AzricaK

Det råkade bli mörkrött. Jag ville bara färga utväxten lite. Oh, well.. the story of my life. Nikada me kosa nije slusala, pa sto bi sada? Nåt tag till och sedan blir det mörkt igen, förmodligen svart. Tydligen tycker 98% av alla mina bekanta att jag passar bäst i svart. Det säger ni nu, efter att jag har ishandriti mitt stackars hår som fan.. you bastards.
 
Och här har ni Merlins nya. Jag gillar den, ali gdje necu kada cika Dino uvijek izazove onaj "joj, gdje me nadje"-osjecaj.



Kada mi bude cejf berättat cu vam malo om Englandsresan i mozda vas bjudam på en bild eller två. Sve zavisi hur samarbetsvillig min dator kommer att vara. Det tar stackaren tio år att sättas på och jag misstänker att den är i akut behov av en formatering. Alrighty, then.. odoh se najesti cokolade i onda imam rendezvous (randevuuu, kao sto bi mama moja rekla) u pola 6. Puss! Och glöm nu inte att gratta era mammor på Mors dag.

The shit was about to break loose. Säg hej till classy Azra, som springer ifrån biljettkontrollanter som att det inte fanns någon morgondag.

Fy satan, vilken händelserik dag. Mislim da sam samoj sebi skratila zivot za dobrih 10-ak godina. Looooord, have mercy! Okej, så här var det: vaknade rano, rano (lazem, jag vaknade vid tio) för att åka in till skolan och renskriva ett arbete som skulle skickas in idag. Hade a minor bitchfight med en odvratna ovca som tyckte att det var jobbigt att jag tuggade tuggummi. MED STÄNGD MUN. Jag är inte typen som bråkar eller har attityd, så jag förklarade (snällt) att det fanns cirka tjugofem andra datorer hon kunde sätta sig vid. Poslije toga nije vise nista rekla, men jag hörde hennes ovcije suckar from time to time. Baaaahhh.. baaahhh. No worries, jag fortsatte mitt diskreta tuggande (enligt mig var jag diskret) och skrev färdigt arbetet på nolltid. *Klapp på huvudet för att jag är så duktig.* Tog mitt pick och pack, gick ner mot vagnen och satte mig på fyran. Och där satt jag, alldeles lugnt och sansat - utan att veta att plånboken låg hemma och sussade sött.

Jag går alltså på på Korsvägen. Kontrollanterna vid Berzeliigatan. Jag sitter där och iakttar dem medan de rör sig bakåt i vagnen (där jag sitter) och jag leker med tanken "tänk om de haffar mig bara för att jag inte har stämplat, trots att kortet är registrerat sen en längre tid tillbaka." I uhvatim za torbu da izvadim karticu i odstemplam je, för jag hade roknut se om jag hade fått en kazna nu när jag ska iväg. ROKNUT SE. Och jag rotar... och rotar... och rotar.. nigdje ni kartice ni novcanika! Kontrollantgestapon står i denna stund två meter ifrån mig. Jag flyger upp (bokstavligt talat.. jag skäms nu när jag tänker på det), knuffar mig förbi alla stackars människor och hoppar av som att det vore en James Bond-film. Detta var på Valand. Sedan ser jag hur hela vagnen, inklusive gestapon, står och tittar på mig genom rutan. Azra vs. kontrollanter - 1-0. Ouuuuu-yeaaaah!

Okej, nu låter det mer dramatiskt än vad det var, men jag är typen som blir stressad av kontrollanter fastän jag VET att jag har spårvagnskort. Och vet ni varför? Jo, för att just såna här grejer kan inträffa. Jag hade fan gått igenom jorden om de hade haffat mig och tvingat mig stå där framför alla människor och skämmas som en hund. Pogotovo kada imam karticu. Jag var så jävla nöjd (och nära en hjärtattack) när jag stod där på Valand och skakade som ett löv. Fyfan, jag är alldeles för mjuk (eller previse "njezna", som min granne hade sagt) for this kind of shit! Snacka om att vara laglydig, haha.

Nu är jag i alla fall hemma och tvättar kläder. Måste ner till tvättstugan precis NU, för annars kommer allting bli sådär jobbigt zguzvano och jag hatar att stryka (läs: gör det aldrig.) När allt är cisto i mirisljavo åker det ner i resväskan och sedan är det läggdags. Att klockan står inställd på 03:30 för uppstigning är inte att leka med. Söta Krilo som orkar vakna lika tidigt och skjutsa mig till Landvetter.



