AzricaK -

Nu är det ett sådant tillfälle då jag inte...

img_1513 (MMS)

Nu är det ett sådant tillfälle då jag inte kan ordbajsa som jag normalt sett brukar kunna, för nu ska det nämligen komma från hjärtat. Och det är svårt som fan att sätta ord på känslor i skrivandets stund. Jag håller på och skriver ett tal inför i morgon. Adeles mjuka stämma hörs i bakgrunden medan jag försöker uttrycka mig och då och då luktar jag på kudden jag lutar mig mot, för varje kvadratcentimeter doftar precis som honom. Helst av allt skulle jag vilja sova en stund till (eller någon timme) ali moram s ovim zavrsiti och sen ska jag påbörja packning av köksredskap. Älsklingen flyttar pa da mu makar malkice pomognem, that's the least thing I can do for him. U jedan moram biti na Korsvägenu da docekam rodicu i onda idemo kod mame. Jag försöker behålla mitt lugn, men jag är ihjälstressad över allting. Ska begrava ansiktet i kudden en stund till nu innan jag fortsätter att slipa på mitt tal, för det tycks vara en underbar flykt från verkligheten. Mmm. Ha en fin fredag, allesammans. Puss!

2011-09-30 @ 09:20:20 Permalink Just words.. Kommentarer (0) Trackbacks ()

I could hold you for a million years..

Okej, nu börjar det bli allvar. Idag landade pappa och i morgon fortsätter folk att välla in från alla håll och kanter. Som tur är minskar klumpen i magen för var dag som går och det är bra, för jag behöver verkligen lära mig att släppa kontrollen ibland. Det är vidrigt vilket kontrollbehov jag egentligen har. Dagen spenderades med att umgås med pappa, träffa seka och Krilo på stan för lite last-minute-shopping, äta på mongolisk restaurang och sedan var vi hemma hos dem och pysslade lite (fixade till söta godispåsar inför bröllopet och namnbrickor i form av svarta stenar.) Mighty fine blev allting, if I may say so myself, och min konstnärliga sida är inte att leka med. M-hmm. I morgon måste jag även hinna fixa till en grym spellista med musik och skriva ett tal. Åh, blir helt emotional bara jag tänker på det.. kao da gledam kako cu cmizdriti when reality checks in.

Sitter för tillfället hos mamma och skriver för jag låter pappa bo hos mig under den här veckan han är här. Och fy satan vad jag saknar honom - min alldeles egna älskling. Efter att ha sovit ihop varje natt i jag-vet-inte-hur-lång-tid känns det jättesjukt att inte sova ihop. Jag saknar den där trygga famnen, de där sockersöta pussarna och det roingivande leendet, which melts my heart each and every time. Jag saknar att vakna av den där harpan-ringsignalen då han ska till jobbet och att bli kallad för söt för att jag ser så oduzeta ut (jag tror att det var hans ordval för min morgontrötthet, haha.) Jag saknar allt med honom, helt enkelt, och jag är mer än överlycklig över det faktum att det är just han som kommer att stå vid min sida på lördag i form av stöttepelare och lyckopiller. Jag är så kär.

Nu kallar sängen (som ser löjligt stor och ensam ut..) och min dag börjar redan vid 9 i morgon. Puuuh, tänker jag nu och undrar hur allt detta ska gå, men det ordnar sig säkert - det gör det alltid till slut. På något sätt blir det alltid bra i slutändan, bara man är ihärdig. Laku noc, små vårrullar (haha, bara för att jag åt det idag.) Puss!

I've known it from the moment that we met,
no doubt in my mind where you belong..

2011-09-29 @ 00:34:51 Permalink Just words.. Kommentarer (0) Trackbacks ()

Do all things with love..

“Happiness comes of the capacity to feel deeply, to enjoy simply,
to think freely, to risk life, to be needed.”

