AzricaK

 

Finaste höst! Jag blir så sprudlande glad av det här vädret. Det enda som fattas nu är lite snö och då är det perfa. Tänk er - strålande sol, snötäckt landskap, mysiga promenader.. yaaaay.

Kom nyss hem till mamma för att äta lite och sen ska jag förbi sommarstugan (så kallar vi min lägenhet nuförtiden, haha) för att hämta lite rena kläder i tako to. Innan jag kom hit var jag och tittade på en taklampa (stor, söt, fluffig) som vi har spanat på och till slut bestämde vi oss för att köpa den. Så nu ligger den i mammas hall i en stor säck och ska följa med hem snart. Helst av allt vill jag överraska min hubby med att hänga upp den så att allt är klart när han kommer hem från jobbet, men mina fjuttiga 170 centimeter räcker inte långt när det handlar om nästan tre meters takhöjd, så jag får vänta tills mina 190 centimeter kommit hem. Får väl hitta nåt annat för att kompensera och visa mina världens-sötaste-tjej-skills. M-hmm. Lussekatter, perheps? We'll see - jag är känd för att vara tidsoptimist, haha.

Nej, nu ska jag ta och äta med moder min och sedan måste jag röra på mig. Här får ni en alldeles underbar låt att lyssna på (och hur snygg är inte tjejen då? It's insane!)

They say that the world was built for two,
only worth living if somebody is loving you..
baby, now you do.

Snacka om sovmorgon. Sitter fortfarande i sängen, invirad i det tjocka duntäcket, och lyssnar på To make you feel my love. Ska alldeles strax gå och dricka upp mitt te, sminka mig och bege mig mot stan för att köpa tjocka inomhustofflor. Vi har fortfarande glest med mattor överallt och jag tror att en ny urinvägsinfektion talar sitt höga, klara och tydliga språk. Vaknade tidigt på morgonen i lördags och våndades över att kissa, så jag tog älsklingen i hand och gick till Axessakuten. Fick en ny antibiotikakur utskriven så nu får jag se till att skärpa mig med mina barfota-fasoner. Men annars så var det en mycket fin dag och vi hann gå runt i lite olika affärer för att få lite idéer. Sedan gick det mesta av dagen åt att städa, för både hans och min mamma kom över på middag. Lyckad kväll, mysigt som bara den, och jag har min egna lilla Masterchef. Planen var egentligen att gå ut efteråt, men vi bestämde oss för att en filmkväll lät mycket bättre, så vi promenerade bort till videoaffären och hyrde några filmer.

Har inte varit så där överdrivet upptagen, utan jag har helt enkelt inte orkat uppdatera. Oavsett vad vi gör så har vi alltid kul (vi fascineras fortfarande utav det faktum, haha) och det blir kanske tjatigt in the long run att läsa om hur kul jag har det och hur lycklig jag är. Men det är väl underförstått (yaay.) Idag hade jag besiktning av lägenheten och min finaste seka var där och tog emot mannen som kom från Hjällbobostaden. Allt såg prima ballerina ut (d'oh, perfektionisten herself som bor där, eller correction - bodde) och nu får jag se till att få tummen ur och börja lägga ut saker på blocket. Det är mycket som ska säljas och böra rensas. Puuuuh. Hoppas att nån jävel är villig att flytta in tidigare så slipper jag ta hand om all städning, haha. Snäll jag är, nema sta.

Näfan, nu ska jag dra mig. Måste hinna hitta ett par sköna tofflor (helst såna där stora, gosiga med dun i) och sedan väntar jobb från 15:00 - 21:30. Vilket fint väder det är ute, vem hade kunnat ana att jag skulle börja tycka om hösten så här mycket? Helt sanslöst..

Ett massivt, svart matsalsbord i trä för åtta personer, ett lila klot i form av ljusstake och dess fladdrande sken i nattmörkret. Och jag - så ser scenariot för tillfället ut. Min fina älskling har redan lagt sig och troligtvis somnat - jag hör hans mjuka andetag ända hit - och jag knappar i tystnaden för att inte råka väcka honom. Stundvis tar jag och luktar på min egen arm, för den luktar en ny bodybutter som jag fick av mamma idag, i Bajramklapp. Plötsligt känns alltid så där löjligt bra. Men det är ju sant att det är de små sakerna i livet som utgör lycka.

Veckan som har gått har varit fin och det börjar äntligen kännas som hemma här. Förvisso är det fortfarande en hel del kvar som behöver göras, men nu har stället fått en egen själ - präglad av honom och mig tillsammans. Av oss. Den gamla lägenheten är officiellt uppsagd - sista utflyttningsdatum är 1:a februari - och nu måste jag bara se till att säga upp bredbandsabbonnemanget och elen. Och självklart göra en adressändring. Medan allt detta far genom mitt huvud hundra tusentals mil i timmen så ser jag mig omkring. Jag sneglar på de stora fönstrena som blickar ut över Höjdskräcken, Uppskjutet och allt vad det nu är, det höga taket, den vackra stuckaturen och den lilla kaminen i vrån. Allt det hade varit ett stort ingenting utan honom. Och bara tanken på att han ligger några meter ifrån mig, kanske drömmandes om någonting vackert, eller hemskt, värmer hela mig. Hela min existens.

Jag tänkte egentligen skriva om nåt helt annat, om hur min vecka har varit och vad jag har haft för mig. Men rent impulsivt måste jag gå och krama om honom nu. Krypa ner tätt intill honom och omfamna honom - hans doft. Därför lämnar jag er med en text av Enes Kisevic.