Väldigt få bilder från helgen. Lilla virrpannan här glömde självklart att packa ner kameran, så nu står den först på min packlista (heter det packlista?) Okej, först efter "biljett", "pass" och "VISA-kort." Jag säger ju det... virrpanna. Jag måste skriva ner allt i minsta detalj, för annars glömmer jag. Ne bih me zacudilo ako bih ikada zaboravila my future kid kod kuce, enbart för att ungen inte stod med på listan.
Idem, puss små gurkor! Pussgurkor!

Hur ska man älska nån
som har älskat nån förut..

Gurkan kommer in i sovrummet, där Christian ligger, och säger "Kriloooo". Jag trodde fan att jag hade patent på det. Chefen/soon-to-be-brother-in-law heter ju Christian, och jag började för länge sedan att kalla honom för "Krilo" och nu är det Krilo. Jag säger det, mamma säger det, pappa säger det... ma svi ga tako zovemo. Och mamma är bäst när hon ska säga det på sitt sätt. "Krilooooooo", typ som att hon är arg, haha. Oh, well. Ville bara dela med mig av den informationen. Ne följam BB inace, ali nu råkade teven vara påslagen och just den kanalen var on.

Har precis duschat, tvättat håret och kört heavenly inpackning och gottat mig i en fräsch ansiktsmask. Jag säger det återigen: jag har världens mest tålmodiga grannar. Att de inte kommer och knackar på när jag ska hålla på och duscha, sjunga och föna håret mitt i natten. Cudo nevidjeno. Var och promenerade vid Lärjeån för typ två timmar sen och kom på hur mycket jag älskar lukten av regn. Det regnade strax innan promenaden och allt luktar så där underbart gott. Gräset, träden, asfalten.. och det är riktigt underskattat det där med promenad i skymningen. Speciellt vid Lärjeånslingan. Visst, malo je läskigt bilo när jag började tänka på att ingen skulle ha hört mig om någon hade attackerat mig, men det är en annan femma.

Odoh sada da suhnem kosu i onda spavancek. Ska mötas upp med gruppen halv tio i skolan, i znas da si way too cool for school kada ti stize poruka od jednog iz grupe gdje pise "tror du att du orkar gå upp så tidigt? eller ska vi säga lite senare?" Haha, så jäääävla bra, vec svi znaju att jag är världens tröttis. Ali halv tio iallafall och sedan ska vi gå och intervjua någon gubbe u nekoj sirki (kyrka.) Och jag har börjat säga "så jäääävla bra" åt allt. Neko mi nesto isprica, och jag kontrar med "så jäääävla bra" och skrattar lite. Kao grädde på moset. Grede po muset. Och eftersom det var så länge sedan jag bjöd på nån söt bild på mig själv (hääähäää) så får ni en här och ett uuuuunderbart stycke (konversation mellan en kvinna och en man vars äktenskap är över) ur Balasevics bok. Fast i omvänd ordning då. Jag älskar Balasevic. Det visste ni inte, va? Det gör jag. Balasevic in maj hart, fo' eva end eva. Hans ord är som medicin för mitt lilla hjärta. Natti!

 


Mitt hår är så himla coolt. Trivs som fan i det och jag tycker att det passar min hudton som fan, iako nisam bas neki expert (mozda mi egentligen uopste ne stoji, haha.) Fast iförsig, detta sitter jag och skriver nu, a vec mi je opet doslo da göram neki förändring. Chokladbrunt hade kanske inte suttit fel... åh, jävla tvilling!

Kände mig så jävla kontraproduktiv idag. Skön känsla med tanke på många timmars jobb på bara ett få antal dagar. Puuuuhh. Och jag förstår mig inte på dem som schemalägger våra skoldagar. 10:15-13:00 i onda 15:15-17:00. Are you kidding me? Snacka om att slösa tid på att vänta, a ja mrzim cekati. Men som tur är har vi världens finaste gräsmatta precis utanför skolan och glass finns att köpa på cafeterian. Ni förstår vart jag vill komma, va? Glass och en gräsmatta can never go wrong. Fick som sagt flygbiljetterna idag också och jag vill att den här veckan ska suuuusa förbi, vilket den också kommer att göra med tanke på hur zivotinjski mycket de har kastat på oss innan vi åker iväg. Sikirashuuuun. Ali hajde, det löser sig alltid i slutändan kako god. Om det är någonting jag har lärt mig på sistone så är det att ta det luuugnt. Jag blir alltid ihjälstressad över småsaker, ali sam skontala da nema fajde egentligen. Så jag har valt att börja ta det lugnt istället för allting går att ordna, samo nek je ziva glava. Hej, vuxenpoäng. Jag fyller 52 i juni, a ne 24. Znas, sine, kad sam ja bila mlada..

