AzricaK

- Buddha

Ett mycket vackert och passande citat, då vi för tillfället går igenom hinduism och buddhism i skolan. Och det är just det vi ska ha tenta på inom en snar framtid. Citatet går också hand i hand med boken (och dokumentären) The secret law of attraction. M-hmm. Tankens kraft, alltså. Jag tror stenhårt på det.

Efter en mycket händelserik dag i skolan så blev det ombyte och middag. Innan det såg jag min chans på vägen hem, i uhvatim onog novog momka u razredu dok je bio sam, pa smo zajedno prosetali do stanice. Hooolla', säger jag bara. Bas je dobar, haha. Huuuur som haver. Här är lite bilder, tagna alldeles nyss:



Ni ser hur jag smyger in en egobild lite här och var, va? Äsch, whatever. It's my party and I'll cry if I want to.. eller ja, blogg istället för party och bombardera med bilder istället för cry, and we're good to go. Hann inte ta kort innan jag skulle iväg förut, så det fick bli så här i efterhand. Rätt så fresh ändå, med tanke på att det är äckligt blött ute. Hade jättefina lockar i håret innan.

 Ne znam, fan. Jag känner att jag inte har någon lust att skriva eller förklara en massa. Det är bra så här. Jag kände mig fin från morgon till kväll (lite mindre nu när jag sitter i pyjamas och utan smink, haha) och jag fick rosor bara så där. Malo cesce u zadnje vrijeme, och jag klagar på att Valentine's är such a load of crap. Det är det inte - oavsett om man är gift, sambo, särbo, singel eller någonting mittemellan (fisk, fågel, mittemellan.. haha.) Det är en fin dag, liksom alla andra dagar. Lite synd att det bara är en dag på hela året som är dedicated to love. Mycket synd, faktiskt. Och "puss och kram" står det på det lilla kortet, och en gullig text inuti.

Ska gå och lägga mig alldeles strax, för i morgon är det uppstigning in the crack of dawn (lazem, men för mig är 8 jättejättejättetidigt.) Har skola citav dan och sedan står tvätt på schemat från 16-21. Gillar den sena tvättiden, för då får man tvätta i lugn och ro. Resten av veckan blir det som sagt plugg (kanske kan klämma in en fika, om någon nu saknar mig.. Vupi? Härry? Semlan? Anyone, haha) och på fredag ska jag på bio. Helgen bjuder förmodligen på utgång, whop whoop.

Laku noc.

En jättefin pjesmica som går på repeat hos mig.

Huuuur lyckas jag? Jag ställer mig den frågan väldigt ofta.

För någon stund sen stod jag och tvättade håret i handfatet. Precis, ni läste rätt - i handfatet. Nackdelen med att bo själv är att man någon gång då och då faktiskt(!) måste rensa avloppet (eller heter det så, där vattnet från badkaret rinner ut?) Jag är jävligt lättäcklad av mig. Minsta lilla odvratan syn, lukt eller liknande ger mig kväljningar på direkten. Förstår ni vart jag försöker komma? Det verkar vara dags att rensa skiten nu, för så fort vattnet är igång så blir det nästan poplava. Efter ett ivägskickat sms där jag lockar med mat så har jag hittat mig en hantverkare som ska åtgärda problemet. Phew. Men jag lyckades i alla fall med att tvätta det i handfatet, haha. La till och med in en hårinpackning och grejeeeer. Skills, brushän.

Kom på mig själv att le stort när jag gick förbi mitt kylskåp nyss. Inte för att den är proppad med massa olika godsaker (okej, jo.. det också) utan för att jag för ett bra tag sedan skrev av en av mina favorittexter och la upp det på kylskåpet som en reminder. Det är något av det finaste jag nånsin läst. Kanske för att orden är så lekfulla, så optimistiska... så innerligt sanna.



