra. Huuur som haver. Åkte som tidigare nämnt till Slottskogen för att möta upp Eno och satt där ett bra tag med hans vänner. Hur söta och trevliga som helst. Provala za provalom och solen låg på och brände min stackars näsa (av alla kroppsdelar.) Man tänker ju liksom att jag kommer bränna armarna... eller benen... eller bröstet.. ma koga lazem, det är bränn-varning på hela mig, haha. Berättade för dem om min solarieolycka förra året och mina zebraränder på röven pa smo se smijali u 16. Ibland undrar jag hur jag inte har tagit död på mig själv än så länge, med tanke på alla "smarta" grejer jag lyckats göra throughout the years.

Det känns fint som fan att veta att man har en vän som man inte träffar hela tiden (heck, det kan gå upp emot ett år mellan gångerna då vi ses), men när vi ses så är allting som vanligt och det är som om vi hade setts varje dag i ett års tid. Det är väl det man kallar för äkta vänskap, antar jag. Fattar inte att vi känt varann sen jag var typ 12 år gammal. Min finaste Chizzy! Så himla galna minnen vi har ihop - allt ifrån Superman på stranden (let's just say att jag vågar bjuda på mig själv (läs: skämma ut mig)) till svarttaxiscenerna. Lilla DinnDinn!

Kom hem vid sjusnåret med take away-sushi, åt som en gam och skulle "se på teve lite." Ni vet vad det innebär, right? Right! Slutade med att jag sov fram tills nu. Och nu är jag pigg som en pungråtta. Funderar på att busa lite.. skicka iväg ett sms och spontanses med folk ("folk", häää-hääää.) Sol och värme (tänkte skriva sommar, ali nije jos ljeto) lockar alltid fram den rastlösa och spralliga Azra som älskar att göra nya saker, träffa nya människor och leva lite on the wild side. Born to be wiiiild, tananana..

Näfan, odoh da popijem malo cole i dodjem malo sebi och sedan låter vi helvetet bryta loss... eller unleash the dragon! Haha, vad dramatiskt jag ska få allting att låta då. Inte brå. Wallahi. Okej, idem!

Så jävla pepp jag blir av den här låten. Så himla fin melodi, don't you think? Får nästan lust att slänga på mig en snygg klänning i morgon, locka håret så där romantiskt, ta på de hösta klackarna och gå längs nån gata i stan bara för att folk ska titta som om man hade rymt från Lillhagen. Lite så som hon gör i videon fast minus fågelbohåret and låtit-en-fyra-åring-gå-loss-sminket, haha.

Hur kommer det sig att man alltid stöter på någon man känner while doing the walk of shame? Varje jävla gång. Kontam taman "okay, coast is clear!" kada ide mamina drugarica. Hälvätä! "Pa gdje si ti siiiine, otkud ti ovako rano?" Ali nema veze, jag såg ändå prima ballerina ut med tanke på att jag vaknat för en halvtimme sen. "Ma evo... isla do prodavnice da sebi kupim dorucak", säger brainiac-Azra med en minimal handväska och absolut inga påsar i händerna. Way to go, Sherlock!

Igår invigde vi nya bilen (congrats!) genom att ta en tur till Kungsbacka och sedan vidare do mora. Köpte med oss mat från Burger King och satte oss vid en strand i Hovås och tittade på solnedgången. Fan vad jag älskar havet, det är så lugnande att bara sitta där och titta ut över horisonten. Det är en mäktig känsla att titta på någonting som är så stort, oändligt, okontrollerbart... på något sätt blir alla ens egna problem så små och banala, och det kanske är ett utmärkt läkemedel för oss vars hjärnor går i högvarv mest hela tiden. Att stå inför något så enormt sätter perspektiv på saker och ting.

Efteråt blev det dags för Ritualen och jag sket ner mig. Inte bokstavligt talat, men inte så långt ifrån heller. Jag hatar egentligen filmer som handlar om religion, för det är sånt som skrämmer mig mest. Onda andar i ti fazoni. Saw-filmer och såna grejer skrämmer mig inte det minsta, för sånt kan man på nåt sätt skydda sig ifrån. Zakljucas vrata od kuce i niko ti ne moze uci. Men när det handlar om exorcism så är det en helt annan femma. Anthony Hopkins är en grymt bra skådespelare, och jag och mamma har kommit fram till att han liknar min rahmetli morfar, i alla fall ögonen.