2011-09-25 @ 00:43:44 Permalink Just words.. Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag har en älskling som inte upphör att fö...

img_8342 (MMS)

Jag har en älskling som inte upphör att förvåna mig - iz dana u dan. Visst att han är påhittig och kreativ i den bemärkelsen att han gillar att visa mig nya saker och platser, men det är ingenting jämfört med de nattliga shower han bjuder på. Blev väckt inatt av att han stod upp vid sängen (a mrkli mrak, dobila sam srcani) och gormade "ima zmija u krevetu!" Nije ni njemu lako. Sada sam på väg till stan da malo förberedam sa sekim innan bröllopet (ostale su jos neke sitnice) i onda moram kuci da se spremim za möhippu. Yaay, seka mala, kako je älskam. Okej finisar, pussam vas sviju! :-)

2011-09-23 @ 10:24:20 Permalink Just words.. Kommentarer (2) Trackbacks ()

All day, all night.. what the f**k!

Haha, jag sitter och skrattar åt mig själv nu. Hur sjukt ser det inte ut när man får kväljningar av att hosta? Det är så fult hur kroppen reagerar på sånt. Finns fan ingenting vidrigare än spyor, på tal om fräscha grejer liksom. Utseendet, lukten, synen... allt är vidrigt. Men jag får väl fortsätta med min morfin-hostmedicin och hoppas på det bästa. Tog två shots (eller vad enheten nu kallas för) igår innan sovdags och sov en bebis. Do duse, det kan ju likväl bero på att jag sov i världens mysigaste famn, men saksamma.

Idag har jag varit duktig och tvättat en hel lass med kläder från 8-12 och sedan lagade jag lasagne. Tänkte vara söt och överraska honom efter jobbet, men jag råkade mess it up a bit. För mig var det ätbart då jag är helt täppt i näsan och känner bara av om någonting är salt, sött, surt eller beskt, ali pitanje je varför han åt så lite, haha. Närå, han tycker säkert om mig ändå (...tjesim se.) Och nu väntar jag på att han ska komma och krama ihjäl mig igen. Snacka om beroendeframkallande, vec imam abstinens. I want those hugs... I neeeeeed those hugs. Underbar je ipak som står ut med mitt snorande, hostande och bitchmoanande i samband med mensen. Det är tur att jag är så söt, för annars hade han säkert inte gjort det (haha.)

Alrighty. Idem sada sebi napraviti caj i zamotati se u deku or something. Sutra skola, ali vidjeti cemo u kakvom stanju budem. Det är värst på morgonen, går nästan inte att få fram ett ljud på grund av hostan. Äsch, kanske lika bra.. tydligen pladdrar jag lite för mycket ibland. Bara ibland (jag svär.) Okej, laku noc. Puss!

I pitam ja njega "erkänn du är jättekäääär? Erkääänn?",

a oboje znamo da je to samo världens största projektion, haha.

2011-09-21 @ 21:07:01 Permalink Just words.. Kommentarer (2) Trackbacks ()

Poljubi me i budi tu, da sklopim oci na tvom toplom ramenu..

Puuuh, vad förkyld jag är. Och dessutom vägrar min pms-mage att samarbeta med mig. Somnade helt frisk i hans armar igår och vaknade som en sjuk fågelskrämma med igentäppt näsa och halsont, haha. Oh, well.. bolje i sada nego prvog oktobra. Då gäller det att vara på topp och full av energi, ako Bog da.

Igår var det alltså utgång med jobbet - först middag och sedan bowling. Kul som fan och det blev ju inte direkt sämre när lyckopillret kom förbi för att krama ihjäl mig. Mmm... Seka anslöt sig också och det blev en sväng på krogen efter det. Helt okej kväll med underbara människor. Och idag har jag inte gjort något produktivt, au contraire: har bara legat i sängen och fått en överdos av pussar och kramar. Men jag klagar inte, en bättre söndag får man leta efter. Åt en jättegod middag (thanks babe..) och myste lite mer. Kom hem någon gång strax efter sextiden, men eftersom jag blir rastlös väldigt fort skickade jag alldeles nyss iväg ett komsi-komsi-mms, för ingen kan ju motstå en bild på pannkakor med kanelsmak, så nu sitter jag och väntar på att min personliga kram-provider ska komma förbi. Det är sinnessjukt hur snabbt man kan fästa sig vid en människa, da ti ta osoba na kraju nedostaje poslije samo par minuta.. sinnessjukt, I say.