Texten lyder:

"Nakon nekog vremena uvidiš tanku crtu između držanja za ruke i vezanja za dušu. I naučiš da voljeti ne znači oslanjati se, a društvo ne znači sigurnost. I naučiš da poljupci nisu ugovori, a pokloni obećanja. I počneš prihvaćati svoje poraze uzdignute glave i otvorenih očiju, s ljupkosti odrasloga čovjeka, a ne tugom djeteta. I naučiš da sve putove moraš sagraditi danas jer je sutrašnje tlo suviše nesigurno za planiranje. Nakon nekog vremena naučiš da i sunce opeče ako mu se previše približiš. Stoga sadi svoj osobni vrt i uređuj svoju dušu, umjesto da čekaš da ti netko pokloni cvijeće. I naučiš da možeš mnogo toga pretrpjeti.
Da si uistinu snažan. I da uistinu vrijediš."
(Veronica A. Schoffst)

Jag gillar att lämna såna här små handskrivna lappar till mig själv. Anteckningsboken som jag använder i skolan är full av citat, fina ord och brev till mig själv. Jag älskar att skriva saker när jag är som mest glad, för att de sedan ska påminna mig om hur glad jag var någon gång då jag inte känner mig på topp. Och det verkar funka.

Rotade mig igenom lite lådor nu i hopp om att hitta min stora, bruna ring (found it!) och jag hittade även lite andra grejer. Gamla grejer. Nu när handbolls-VM har varit igång har jag faktiskt tittat väldigt ofta, och konstigt nog kände jag ett sug efter det... återigen. Suget blev ännu större när jag hittade medaljer från när jag en gång för länge sedan spelade i Wasaiterna.



Så himla sjukt hur jag liksom har lagt dessa minnen på hyllan. Jag spelade ändå rätt så länge (säkert tre-fyra år) och jag minns hur jag älskade det. Men jag minns inte varför jag slutade. Ma da me ubijes, ne mogu se sjetiti. Nu i efterhand kan jag tycka att det är en väldigt grov sport. Man får ta både den ena och andra smällen och jag vill gärna kunna gå runt i klänning utan att se ut som svenska flaggan om benen, haha. Det kanske var därför jag slutade också - för att det inte var så tjejig. Och jag som är så tjejig av mig. D'aah *diva-hand-rörelse.*

Näfan, nu ska jag föna håret och lägga mig, för i morgon väntar en spännande dag i skolan. Veckan som kommer är helt jobbfri, men dessvärre måste jag begrava mig själv i böcker, för vi har en stor salstenta den 11:e februari. Yeey. Eller inte. Fan vad jag ljuger, alltså. Skrattade nästan till när jag skrev "begrava mig själv i böcker", haha. Jag är inte sån - jag råpluggar aldrig. Jag tar det i min egen takt, pomalo ucim och på något sätt lyckas jag alltid fixa det. Är man smart, så är man, hähä.

God natt, små pistagenötter (fråga inte.) Evo vam jedna fina: 

I dreamed that some psychopath was trying to break the two of you up. Luckily, I woke up, and I see that the world is just as it should be. For my best friend... has won the best woman. I didn't get you a gift, however, this is on loan until you two find your song...





Och precis i början av filmen säger hon (återigen världens vackraste Julia Roberts):

So, I get up the nerve to break his heart and he gives me this look, and then he says, "the thing that makes me wanna cry is.. I'm losing the best friend I ever had." And at that moment, I knew, I felt the same way. So, I cried, for maybe the third time in my life, kissed him and we've been best friends ever since. We've seen each other through everything, losing jobs, losing parents, losing lovers. We've travelled all over. The best times of my life, drinking and talking, even if it's just over the phone.

Jag älskar hur shampolukten i mitt hår blandas med doften av kyla efter att ha gått ute alldeles nyss. Jag kan inte låta bli att le, trots alla imperfektioner, enbart för att det är så där mysigt varmt under min filt, för att en av mina favoritfilmer går på teve nu (Min bäste väns bröllop) och tack vare att jag kan hitta ro - hitta en trygg punkt att stå på - medan allt annat tycks vilja rasa samman.
Ali nece.. ne smije. Ne dam.



"Den sanna lyckan finner man bara om man anpassar sig till
livets årstider alldeles som man anpassar sig till årets."