Kom hem för någon stund sen efter att ha grillat och tittat på Melodifestivalen. Är så himla mätt att jag snart spricker, men vem kan motstå grillad kyckling, tzatziki, mozzarella och mat överhuvudtaget? Mhmm, det är ratno dijete i mig som talar. Och på tal om någonting helt annat så satt jag och pratade sa jednom curom iz razreda idag och vi kom in på det här med skitsnack. Neke stvari jednostavno ne mogu da skontam med tanke på att jag aldrig har brytt mig om skitsnack. Varken om att snacka om andra eller vad andra har att säga om mig. Snacka om energislösare. Faktum är att skitsnack inte definierar personen som det snackas om, utan bara den som uttalar orden. Om en kompis pratar skit om en annan kompis framför dig - var så säker att en hel del saker sägs bakom din rygg också. Om din partner pratar skit om sina ex - pricati ce i o tebi, var så säker. Och ofta vill man gärna vara "den där speciella" som aldrig kommer bli utsatt för någonting sånt, ali to nema nista s tim. Det har ingenting med speciell eller inte speciell att göra i to nema nista s tobom, nego se jednostavno radi o nesigurnosti te osobe koja izgovara te odvratne rijeci. A medju ostalom.. ne kaze se bezveze "za dobrim se konjem prasina dize."

Nu ska jag tvätta bort kletet ur ansiktet, borsta tänderna och somna till en bra film. Sutra sam ko fol slobodna, ali moram ta itu med ett arbete som egentligen ska in på måndag, men eftersom jag planerar att zbrisati za vikend så måste jag bli klar innan dess. Larmklockan står på 08:00 (good luck..) och frukost och solande på balkongen står först ut på schemat. Det är faktiskt riktigt skönt att bli väckt av solen varje morgon och på något sätt får jag mer energi av att sitta på balkongen i någon minut bara när jag precis vaknat. Det har blivit som en rutin. Umijem se, operem zube i odma na balkon sa kafom i laganom muzikom. Igår var det Balasevic som var u modi, a jutros Crvena Jabuka. Sutra bih mozda mogla satsati på Prljavo Kazaliste. Yaaay. Alrighty, then. Zelim vam laku noc i söta, söta drömmar.



Vodi, vodi me da mi svira gitara.
Vodi, vodi me srce da smirim.
Ljubavi su sve, ali jedna je stara.
Pismo moja, probudi je
di god da ona sniva.
Pismo moja, ponesi sve
ca ova dusa skriva..

Så där. Då var man färdigpackad. Nej då, inte alls. Utan snarare färdigtvättad (menar sminket då) och färdigborstad (tänderna..) Min prickiga pyjamas är på och jag är redo att inta landningsposition. To znaci horizontala. Lijepa, lijepa horizontala.

Fan, alltså. Är så kluven dessa dagar.. av någon konstig anledning har jag börjat rannsaka mig själv och alla mina relationer. Och en specifik relation framför allt. Det förblir ett mysterium för mig hur man kan älska någon så mycket, na taj moj ludi nacin, och på sätt och vis inte kunna hålla sig borta från den personen, samtidigt som relationen i sig knakar mer än ett hundra år gammalt vindsgolv. Och om jag ändå kunde sätta fingret på vad det är som inte står rätt till.

Mitt i skrivandet måste jag samla mig och ta ett djupt andetag, ett andetag som håller mina alltför lättframkallade tårar borta. Om det är någonting jag inte kan så är det att hålla masken när jag blir ledsen. Jag spolar tillbaka filmen långt, långt bak och blir påmind om alla fina stunder som på många sätt har format mig till den Azra jag är idag. Och kanske är det just dessa stunder och minnen som gör det så svårt för mig att inte vända mig om så fort jag tagit några steg på vägen. Eller så är det kanske en ren vanesak. Ko ce ga znati.

