AzricaK

 

Gah, jag är så opepp på att jobba idag, fastän det är ett kort pass. Fast det är nästan värre när det är ett kort, för då har jag ingen rast att se fram emot. Hade helst av allt velad ligga under täcket och se på nån bra film kad je ovakvo vrijeme. T är borta på affärsresa igen, andra gången den här månaden (inte okej!) och nu är han i Italien, Bologna. Förra gången var det Frankrike. Och nästa gång slår jag honom om jag inte får följa med, haha. Närå. Som tur är stannar han bara tills i morgon kväll, så det är bara ikväll som jag får sova ensam. Freaky as hell, då jag inte har sovit ensam en enda gång sedan vi flyttade ihop. 80-något kvadrat känns liiite läskigt när man är alldeles ensam. Puuuuh. Och som protest mot vädret bestämde jag mig för att sminka mig a la Kardashians. Lite sotade ögon, sådär. Kollade runt på youtube på tutorials och har konturerat ansiktet lite extra idag. Kao da cu na modni reviju, haha. Nej, nu får jag kila, börjar jobba kl 15. Tur att det ligger så nära. Puss!

Gahh. Detta är ju alldeles typiskt. Så fort jag har haft mycket att göra under en period och är sedan ledig så hamnar jag i nån slags dip. Efter helgens jobb (och det var en hel del med en massa kunder) är jag helt slut idag. Eller inte slut SLUT, som i trött (eller hooker för den delen), men snarare psykiskt utmattad. I nista mi se ne da. Känner hur ångesten flåsar mig i nacken. FFFFFFFF (detta var alltså flåsljud). Jag kastar en blick på disken som står i köket varje gång jag går in dit, men orkar inte diska den. Som tur är är det i princip allt som behöver göras, för resten av lägenheten ser civiliserad ut. High five för det. Skulle träffats med syrran kl. 12 i stan - orkade inte. Skulle mötas upp med T över lunch för att gå till banken - nije mi se ni to dalo. Så det får bli i morgon. A sutra opet radim. Ne orkam, fan. Kan inte låta bli att googla bilder på orten/orterna vi ska till i sommar och drömma mig bort. Jag vill ha semester, nu. Tänk att bara få ligga på en vit sandstrand, läsa en bra bok, hålla sin älskling i handen som äta god mat. Åh!

Och på torsdag fyller min älsklingsälskling (så fiffig jag är) år och jag sitter och googlar lite idéer. Vi är väldigt lika på den punkten, när det kommer till födelsedagsfirande och presenter. Vi vill hellre ha fina upplevelser och saker som blir till minnen för livet, än meningslösa presenter som man krystar fram - liksom bara för att. Så jag har några idéer, men vi får se om de är utförbara. Min lilla finaste ärta, kako ga volim.

Nej, nu får jag ta och rycka upp mig lite. Ska ta en dusch, fixa håret och sminka mig fierce-igt. Ska ta och komma på vad jag ska laga till middag idag. Odavno nismo ribu jeli, får se om det blir firre. Yay. Jede mi se McDonald's fan... en Bigmac hade inte suttit så illa. Och cheddardip. Anyone? Närå, ha det så fint, allesammans. Puss!

Puuuh. Äntligen är min älskling hemma! Eller ja, han kom hem sent igår, men sen så har han jobbat hela dagen också, så nu står en massa mys på schemat. Möttes upp med honom förut så åkte vi och matade ankorna i Slottskogen och åt sushi - som jag tror pajade våra magar, haha. Alldeles nyss fightades vi om toaletten och det gick så långt att jag gick ner till tvättstugan för att... ja, you get the picture, höhö. Men det fanns inget toapapper och grannen gick precis in, så jag sket i min Mission Impossible-plan. Sen så gick jag tillbaka hem, skällde att han genast skulle komma ut ur toaletten och resten är history. Mysigt och fräscht, jag vet. Ali sta ces, samo smo ljudi (jävligt coola sådana, dock). Och så här fab var jag idag (smrzla mi se dusa, iako sam imala jaknu na sebi, jag trodde för fan att det var någonlunda varmt ute!!):