Annars är det bara jobb som gäller i morgon, från 12-20. Najradje bih ostala kuci i drogirala se sa Ipren och jordgubbste, but no can do. Malo sam stressad zbog svadbe (mer än själva brudparet, verkar det som) ali biti ce sve to u redu. Det är många saker man ska hålla koll på och perfektionisten i mig dör av stress, typ.

Alrighty, ha en fin söndagskväll allesammans! Laku noc, puss!

2011-09-18 @ 20:40:57 Permalink Just words.. Kommentarer (0) Trackbacks ()

Så där, ja. Fredagsmys är helt ute, det är...

img_5652 (MMS)

Så där, ja. Fredagsmys är helt ute, det är torsdagsmys som gäller nu! Väntar på mitt lyckopiller (i mänskligt format) da zavrsi s treningom så att jag kan krama ihjäl honom. Ha en fin kväll, allesammans! Puss :-)

2011-09-15 @ 22:29:48 Permalink Just words.. Kommentarer (2) Trackbacks ()

Dodji i ostani..

"Sedan förra hösten har jag hunnit träffa och lära känna ett par riktigt underbara killar, men av diverse anledningar har jag inte funkat. Och bara en av dem tyckte jag om riktigt, riktigt mycket. Ni vet.. så där mycket så att magen värker av nervositet när man ska träffas, man storler fånigt när man får ett sms av personen ifråga (till och med på vagnen där alla ser en) och ens tankar är fyllda med ljudet av personens ord och skratt. Men det var för tidigt. Det var i alla fall så jag resonerade då, någon gång i januari.. och mars. Jag visste innerst inne att det inte var någon bra idé att påbörja någonting, för jag var medveten om att jag inte kunde ge honom hela mig. Jag var så sann jag kunde vara mot mig själv. Och honom. Kanske gick jag miste om någonting riktigt bra, men det är inte poängen.. a nije vise ni vazno, för det ligger i det förflutna."

Ett utdrag ur ett inlägg som aldrig publicerades den 28:e augusti. Och det är läskigt hur life has the strangest way of connection people. Time after time. Efter två misslyckade försök var jag säker på att jag hade sumpat min chans. Jag hade betett mig omoget, fegt.. och jag hade medvetet vänt ryggen till någonting som jag såg oerhört stor potential i. Det kanske var just det som gjorde mig rädd. Så här i efterhand var det kanske bäst så - vi både behövde kanske den tiden appart för att leva, andas.. sakna. På något sätt känns det som att allt det har lett oss till där vi är nu. Freaky.

Och jag saknar honom i skrivandets stund. Varje liten del av mig luktar precis som han. Mitt hår, mina läppar, min hals.. sve. Vem kunde ha anat att något som jag var så rädd för och ryggade tillbaka från kunde kännas så rätt efter en så kort tid. Det är som om hans varma omfamning alltid har varit min.. och hans mjuka händer alltid har hört hemma i mina. Och dem där bruna ögonen.. som tycks kunna läsa mig vid precis varje tillfälle.

Fyfan. Nu räcker det. Odoh malo doci sebi (and whipe this silly, silly smile off my face.)

Neka vrijeme samo broji svoje godine..

2011-09-14 @ 14:16:41 Permalink Just words.. Kommentarer (4) Trackbacks ()

Vad fan hände?

Okej. Jag tror att jag behöver take a chillpill. Vise puta na dan. I vise chillpills u isto vrijeme. Och jag tror att allt det bottnar på något sätt i min otålighet. Strpljenje, Azra... strpljeeeeenje. Det ironiska är ju ändå att jag är den som brukar filosofiera med "sve u svoje vrijeme"-snacket. Riiiight, haha.