Nu sitter jag här med en ansiktsmask och ska över till mamma alldeles strax. Ska tvinga henne att göra hennes famous couscoussallad och sedan drar vi på utflykt nånstans. Yay!



Hur kul är det inte på en skala att umgås med en liten hypokondriker när man själv helt plötsligt blir sjuk? Haha, så komiskt. Jag hostar EN gång och får kommentaren "ne kaslji, odmah osjetim kako mene grlo boli!" Vem fan hostar för skojs skull, liksom? Haha, stackarn. Ne znam ni ja sta mi je, mådde ju bra igår och idag vaknar jag med hosta, täppt näsa och ont i halsen. Jag som ska jobba till helgen också. Får trycka i mig några strepsils och alvedon(er?) och intala mig själv att jag är frisk.

Ikväll står en lugn vinkväll på schemat (I think) för magkänslan säger åt mig att skippa Dino ikväll. Och så får det bli. Da i ja jednom u zivotu poslusam tu svoju veselu intuiciju. Det komiska är att någonting alltid har kommit i vägen när Dino har varit i Sverige, tako da sam zadnji put na njegovom koncertu bila när han höll den på Järntorget, Vågen. Jo, men det blir nog bra så här. Hoppas att ni alla får det så skoj i bastun (haha, jesam elak) och att ni sjunger järnet för mig också. Kan tänka mig att blir jävligt mäktigt när han kör denna uzivo:



Baš k'o i ljudi, tako i ptice, najdraže traže onda kad' odu..

Vilken produktiv dag jag har haft. Ne bas, haha. Hade lektion från 9-12 och sen åkte jag hem. Tänkte vila en liten stund... det slutade med att jag sov i tre timmar efter att ha ätit mig mätt på stekt firre, potatis och lukmira (mmm... onionbreath igen, haha.) Nu sitter jag hos mamma på balkongen och dricker kaffe. Ska alldeles strax springa hem, byta hem och sminka till mig lite för jag ska nämligen på bio. Tänkte se Battle: Los Angeles (tror jag att den hette) som har premiär idag. Så skönt det är på mammas balkong, för hon har solen på sin sida hela eftermiddagen tills den har gått ner, så jag sitter i linne och solar nu. Och med tanke på hur brun jag är (hähä) så kommer jag säkert bli bränd av det här lilla. Jag skojar inte, izgorim dok si rek'o britva. Lilla vampyren in the house. Okej, idem sada. Puss!

“It is not easy to find happiness in ourselves, and it is not possible to find it elsewhere.”
Agnes Repplier

Mysig dag, härligt att vara ledig till helgen för en gångs skull. Känns som att jag aldrig är riktigt ledig. Vaknade oförskämt sent, latade mig fram till klockan fyra och åkte in till Slottskogen för att mata ankorna. Jag och min mamma har den vanan, att åka dit då och då och mata ankorna och fåglarna, trots att jag inte är någon fan av fåglar - speciellt inte fiskmåsar. Det känns som att de är kapabla till att äta upp en om man inte aktar sig. Drack cherry coke (var sååå länge sen, den är god som fan!) och promenerade lite med T. Eller ja, han klagade på att jag matade och lockade till mig hela Sveriges fåglar i princip, haha. Tänkte ta kort på sälarna också, men de var snabba jävlar och dök ner snabbare än snabbast när de väl stack upp sina små glavuse ur vattnet. I-landsproblem. Efteråt mötte jag upp min fina Vupi och hon var fab som vanligt. Jag säger ju det.. da mi nije rod (i da sam musko) så hade jag lätt raggat på henne. Fensi lejdi, haha.