Har varit vaken i en timme nu, inte illa pinkat! Och jag känner mig inte det minsta trött, konstigt nog, för jag har vänt och vridit på mig hela natten. Igår skjutsade vi pappa till flygplatsen vid 5-tiden (på morgonen) och nu var det dags för T att åka till Landvetter pga. affärsresa. A nocas je nesto valjda sanjao, så han gick upp snabbare än vinden, mumlade något i ilsken ton och öppnade sovrumsdörren. Min fina sleepwalker som en dag kommer att bli my death. Ili ce me srce strefiti av alla hans påhitt, eller så kommer han helt enkelt att döda mig i sömnen. Något av dem två är jag säker på, haha. Kanske borde gömma alla vassa föremål här hemma hädanefter.

Och vi är en bra kombo, jag och den där T. När han hade gått upp kunde jag inte somna om (jävla harpan-larm) så jag sms:ade att jag var vaken (orka ropa liksom, haha). Men det var mest ett hej-kom-och-mys-med-mig-innan-du-går-rop-på-hjälp-sort-of. Och vi är en bra kombo för vi är så lika, fast ändå olika. Jag älskar att sjunga, hoppa, skratta, sprattla, dansa och vara allmänt underhållande (it's the entertainer in me, or lunatic) och han älskar att vara publik. Win-win situation, ju. Så han fick sin dagliga dos (plus en extra shot för att vi inte ses förrän sent i morgon) alldeles nyss och jag fick min uppmärksamhet (haha) och en massa mysiga pussar och kramar i gengäld. Ne dam ga nikome, mitt finaste lyckopiller som jag är hög på varenda dag (och sekund!) Igår firade vi åtta månader (ljubav moja!) och min kommentar var "alltså, det är ju typ som att ha varit gravid och väntat på barnet och ändå så har det inte kommit ut än... shit, vad länge". Jag vet, jag är världens största romantiker (och poet för den delen).

Veckan med pappa har varit rolig som fan och det känns lite tomt nu när han inte är här. Det är konstigt hur snabbt man vänjer sig vid att vara med en människa, för faktum är ju att jag på ett sätt måste "vänja mig" då jag inte har turen att ha min pappa boendes nära mig. Det blir en rätt så stor omställning ibland, för jag är rätt så frispråkig av mig (läs: gillar att svära, haha) och det måste jag hålla igen lite. Fast han har nog vant sig by now, speciellt när jag i the heat of the moment blir arg över nåt och ett "jebi ga" råkar smita ut. Och då är "jebi ga" det mildaste jag har, haha. Oh, well. Tog i princip kort bara vid ett tillfälle, då vi var på Marstrand. Så sämst jag är - kameran ligger i väskan ali se ne sjetim da je uzmem i slikam. Fast palla vara turist när man väl har kul. Har aldrig fattat människor som ska ta kort på precis ALLT när de är på nåt evenemang, resa eller semester. Är du där för att njuta och ha kul, eller för att kunna skryta för alla dina facebook-kontakter hur "kuuuul" du har det? Haha, det här kommer jag säkert få äta upp nästa gång jag åker iväg.

Här är lite Marstrandbilder iallafall:

Och så här snygga miner gör man efter att ha blivit full på två glas vin, haha. Ser jag inte ut som Falcor? I swear, I do. Egentligen ville jag bara visa er min hemmagjorda (egenklippta då) snedlugg. Jag klippte även en på min syster, haha. Från och med nu behöver hon inte klippa sig hos frisören, det samma gäller mig. Wohoo! Och jag är så himla nöjd med min hårfärg. Färgade det nångång i december sist (rekord för nån som heter Azra) och det har hunnit tvättas ur som fan. Sista gången jag hade brunt, som är min naturliga hårfärg, var när jag var typ 16-17. Nu är jag muuugen kfinna på snart 25 bast och jag återgår till mina rötter (hårrötter, haha! Jag är så rolig!) I eto tako. Jag får påminna mig själv om att jag faktiskt ÄR nöjd med färgen då jag får mina regelbundna ryck och vill klippa mig, färga det blont, låta det växa, färga det rött... puuuh. Blir trött på mig själv, alltså.