- Sigrid Undset

Jag slår vad om att grannarna börjar bli riktigt, riktigt trötta på mig. Jag duschar mitt i natten, fönar håret mitt i natten och ibland händer det även att jag dammsuger. Bara för att liksom stilla mitt eget inre. Mitt oroliga inre. Och det är just det jag ska göra nu - föna håret. Och mig själv för den delen, för att somna lite bättre. Jag känner att jag behöver värma mig lite, speciellt när magen är igång igen. Fan, alltså.. min mage och jag - nema koneksn. Så fort jag är det minsta nasikirana så krigar den. Sen så tror jag knappast att all pizza, cola och choklad hjälpte idag. Det var gott, men är det värt det? Ne znam.. (ma jeste, men jag säger så nu bara för att jag inte är hungrig. Da jesam gladna, bilo bi totally worth it.) 

Vaknade sent idag igen, så jag antar att san nece na oci riktigt än. Tänkte ta och titta på Eat, Pray, Love för andra gången innan sovdags. Jag känner att jag behöver en sån feel-good-film nu. Mer än nåt annat. Efter många setbacks på så kort tid så behöver jag något som get my hopes up lite. Fan, det är bara jag som är en konj och ser glaset som halvtomt istället för halvfullt. Inte brååå. Dan je pametniji od noci, och jag håller fast vid det där citatet: perhaps our eyes need to be washed by our tears once in a while, so that we can see life with a clearer view again. Men å andra sidan säger hon - sinnessjukt vackra Julia Roberts - en sak i filmen som jag ofta hör, upprepandes likt en trasig skiva, i huvudet:

Sono sola.


God natt.

En kväll, som igårkväll, kan man sitta och le, skratta och prata gamla minnen med en person som en gång betytt så mycket (och kanske betyder fortfarande, ne znam vise ni ja sama..) för att nästa dag vara nere och mörk som ett svart åskmoln. Jag håller mig fortfarande till min teori - att man mår bra så länge man är sysselsatt. Men så fort man får en öppen lucka - en ledig dag - så stannar liksom allting upp och man kan inte fly längre. Det upphör aldrig att fascinera mig, just det faktum att man aldrig kan fly ifrån sig själv. Och då undrar man vad alla människor i ens omgivning går runt och bär på. Kanske är det just den som skrattar högst och ler mest som är mest ledsen inombords. Jag säger ju det, odvratno som fan... speciellt hur allting manifesterar sig precis innan läggdags. Man kan ljuga för alla andra, men inte för den, vars åsikt väger tyngst: sig själv.

Äsch, nu ska jag gå och ta hand om gårdagens disk, hoppa ur mina mjukiskläder, klä mig varmt mig och gå ut för att möta N & C. Ikväll får det vara så här, för i morgon är det en ny dag. We all have pitfalls, damn it. Ikväll ska vi äta pizza, godis och andra nyttigheter här hos mig och se på film. Ska försöka övertala dem att se på Paranormal Activity 2 med mig. Yey! Fast jag är mest glad för pizzan, som ni kanske har förstått. Och coca-colan. Gottegica (gris) in da haus, m-hmm.

Jednom kad sve ovo bude proslost davna puna tuge..

Puss.

A ti.. ti bi da me poljubis i da nazdravis
za sve ove godine
sto su te promijenile.
Za sve one poljupce,
za sve sto mi dugujes.
Hoces opet, hoces da me napijes..

En underbar låt av en underbar sångare.

Tose Proeski
81.01.25 - 07.10.16

Kul att jag kallar mig själv för idiot i slutet, därav rubriken. Idjuuuuuuuut. Nu sover jag, natti!

Never mind the kikiriki, becutan babypuder, salta pinnar och tassalva på bordet. Sån spico-näsa. Kazu da su ljudi sa spicastim nosom zeznuti, ali lazu. Jag är fan skitsnäll..... ibland. Och var inte såna papci, lyssna på låten som kommer här under. A ja se idem umiti, i kada se vratim ima da ste svi poslusali pjesmu. Je li jasno? Tvinga mig inte ta fram kais. Detta säger jag på världens mest snälla, omtänksamma och mjuka sätt, alltså.