Skulle precis sova, men så ringde telefonen och jag hade inte dusu da se ne javim (viktigt samtal.) Så nu är jag klarvaken och tänker igenom den senaste veckan. Stundvis ler jag, stundvis blir jag alldeles rädd. Men mest ler jag, för det är inte den sortens rädsla. Det är den där fina rädsla, om en rädsla nu kan vara fin, som finns där för att påminna en om att det kaske finns någonting man är rädd om, snarare än rädd för. Ne znam.. jag kanske bara ordbajsar. September är en fin månad, kako god. Den har på något sätt fört med sig väldigt fina känslor och stunder. Jag kan inte sluta att le. På morgonen när jag vaknar, medan jag traskar mot spårvagnshållplatsen, när jag sitter på vagnen.. överallt. Allt jag gör är att le (det börjar nästan bli tröttsamt, haha.)

Helgen har varit mycket bra, trots att jag jobbade både igår och idag. Var som en nerdrogad zombie i lördags, men vad kan man förvänta sig egentligen när man sover dryga fyra timmar natten (eh.. morgonen) innan. Note to myself: att somna klockan sex på morgonen och vakna vid tiosnåret är ingen höjdare när man sen ska till jobbet.. (okej, det beror iförsig på vems varma kramar det är man vaknar till.) Och nu är äntligen den här helgens arbete avklarat. I morgon väntar ännu en lång dag, men det är helt okej.

Äsch, jag har väl egentligen inte så mycket mer att säga. Eller skriva, menar jag. Eller det har jag ju, ali nije potrebno. Nu ska jag lägga mig igen, köa en massa Adele-låtar och somna till dem. Varje låt framkallar nån slags joj-gdje-me-nadje-emotion i mig, men det kan ju bero på att jag inte har alla hästar i stallet varje gång. Och för tillfället kan jag inte sluta att missbruka hennes låt One and only (klickbart.) Jag försöker sjunga med, men det slutar med att jag låter som en ylande cuko när hon tar de höga noterna. Jävla Adele, så himla fin röst hon har. I'm in love. Ja, alltså... i Adele. Så att ni inte går och tror annat. Hallå, eller. Heh. Mitt nya uttryck är definitivt "vad fan hände", precis som rubriker lyder. Vad fan hände?

Okej... spavam! Laku noc, små tufahije!

2011-09-11 @ 23:55:24 Permalink Just words.. Kommentarer (2) Trackbacks ()

11.09.09

Opet se povampirila. Ja, alltså.. ne mogu da spavam. Visste väl att eftermiddagsnapen skulle kick my ass.

Vem kunde ana att det kunde vara en sån befrielse att radera människor från fejsan. Ja, 74 stycken för att vara lite mer exakt. Satt och pratade med min Vupi i telefon alldeles nyss och hon var (som vanligt..) den som som fick agera the devil on my shoulder. Gotta love her. Nej, men hon är jävligt insiktsfull. I ja sam, men hon ser saker jag inte ser. Så efter lite velande gick jag loss på raderaknappen. Och grejen är ju den att folk tar så illa vid sig om man tar bort dem från facebook. Min poäng är liksom inte att uppröra folk, utan det känns bara lite halvt onödigt att ha folk på sin lista som klassas som ens "vänner", men som man ändå aldrig interagerar med på något sätt och vis. Varför spela en massa spel? Helt klart ovärt. Delvis beror mitt val också på att det är mycket på gång i mitt liv just nu. Och vem är alla dessa ko fol "vänner" att ta en del av mitt liv? Nije vrijedno toga. Jag är ego - jag vill inte dela mina närmaste med gamar (jesam snäll..) Och som en nära vän till mig sa en gång: om du kan räkna dina vänner på mer än en hand, så har du inga riktiga vänner. Det ligger någonting i det.

Nu hade jag tänkt att krypa ner i sängen och se på film innan sovdags. I morgon väntar en dag med tidig start, lite plugg, en promenad i Slottskogen och slutligen en massa mysiga kramar. Såna där sköna jag-får-inte-nog-av-dig-kramar.. vad fan hände, liksom? (..in a good way.) Tills dess får jag nöja mig med att krama kudden, som luktar nästan lika gott som originalet. Men bara nästan.