Pratade lite med T om min nuvarande situation. Eller ja, situation och situation (får det att låta som världens grej) men det känns som att jag håller på att gå in i väggen. Det är någonting som saknas, ali ne znam sta. Kanske behöver jag en förändring, kanske är det bara en fas... ne znam. Jag lutar åt att-flytta-hållet. Jag blir alldeles till mig när bara tänker på hur befriande det hade varit att komma till ett helt nytt land, där man inte känner någon, och påbörja ett nytt liv. Nu menar jag självklart inte för alltid, utan snarare några kurser i kanske ett halvår (eller så länge jag känner för.) USA har jag alltid drömt om och det skadar ju inte att jag har fyra fastrar där. En kusin pluggar till och med i N.Y så möjligheterna är många. Det gäller bara att samla mod och göra det, sve ostalo se lako moze srediti. Det som skrämmer mig mest är att när jag väl får en fix idé så brukar det oftast bli så som jag har tänkt mig, nema veze o cemu se radi. Once I've made up my mind så vet jag på ett ungefär hur det slutar. And it scares the shit out of me. Att Vupi också blir helt excited för min skull knuffar mig bara närmare kanten, haha. Det mesta bottnar nog i att jag inte känner att jag utvecklas längre. Jag behöver utmaningar och nya "läskiga" situationer att brottas med. Jag vill inte spendera hela mitt liv i den här lilla Göteborgsbubblan, där jag går till mitt måndag-till-fredag-jobb och bara väntar på helgen. To je cista monotonija.

Äsch.. det kanske bara är hormonerna som spökar. Eller mina planeter. Som tur är finns det fina personer (väldigt få, men de finns där) som alltid är där och hjälper en på vägen. Vänner som håller ens hand, bjuder på ett varmt, förstående leende och tröstar med sina uppriktiga ord. Idag var en "sån" dag, som jag helst hade velat vara utan, men nu känns det redan lite bättre. Och allt det tack vare min fina Vupi och rara T.

Nu ska jag dricka en kopp vaniljte (känner hur halsen protesterar, fan!) och sedan ska jag se på en rom-com. Känner att jag behöver en film där allt slutar bra and they live happily ever after. I morgon hoppas jag att det regnar (jesam taskig) för jag ska jobba från 14-22 i onda mi valja cijeli dan u utorak provesti u skoli. Gahh. Da mi je samo spakovati torbu i pobjeci..

Okej, för att plåga mig själv lite (och er också, ako vas pogadja):



Vilken lycka det var att få se dem uzivo u Splitu (augusti 2008.) Det varade inte länge, men min själ var så uppfylld av lycka och tillfredställelse. Och när min favvolåt kom (Na badnje vece) trodde jag på fullaste allvar att jag skulle pee my pants. Minns den natten som om det vore igår.. glada minnen. Okej, natti!

Gina Tricot (stavning?) är en underskattad affär. Jag skulle aldrig få för mig att köpa typ en klänning för 499:- hos dem, då materialet oftast är åt helvete (typ od najlon kese), men man kan fan likväl passa på att köpa lite basplagg när det är rea. Två tröjor/koftor för 98:- är inte illa pinkat. Så skynda fynda. Mjukporrbilderna gör inte färgerna rättvisa. Den ena är bebisrosa och den andra går i en av mina favoritfärger - nämligen ljusorange (persikofärg kanske man säger, sta ja znam.) Jag förstår nu varför det var svårt för läraren att avgöra om min hudton var varm eller kall då jag gick en sminkkurs, för jag tycks passa i blått såväl som gult Men detta är ju ett typisk exempel. Denna rosa är en kall färg, medan den oranga är varm. Trickyyyyy. Det kanske förklarar varför jag tycks passa i vilken hårfärg som helst (do duse jos zeleno nisam probala, men det kommer säkert nångång.) De säger att om man föredrar silver så är man kall och om man föredrar guld så är man varm. Men det är messed up för jag älskar silver över allt annat, men ändå så tycker jag personligen att jag passar i varma färger (typ gult, orange, varma röda färger osv.) än blått. Jag hatar blått. Det är min hatfärg i klädesväg. Jag tror att jag äger två-tre plagg i blått, och inte ens de använder jag kako je Bog rekao.

Ääääääsch. Ska springa över till mamma en stund och mysa med henne. Jag har haft en hård natt som inkluderar strömavbrott, stress och näst-instill-nervsammanbrott. Jag sover alltid med teven på (har blivit mörkrädd som fan på sistone, ne znam sto) och helst plötsligt stängs allting av nångång efter midnatt. Okej att det är kolsvart i hela lägenheten, men alla utomhuslampor gick också. Fick sån jävla panik, så jag kutade upp och tänkte en massa ljus. Sedan satte jag på datorn (bärbar, d'oh) och tittade på Sex and the City 2 tills jag passed out. Vaknade lite fundersam, för jag fick verkligen panik när strömmen gick. Förstår inte varför jag är så rädd... blir fan irriterad på mig själv ju, haha.