Nackdelen med att bo cirka 50 meter från sin mamma är att man blir väldigt lat när det kommer till matlagning. Som idag, till exempel. Jag sitter på en föreläsning med min bigass coffee och frukt (okej, jag ljuger.. det var en saftig sandwich) och försöker att koncentrera mig, kad dolazi poruka. Pise "Cao maco! Jesi li gladna? Ma znam da jesi, hajde na fiskgratäng. Pusic, crveno." Det är ett typiskt sms från min mamma och det är inte ofta att hon börjar utan det där "cao maco." Och vem kan motstå något så gott som fiskgratäng? M-hmm, exactly my point. Nackdel nummer två är väl att man efter maten tänker "jag ska bara vila ögonen lite", vilket resulterar i att jag vaknade för cirka tio minuter sen och hade sovit i tre timmar innan det. Powernap - check. Hur fan ska jag lyckas somna ikväll is my question? Måste ju fan upp vid sju. Loooord. Äsch, det är ändå fredag och jag är ledig till helgen (...förhoppningsvis. Det är ju lite halvtaskigt att practically vara släkt med chefen, för då spelar han ut det kortet också. Gah.. men jag ska inte klaga.)

Så, mina vänner. Nu ska jag äta upp min grapefrukt, duscha lite snabbt och sedan se på någon film. Den här veckan har varit väldigt fin och harmonisk. Och jag uppskattar det som fan. Speciellt harmonin som en massa saker i livet har fört med sig. Men allt blir ju vad man gör det till, och jag ser till att helt enkelt ta hand om mig själv på allra bästa sätt och inte utsätta mig för onödig sikiration (sikiracija, haha.) Än så länge har det funkat bra. Och Janis Joplin sa det bäst:
Kompromissa inte med dig själv. Du är allt du har.





Dženi, probudilo nas more.
Dženi, u zagrljaju zore.
Dženi, ljepoto, prošaptala si samo
amore mio, io ti amo..

Fattar inte vad jag gör uppe så sent, med tanke på att jag vaknade överdrivet tidigt idag. Gick som en zombie till skolan (en snygg en, dock) och halvsov mig igenom mestadels av lektionen. Som tur är var det bara introduktion till religion B. Religion C och allmänna utbildningsområdet kvar, and we're good to go. Ako Bog da. Sakta men säkert börjar bitarna falla på plats, och skolan är en väldigt viktig del i det stora pusslet. Träffade seka i stan efteråt för en fika och Wissam anslöt sig till oss lite senare för lunch. Den godaste pasta med kyckling jag ätit på länge. Lätt. Och det var länge sedan jag skrattade så mycket. Vet inte vad som var värre - att jag nästan omkom tack vare att jag satte maten i halsen, eller mina misslyckade försök till att prata arabiska. Jag håller mig nog till det enda jag kan: "yalla, bye!"

Fattar ni att jag satt strömlös i typ en timme nyss? Eller ja, någon gång vid midnatt. Och just när allt dog så dog min telefon också. Samtalet bröts och det dröjde ett tag innan det gick att ringa igen. Blev nästan lite rädd att Domedagen var kommen. Som tur är slapp jag sitta ensam i mörkret tack vare ett långt telefonsamtal med väldigt skumma samtalsämnen, haha. Tiden innan det spenderade jag åt att göra en halvjobbig grej (eller snarare att skriva ett jobbigt meddelande) och att beställa hem en parfym. För att neutralisera allt, liksom. Känner att jag behöver lägga ner all min energi på skola och jobb, för tillfället. Mer det förstnämnda, med tanke på att vi har en stor tenta väldigt snart, och denna gång är det en salstenta och inte någon hemtenta som jag kan smlatiti za sat-dva. Antar att parfymen är som en belöning (eller en muta?) för hårt plugg.

Ikväll fick jag också en av de mest omtänksamma presenter ever. Av en underbart fin människa, som knackade på dörren och stod där med ett stort leende och en varm famn. Det är precis som man säger - det är själva tanken som räknas - och med tanke på att samma människa visste precis hur mycket jag alltid klagar på att jag alltid fryser, så var detta en mycket fin gest. Jag fick nämligen en tjock, mysig filt.



Ser ut som en eskimå ju, haha. Tycker jag får världens sötaste näsa när jag gör det där ansiktsuttrycket, fastän det ser ut som att jag bajsar på mig. Men tanken är ju att det ska se ut som att jag njuter av värmen som filten bringar. Och människan som har bringat filten, haha.