Laku noc.

2011-09-09 @ 02:29:38 Permalink Just words.. Kommentarer (0) Trackbacks ()

Danas se osjecam sjajno, opet mi sunce sja...

..nije ovako bilo zadnjih sto godina, zadnjih sto godina.

Okej, jag tror att jag officiellt dör av trötthet. Trots powernapen mellan 14-16. Jag svär, jag är som en liten björn som behöver gå i ide för att funka, typ. Jag kan lätt sova 11-12 timmar utan att ha varit så trött från första början och utan att vakna en endaste gång tokom noci. Men min trötthet är totally worth it. Hade världens mysigaste kväll/natt med god middag och underbara, varma kramar. I to je to. No further comments or questions. Mmm.. känner fortfarande pafymen i mitt hår. Åh.

Okej, Azra.. focus. Hade tusen missade samtal från min seka nu när jag vaknade från min sköna nap. Hon fick för sig att jag kan ha varit på vagnen (vagnarna?) som krockade i dag. Lilla, lilla älsklingsseka då.. hon är så söt och omtänksam. En bättre och finare person till bästa vän kan man nog inte ha. Och det är läskigt hur väl vi känner varann, speciellt när vi ur tomma intet börjar sjunga på samma låt. Freaky connection.

Ålrajti, odoh se sada istusirati och sedan ska jag utmana mig själv mentalt. Fan vad jag hatar att step out of my comfort zone, fastän jag vet hur skönt det är sen när man vet att man har gjort det. No biggie, men kanske inte världens roligaste grej att göra. Ma zna Aleksic o cemu prica kada kaze "da sam musko samo jedan dan." Rod' je majka tako pametnu. Ha en fin torsdag/-kväll allesammans. Puuuuss!

Ko fol helt utvilad jutros (..tack och lov för täckstift och rouge, haha.)

2011-09-08 @ 17:35:06 Permalink Just words.. Kommentarer (4) Trackbacks ()

When all the things you are are mine..

Någon gång snart, när tiden är inne, ska jag publicera ett inlägg som jag skrev den 28:e augusti. Varje gång jag läser vad jag har skrivit kan jag inte låta bli att le..

Vupi åkte precis hem och jag sitter med en kopp vaniljte - med Sinatras ljuva stämma i bakgrunden - och funderar på hur jag ska formulera mig. Helst av allt skulle jag vilja skriva av mig, skriva det första som dyker upp på hjärnan, ali necu. Ne bar ovaj put. Allt i sinom tid..
Kom hem vid klockan fem imorse kada je vec bilo svanulo, åt oliver (av någon oförklarlig anledning..) och somnade som ett barn. En mycket, mycket fin kväll. Det resulterade i en riktig slappissöndag (det var länge sen, så den var välförtjänt..) med American pancakes på morgonen, soffhäng och filmtittande i samma veva och slutligen balkongmys med min finaste Vupi. Jag svär, hon är säkert min long lost twin som kom bort från mig på BB.

Nu ska jag gå och tappa upp ett bad, lyssna vidare på Sinatra och pyssla om mig själv lite. I morgon är det nog bara skola som står på schemat och sedan får vi se. Jag får nog ta tag i lite bröllopsplanering dok nije skola pocela kako treba, för när det rullar igång kommer jag inte ha tid för att äta, a kamo li nesto drugo. Gahh. Ali biti ce sve to kako treba, på något sätt känner jag att jag har mer inspiration och styrka än på länge. Pitam se sto..

Torr tjej på sista bilden. Vad gör man inte för kärlek, liksom. Följde med Vupi till stationen då hennes lokalsinne är lika med noll (gora je od mene, haha) och då bestämde sig vädergudarna att få ett pms-utbrott. Otvorilo se nebo och vi kom fram till att det är vad som händer när man sätter ihop oss två - naturen protesterar. Tobejarabi.

Okej.. bad och sen krevet. Laku noc, fino spavajte.