Men dagen var i alla fall fin, trots regnet, och jag och syrran traskade runt i stan, shoppade och åt lite, tills vi slumpmässigt träffade på lilla T. Sedan kom C och vi avnjöt en varsin chailatte medan regnet smattrade mot fönstret. Mys. Nej, hörrni... nu ska jag ta på mig mina mjukisbyxor och traska några meter. Det är skönt som fan att ha sin mamma i närheten, men det är ännu skönare att veta att jag närsomhelst kan gå tillbaks till någonting som är bara mitt, alldeles eget. Visst är det förjävligt att konstant behöva tänka på räkningar som ska betalas, hyror som inte ska bli sena och allt sånt, men samtidigt är det en himla befrielse. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag nog aldrig har mognat mer (och snabbare) än just under denna tid då jag har bott alldeles själv. Man lär sig att var svoj covjek, att stå stadigt med båda fötterna (eller händerna) på jorden och framför allt så lär man sig vad arbetsmoral innebär. Eller ja, inte bara arbetsmoral, utan en massa andra fancy words också. Ordet ansvar och mognad har fått en helt annan betydelse nu.

Fyfan, vad gammal jag lät nu. Om man kanske inte borde ta och börja pensionsspara också...

Ti si kišo lažljiva,
ti si kišo lažljiva.
Mene dragi ne vara,
ja sam njemu najdraža.

...samo nebo sad je iznad nas.

Jag har insett vad det är som gör människor oattraktiva - killar som tjejer: avsaknad av ödmjukhet. Det är inte ofta jag ogillar människor, jag vet inte om det är för att jag är rätt så enkel att komma överens med eller på grund av min likgiltighet gentemot onödiga saker (som hat, till exempel), men då jag finner mig själv i sådana situationer där någon irriterar mig försöker jag alltid att kartlägga exakt vad det är jag stör mig på. Överanalytisk? Fo' sho'. Jag vänder och vrider på det tills det inte går mer. Och nästintill alltid är det för att personen i fråga saknar det som jag skulle kalla för ödmjukhet. Det är en grej att säga "jag är så snygg, alla är avundsjuka på mig" med glimten i ögat och en dos av självdistans/-ironi, men så fort det är på allvar så blir det kräkvarning på det hela. Nema veze ako se zoves Megan Fox, det kommer alltid finnas någon som inte tycker om dig och det utan att vara det minsta avundsjuk. Visst är jag precis som the next person och gillar att bli omtyckt, men samtidigt är jag medveten om att det är omöjligt att få alla att gilla en. Ne ide. Men om det är någonting jag inte saknar, utan snarare har gott om, är just ödmjukhet. Och det är just den tanken som gör det enklare att ignorera folk som jag inte drar jämnt med.

Det handlar inte om att inte veta sitt eget värde och inte heller om att inte låta någon trampa på en. För visst fan ska man älska sig själv över allt annat, tycka att man är världens bästa och att man är the hottest thing this world has ever seen. Ali sve to sa dosta skromnosti. Man är ingenting utan ödmjukhet. Ingenting. Bara en blankt skal med ett sargat inre.

Hälvätä, jag som skulle lägga mig tidigare. Heldag i morgon igen och tanken var att jag skulle jobba igen, men för att slippa gå i pension i förtid (och samtidigt bli gråhårig) så informerade jag chefen att jag avstår från morgondagens pass. I need some time to breath. Och för att skriva uppsatsen som ska in på fredag. Och plugga till tentan som jag har på min lediga lördag. Lördag, alltså. Klockan nio på morgonen (bitter? ja? ma daj.) Religionspsykologi låter väl inte så fel, ey? Speciellt inte när temat är sexualitet, kön, klass och religion. Jag skojar inte, det är hur intressant som helst att läsa filosofi och psykologi i samband med religion. Enda nackdelen är att jag börjar komma in på andra banor. Helt plötsligt vill jag bli psykolog. Och polis. Polis var det för någon dag sen (satt till och med och läste vad som krävs för att komma in på polishögskolan.) Men nu, på sistone, är jag insnöad på psykolog. Jag älskar skolan, fan. Kada sam vec på g da malo olaksam srce. Ni som inte gillar skolan är idioter, ozbiljno vam kazem. Så jävla skönt att veta att när jag väl är klar med lärarutbildningen så står en massa andra dörrar öppna. Planen är väl egentligen att jobba lite, något år eller två, för att få lite kött på benen (eller hår på ryggen, som jag och Enis brukar säga) och sedan plugga till någonting helt annat. Pa kada mogu 50-plusare pluggat, mogu i ja.

