AzricaK

Igår satt vi i min lilla 28-kvadrats och och väntade på en man som skulle komma och titta på soffan. Så många minnen vi har hunnit skapa i den lägenheten på bara några månader. Och nu är den inte min längre. Inte vår. Jag blir nästan lite nostalgisk när jag tänker på det.

Jag minns den gången i april, då han oväntat kom förbi och gjorde bananpannkakor till mig. Eller början av september, då jag bjöd över honom på middag och vin. Vi skulle se på film, men vi var alldeles för upptagna med att prata och skratta. Prata i massor. Och pussas. När han skulle gå slant det ur mig... "sov över". Och utan att ens blinka svarade han "okej". Jag minns hur trygg jag kände mig i hans armar och hur hårt han höll om mig. Redan då var jag så sinnessjukt kär i honom och det var den mest naturliga grej på denna jord att ha honom bredvid mig, att sova ihop och att vakna ihop.

Varje förhållande är unikt på sitt sätt, det ska jag inte sticka under stol med. Och man hade inte varit tillsammans med personen ifråga om det inte vore för känslor. Så det är med risk för att bagatellisera alla mina tidigare förhållanden som jag säger att jag aldrig har känt så här för någon innan. Inte ens i närheten. Jag kan inte ens påbörja att beskriva hur han kompletterar mig - på alla livets nivåer. Vi skrattar mest hela tiden, vi kan inte slita oss från varandra.. vi kan inte sluta pussas och kramas. Och oavsett hur intressant Supernatural är så kan jag inte låta bli att titta på honom titt som tätt, nema veze ako koju scenu promasim. Jag kan inte förklara det för mig själv, än mindre för någon annan, hur mycket jag älskar honom - min fina Tin. Min vän, min kärlek, min lycka, min livskamrat.. mitt allt.

Koja sentimentala, va? Ma znam, bas sam fjantig när det kommer till såna här grejer. Blir helt rörd medan jag skriver det här, haha. A sada bi T rekao "moj mali lover". Damn right. Idem sada nabrzake da sortiram ves (perem od 12-4) i kontala sam oprati SVE svoje stvari. Jag orkar inte kolla vad som är rent och inte, så det är lika bra att köra in allt i maskinen. Det sugiga är bara att det inte finns ett torkrum i vår tvättstuga, utan bara ett litet torkskåp. Jag vet inte hur de hade tänkt sig. Jag är så van att ha ett helt rum där man kan hänga upp lakan, handdukar.. allt! A ovako se covjek napati posteno dok se sve osusi. Det resulterar i att det ligger strumpor, trosor och kallingar lite överallt här hemma, haha. Ålrajt, odoh!