Näfan, nu måste jag sova. Vet att jag har varit hur seg som helst med uppdateringarna, men sanningen är den att jag faktiskt har skrivit ett par gånger under de dagar då jag har varit frånvarande. Men varje gång, när jag har ordbajsat tillräckligt mycket, inser jag att jag inte skriver för någon annan än mig själv. Och när jag väl skrivit klart allt, läst igenom det en gång och analyserat så har jag inte något behov av att publicera det längre. Jag har inte det behovet att dela med mig var jag har varit varje sekund av min dag, vem jag har varit med eller vad jag har gjort. Varken här eller på facebook, era nyfikna jävlar. But I don't blame you, jag är också jävligt nyfiken. Mer än vad som är bra för mig, ibland. Som tur är är jag Hitler mot mig själv, med världens bästa självdisciplin, pa ako kazem da nesto necu - onda bas necu. Yay.

Jag lämnar er med denna underbara låt. Glas, tamburice... sve. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: om jag hade varit tvungen att välja vilken stad jag ska komma ifrån, a ne smijem izabrati Sarajevo, så hade jag lätt sagt Mostar. En av Bosniens vackraste städer, utan tvekan. Laku noc.

Så, där har ni lilla Blackie Chan. Var tvungen att köra på röda läppar, färgglatt armband och örhängen. Hade känt mig som jadna annars, typ som att jag ska na sahranu. Fatta att min McDonald's-guza och mage fick plats i en S-klänning. Det är strech, samo zato, haha. På med kilklackarna och sedan måste jag ruuun. Fan vad jag hatar att jag alltid har bråttom. Det är för att jag tar för lång tid på mig när jag fixar mig, och sedan inser jag att jag är sen. Typ som nu. Och ändå sitter jag och skriver... och fortsätter att skriva.

Puuuuss, mina vänner! Ta hand om er.

Fin kväll, verkligen. Utsikten är något utöver det vanliga, men jag blir lika rädd varje gång tack vare den där hissen. Nästan värre än hissen på väg upp till Avaz. Gah.. jag och höjder, alltså. Ne funkamo nikako ihop.

Är lite halvirriterad över vissa grejer (småsaker, no biggie) så nu hade jag tänkt att umiti se nabrzake, borsta tänderna och se på någon bra film. För att skaka av mig den onödiga irritationen. Morgondagen kommer att tillbringas mestadels på biblioteket (ska ta och göra klart hemtentan) och sedan är det festis på kvällen. Temat är glitter och glamour. Yay. Under helgen väntar jobb och veckan därpå börjar jag med religion B. Tiden har flugit iväg så snabbt och ingenting har blivit som jag har tänkt mig. Jag ville att det skulle gå snabbt av diverse anledningar, men till slut blev det så här som det är nu, och hade jag själv fått välja så hade jag inte kunnat sätta ihop en finare situation. "Det blir aldrig som man tänkt sig", indeed. Finns så mycket jag är tacksam över, men det kan vi ta en annan gång. Är bara allmänt glad och går runt med ett leende på läpparna most of the time. Som (enligt anonyma källor) smittar av sig något oerhört, hähä.

Laku noc.

Så himla söt tunika. Silkeslen och en underbar puderrosa färg. Yay. Nu måste jag rusa, ha en fin torsdagskväll allesammans! Puss!

Är man bra så är man. Synd bara att en till väntar och ska skrivas under torsdag och fredag, fastän den ska in på måndag. Jobbar helg igen så det är samma procedur denna gång. Ska nog lova mig själv samma belöning igen, i hopp om att klara denna också. Nu börjar det dra ihop sig, kära vänner, och jullovet är officiellt över. Alltså är det på med hårdhandskarna. Men först väntar en intressant dag (eller ja, kväll) i morgon. Yaaay. Det får inte bli en too big distraction bara, haha.

Nej, nu ska jag städa upp här lite och bege mig ut i kylan. Många ärenden står på listan idag, och klockan är redan två. Gah. Nu är det bråttom! (*sjunger på Wooorld, hold ooooon..*) Puss!

Ps. Den där Cika Selimovic, alltså. Får inte nog av hans vackra ord.

"Svaka nepravda je jednaka, a covjeku se cini da je najveca koja je njemu ucinjena.
A ako mu se cini, onda i jeste tako, jer ne moze se misliti tudjom glavom."