Okej, nu har jag pladdrat tillräckligt. Ostavljam vas s ovom pjesmom koja me svaki put razveseli. Minns att den gick varm för tre-fyra år sen. Nema vise venorezajucih, från och med nu får ni bara glada låtar. Fast jag tycker ändå jag bjuder på rätt så positive-thinking-låtar, right? Right! Älskar hans hesa röst, sjunger så jävla grymt utan att ens behöva anstränga sig. Laku noc, små vattenmeloner.



Tvoje ime šapućem k'o grijeh,
kao dijete ljubiš me kroz smijeh.
I sretan sam i lud, glazba odasvud,
i cijeli svijet je radio..

Ett av de vackraste ansikten mina ögon någonsin skådat. Så himla vacker hon är, kan inte sluta titta. De där ögonen... så underbart uttrycksfulla och fyllda av själ. Rösten ska vi inte ens tala om, sitter och ryser som om det vore tusen grader kallt ute. Lyssna och njut.

Nevermind.. I'll find someone like you.
I wish nothing but the best for you, too.
Don't forget me, I beg.
I remember you said
"sometimes it lasts in love,
but sometimes it hurts instead..."

This weather's got nothing on me. Nothing! Samo ti padaj, mala kisice, posto ces kad tad prestati och då kommer sommaren och knackar på dörren to kick your ass. Och då kan jag också äntligen få skylta med mina vita ben. Bijele su, ali mighty fine. M-hmm. Nu hade jag tänkt att kraschlanda i sängen med nån bra film, samo ne znam koji. Känns som att jag redan har sett alla. I morgon är jag skol- och jobbfri (tror jag) men jag måste ändå bege mig till skolan för att låsa in mig i ett rum och göra klart ett stupid paper som ska in på fredag. I onda moram stalkati ner ovu jednu tetu da se malo s njom posvadjam, posto nimalo nije snäll. Jos uvijek imam traumu od Paranormal 2. Drömde massa äckeldrömmar i natt och vaknade tusen gånger om. Därför få det bli en komedi eller kanske en sån där hej-jag-lipar-tills-det-inte-går-att-lipa-mer-film ikväll. Det sistnämnda låter lite mer lockande.. kanske The notebook (po ko zna koji put.) Ma ja - odma dilema kada se filmova tice, a cim se radi o kosi - nema ni trunkte razmisljanja. Så typiskt. Iiiissss, koko!





Nu trotsar vi regnet och lyssnar på världens somrigaste låt! Lyssna, just do it! Herregud, vilka minnen som leker på näthinnan.. underbara, underbara gymnasietid. Egentligen är det inte så konstigt att man säger da je skolsko doba ono najljepse. B, M och A - vi lever fyra skilda liv nu, ali je ova za vas.

God natt, små smultron.

Något säger mig att jag kommer att vakna i morgon och säga "oh my god, oh my god, oh my god!!", för färgen är inte att leka med. Vidim se iz aviona - bukvalno. Och söta, söta T som gjorde bananpannkakor sa evrokremom till mig alldeles nyss. Ska lägga mig nu - mätt, belåten, glad och rödare än semafor. Natti!

Kako je dobro vidjeti te opet,
staviti ruke na tvoja ramena..

Och för att svara på en läsarfråga:

Jag pluggar till gymnasielärare i engelska och religion. Började plugga hösten 2006 med engelskainriktning. När det var dags att välja en andra inriktning valde jag historia, pluggade det en termin och insåg att jag inte tyckte om det. Sedan blev det ett års studieuppehåll och nu är jag inne på andra terminen (av tre) i religion. Om allt går som planerat är jag klar till sommaren nästa år. Yaay.