AzricaK

Gaaaaahh. Jag har alltid undrat om det finns nån gräns för hur mycket information ens hjärna kan ta. Det känns som att ingenting jag läser fastnar längre. Jag läser och läser och jag blir bara mer förvirrad ju mer jag läser. Ååååhh. Så himla typiskt att man alltid börjar tvivla på sig själv när slutet när nära (haha, menar såklart när tentan är nära) och man får för sig att man inte kan NÅT, trots att man egentligen kan en massa. Egentligen vore det smartast att kanske gå och ta en lång, skön dusch, bara släppna av och låta kunskapen sjunka in. Och sen läsa lite till. T är inte hemma förrän vid 10-snåret, så jag kan ju passa på fram tills dess. Sen blir det pannkakor till kvällsmat. Znam, znam... muy hälsosamt. Muy, muy. Men man får ju unna sig lite ibland (alltså... ordet UNNA... vadå unna? "JAG SKA UNNA MIG". Så jävla mobbat.) Äsch, who am I kidding - jag UNNAR mig varje dag, haha. Men det är ju bara för att jag har varit med om ett krig i ostala sam svega zeljna. That must be it. HIHI.

Näfan, odoh jos malo citati. Jag ger mig själv ångest. Jävla tenta.