AzricaK

Efter att ha pluggat till tentan som är på fredag tog jag en lång dusch med lite ta-hand-om-sig-själv-pyssel och sjöng det allra högsta jag kunde (jadne komsije...) Och nu sitter jag här med håret invirat i en handduk och i Ts stora badrock. Sån tjuv jag är. Och så läser jag lite bloggar med en kopp kaffe med mjölk (läs: mjölk med en liiiiten, liten skvätt kaffe i).

Alltså... fan vad ledsen jag blir. När blev alla så himla taskiga mot varann? Jag fattar inte. Dels kan jag inte förstå hur någon kan sätta sig framför en dator och skriva så hemska och nedlåtande saker till en annan människa, och dels så förstår jag heller inte hur den människa som får motta såna kommentarer står ut med det. Jag hade blivit helt knäckt, för att vara helt uppriktig. Det handlar inte om att bli omtyckt av alla. Det är omöjligt, för vi människor är inte skapta för att älska var och varannan människa vi möter. Men däremot kan man ändå vara mänsklig och ha såpass mycket respekt att man avstår från att medvetet såra någon annan. Och det handlar heller inte om att inte kunna vara uppriktig. Men att vara ärlig och uppriktig innebär inte att alltid säga det man har på tungan (direktöversättning från bosniskan, ni fattar nog ändå). Bara för att man kan säga någonting innebär det inte att man nödvändigtvis måste.

Vissa blogginlägg är ämnade för att provocera. Andra inte. Och självklart kommer man inte alltid hålla med alla texter. Men man måste välja sina strider. Jag undrar om alla dessa människor någonsin tänker efter innan, och frågar sig själva vad syftet med bråket är. Det är någonting som T har lärt mig - att alltid ifrågasätta vad syftet är. Speciellt när det handlar om konflikter. Är syftet att klargöra någonting och lösa ett problem, eller helt enkelt att bara ha rätt och få sista ordet? Det är klurigt, det där.

Det är just såna här grejer som gör att jag sällan kommenterar hos folk. Det är inte för att jag är för stolt (jag vet att många låter bli att kommentera hos varann för att de inte vill ge den människan "njutningen", helt sinnes!) eller för att jag inte har åsikter angående det som skrivs. Heck, jag läser nästan alla juggebloggares (eller bloggerskors) bloggar och tycker oftast att det är jättekul att läsa det som skrivs eller när det går bra för någon - oavsett om jag känner personen ifråga eller inte. Men jag vill inte lägga näsan i blöt. Och jag vill heller inte bli förknippad med just såna bråk som ibland uppstår. För faktum är att man på ett sätt eller annat blir tvungen att ta ställning och välja sida. Either you're with us... or against us!

Näfan. Jag tycker att ni alla ska ta och vara lite snällare mot varandra. Det finns ingen poäng i att bråka och skriva fula saker till varann, vi alla kommer ändå alltid att ha delade åsikter om precis allting. Det är så mänskligheten funkar. Inte går man fram till en arbetskollega som man tycker lite mindre om och går loss med förolämpningar och kränkande ord, oavsett vad man tycker om honom/henne. Jag säger det igen - man får välja sina strider. Allt är inte värt att bråka om. Och någon dag kommer man att behöva lägga energin på någonting annat. Någonting mycket viktigare än så.