Och jag skulle bara vila ögonen...... MA JA. Kom hem nånstans vid åttatiden, och vid nio började James Bond på 4+ (tror jag att det var.) Rekoh "uh, super.. taman imam sta gledati." And did I watch it? Not so much. Zaspala sam dok si rek'o britva i spavala sve do prije pola sata. Nu är jag alldeles pigg och utvilad. Huuur ska detta gå, undrar jag. Jobbar i morgon också, men börjar inte så värst tidigt (tack och lov). Som en kund sa idag: Du är ingen morgonmänniska, va? Wonder what gave me away. De mörka ringarna under ögonen? Eller the fact att jag satt och gäspade som att ingen var i närheten just när han skulle betala? It remains a mystery, indeed.

Så nu har jag dukat upp med diverse godsaker och ska se på en av mina tusen filmer som jag har laddat ner. Någon dag innan nyår fick jag faktiskt nog och rensade hela min dator, så alla gamla bilder försvann i princip. Och musik likaså. Tack och lov så har man Spotify och nya bilder tar jag hela tiden ändå, så. Nu får det plats med en massa filmer i alla fall. Yeeey.


Ko fol söt. "Did I do that?" (Steve Urkel-style.) Fjortisposar med en av mina två nya filtar som jag fick i nyårsklapp. Så varma och mysiga. Och luktar mitt favvotvättmedel.


Kako sam ja bliiig. Jaaao. I pravo sniiig. Hähä.


Mmm. Jag tycker dock att jag ska ha cred för minimorötterna. Holla'.


Smell my feet. Do it. Smell 'em. Det är faktiskt nytvättade strumpor. Ma k'ooo cvijece.


Ko se ruga.......


Lever mig in i min stupid-(wannabe)blonde-roll.


Huggis-Azra. Note to myself: Köp tandblekning.

Så där, ja. Ha det så fint nu, kära vänner, och lev väl. Jag gör det genom att sätta i mig en massa socker, andra genom att träna och hålla sig "fit." Eat poop, I say. Freshness.
Laku noc, wallahi.

Det är nog bara jag som lyckas färga håret klockan ett på natten när jag måste upp klockan sju i morgon. Ett långt pass väntar från 09-19, men det är helt okej med tanke på att det är en röd dag.

På förpackningen stod det ljus guldkopparblond. Och håret är inte så rött/orange som på bilden (tjesim se), men det är jävla svårt att få till rätt färg med en stark blixt. Det blev precis som på förpackningen kako god och jag är nöjd. Sad za sad, haha. Blev lite rädd när jag såg hur mörk färgen var när den väl satt i håret. Så nu är det väl nån slags honungs-/konjak-/boja-zita-färg. Rätt så fräääänt, men jag känner hur jag dras till det mörka. Join the daaaark side, Azra. Nej, men om jag tar och färgar det mörkt så blir det nog inte svart denna gång, utan någon mörk chokladfärg. Mmm... choklad. Och mitt hår är ett mirakel i sig. Det har alltid tålt mycket och folk är så roliga när de skriver "jooooj, otpasti ce ti koooosa." Nece, jag har gjort värre saker mot det. Har ett väldigt tjockt hårstrå, men inte alls många av dem, så det är väl därför det tål såpass mycket utan att bli alldeles förjävligt slitet eller att topparna blir kluvna (tjesim se opet, haha.)

Nej, men nu vet ni i alla fall det. Ska hoppa i säng nu och se på teve innan sovdags. Fan, borde nog inte druckit den där redbullen nyss. Smart drag där, va. Mike smååårt fljika. Gah.. klockan 7, alltså.. nije ni malo humano. Nattinatt.

"..ono što se ne može objasniti samome sebi, treba govoriti drugome. Sebe možes obmanuti nekim dijelom slike koji se nametne, teško izrecivim osjećanjem, jer se skriva pred mukom saznavanja i bježi u omaglicu, u opijenost koja ne traži smisao. Drugome je neophodna tačna riječ, zato je i tražiš, osjećaš da je negdje u tebi, i loviš je, nju ili njenu sjenku, prepoznaješ je na tuđem licu, u tuđem pogledu, kad počne da shvata."

- Mesa Selimovic