Det handlar inte om att vilja komma bort från någon. Det handlar om att behöva. Och Gud vet hur många sådana val jag har fått göra i livet - val som har varit baserade på behov snarare än vilja. Det handlar om överlevnad på längre sikt, inte bara för idag. I tako je to oduvijek kod mene. Jag är så rädd att vi bara strävar bakåt i hopp om att hålla vänskapen vid liv. Och vilken hell of a friendship också. Do sada u zivotu nisam to dozivjela. Ali ne kazu bezveze att man ibland måste släppa taget om de människor man älskar mest. För bådas bästa. Och det faktum att jag är så bra på just det, att släppa taget, skrämmer mig, för jag vet att när jag väl bestämt mig så är det hugget i sten. Den där jävla envisheten, alltså..

Ne znam. Ne znam om jag är redo att släppa taget.. att eliminera allting för andra gången. Det är ofta som hjärna och hjärta för bitska krig med varandra, och denna gång är inget undantag. På gott och ont vinner oftast hjärnan och logiken, och just nu är det just logiken som är grunden till detta inlägg... ne znam. Fan. Fan!

Okej... previse teske misli za en alltför sen kväll. Odoh sada pobjeci od svega i gledati neki film. Är det inte skönt ändå hur man kan koppla bort allting till en bra film? Ne znam sta vi kazete, men så är det för mig. Jag har lärt mig att släppa allting vid läggdags. När huvudet vilar på kudden och ögonlocken börjar bli tunga så är allting glömt - även de djupaste såren. I samoj sebi kazem "sutra je novi dan." Zelim vam laku noc sa jednim prelijepim stihom od Balasevica. Jag håller fortfarande fast vid det att jag vill nabaciti honom till min mamma.

"O, da, povredila me.
Nisam to hteo da priznam ni sebi, a još manje njoj.
Izgubio bih sve bitke tim priznanjem. A ovako, ne priznajući ni njoj ni sebi,
gubio sam dve najvažnije stvari u životu:
nju.. i sebe."

Så dära, ja. Då har man inhandlat nya gardiner, glas, ljusfat och diverse badrumsprylar fastän jag lovade mig själv att inte handla nåt mer. Jag som hade tänkt att slösa pengarna i Birmingham istället. MA JA. Äsch, det är så kul att inreda så det spelar ingen roll - då kan jag likväl lägga pengarna på min lilla bunker.

Jag har verkligen hakat upp mig på lite mörkare färger, fastän jag inte brukar tycka om det egentligen. Men jag gillar verkligen vinrött, brunt, beige och alla såna "romantiska" färger. Jag vet inte hur det är för er, men de har en lugnande inverkan på mig. Och dessutom blir det så jävla mysigt när man släcker ner allting, tänder några äppelkaksljus (m-hmm, you heard me) och ser på teve invirad i en filt och med en kopp vaniljte i handen. Relaxashuuuun.

I fredags bjöds det alltså på afterwork. Åkte till Incontro för att mötas upp med resten av gänget, men eftersom jag tog så himla lång tid på mig så hade det hunnit bli en kilometerlång kö, så vi drog oss till Bryggeriet istället. Åt världens godaste maträtt och kunde knappt andas efteråt. Sedan var det tags att möta upp ett annat gäng glada människor, och eftersom ingen var på festhumör så åkte vi upp till Heaven 23 för att avnjuta underbara strawberry daiquiris (som för övrigt påminde mig om Turkietresan.) Fin kväll. På lördag var det dags för ännu en walk of shame och när jag hade tvättat bort gårdagens smink och "uljuditi se" lite så åkte vi till Sillvik och åt grillad kylle. På kvällen var det pojkvänfritt (damn right), så jag och syster min tog och sov över hos mamsen. Vi grillade på balkongen inpå småtimmarna och pratade länge, länge. Söndagen var allmänt lugn, förutom på kvällen då jag såg på Srpski film. Så jävla odvratno, groteskt och sjukt. Fattar inte vem som kommer på att göra en så sinnessjuk film. Ta osoba mora da je malo skrenula s puta. Ili malo vise.



Och idag har jag skolkat för livet, städat mitt söta hem och promenerad med moder min. Lugnet har varit välbehövligt, för i morgon väntar skola från 9-4 och jobb från 4 till 21:30. Yaaaay. Fattar inte hur jag pallar så långa dagar egentligen, känner mig som värsta superkvinnan ibland. Typ Supermans motsvarighet. I zato sada idem da se zavucem pod jorgan i kunjam malo. Zelim vam laku noc sa ovom lijepom ali pomalo tuznom pjesmicom. Är helt hooked på Zeljko Joksimovic.



Al' dođu mi dani kad' u vazduhu ipak te osetim na čas..

..i ljubeći je pod onim mostovima, kojih nema više...