Nej, nu ska jag äta frukost (började skriva det här kl halv sex, haha) och se på tv. Fan ta mig om jag somnar och sover till typ tolv. Jag vägrar! Ska utnyttja det fina vädret idag kad sam vec slobodna. Sätta mig i nån park och vagga fram och tillbaka, gråtandes över att jag saknar T för mycket. Haha, psykfall. Puss, allesammans!

Alltså, de där Kardashians. Tänk att ha så mycket pengar att bara kunna spontanköpa ett hus, utan att ens fundera över hur ekonomin kommer att se ut i typ tusen år framöver. Iförsig så spontanköpte de inte ett hus, men de var nära på att köpa ett för 5,2 mille. Då snackar vi dollar. Puuuh. Jag hade nöjt mig med en svensk mille. Skromna sam ja pravo.

Anyyyyywho. Har precis gjort klart maten, diskat allting och städat köket. Skönt att få allting gjort. Pappa kommer vid 5-snåret, och jag är på jobbet då, så Tin, Nami och Krilo så åka till flygplatsen och hämta honom. Så jag tänkte att det var passande att ha klart maten så att de kan äta direkt när de kommer hit. Eftersom det både ska räcka till många och vara praktiskt (da se ne ohladi) så satsade jag på couscoussallad med kyckling. Då spelar det ingen roll om kycklingfiléerna hinner svalna, för salladen ska ändå ätas kall. Och här kommer recept plus bilder:

Couscoussallad med kycklingfilé (5-6 pers)

Kycklingfilé - jag tog tre rätt så stora bitar
Couscous - det står på förpackningen hur mycket couscous, vatten och salt man ska ha och hos mig gick det åt 6 dl couscous (alltså rätt så mycket, då jag hellre vill att det blir mat över än att nån går hungrig, haha)
2 pkt kidneybönor
1 stor påse salladsmix (kan ändras och väljas efter smak)
1 stor rödlök
1 pkt franska-örter-mix (kommer i trepack och används i sallader ihop med lite vatten och olivolja)
Kryddor till kycklingen (jag använde vegeta, cayennepeppar och vitlökssalt)

Jag börjar med att skära kycklingfiléerna i tunna skivor och så kör jag på med kryddorna. Steker dem i olivolja på högsta värme tills de är gyllenbruna (man ska akta sig för att översteka dem, för då blir de hårda som sten. Och samma sak gäller understekning, då man riskerar salmonella.. inte kul, har haft det, haha).

När kycklingen är klar använder jag samma platta för att koka upp vatten med lite salt i till couscousen (går på nolltid när plattan redan är het). När vattnet börjar koka tar jag av kastrullen och häller i couscousen och låter stå för att den ska suga åt sig allt vatten. Och medan couscousen står och har sig skär jag upp rödlök, tvättar av kidneybönorna (de ligger i nån äcklig lake) och blandar till salladsdressingen. Sedan blandar jag ihop allt (sallad, rödlök, kidneybönor och couscous) och häller över dressingen och blandar lite till. ET VOILA! Svårare än så är det inte, a bude pravo ukusno.

Idag har jag gått i turbofart. Rena rama Superwoman ju. Blev så glad när jag insåg att jag inte jobbar idag, för i morgon kommer pappa hit och ska stanna hos oss i en vecka. I morgon, däremot, jobbar jag, men det är ingen fara då jag har hunnit städa och skrubba varenda litet hörn i hemmet idag. Möblerade om sovrummet (fråga inte...), dammsög, moppade golven, våttorkade allting (dammigt), bytte lakan och dukar (köksduk och duken på stora matsalsbordet) i tako dalje. Puuuh, blev trött av att ens skriva allt det, tänk er då vilken process det var att fixa till det. Och så ordningsam som jag är (haha) så skrev jag en lista på allt som behövde göras. Jag älskar listor. Att-göra-listor, att-packa-listor. Sve!

När jag väl var klar med all städning insåg jag (och förklarade för universum) att vi behöver en ny hallmatta. Hittills har vi provisoriskt använt en lång, röd som jag släpade med mig från min lägenhet. Och eftersom jag är The Secret-frälst visualiserade jag en fin, beige-brun matta och lade undan den röda. Jag var alltså helt förberedd på att köpa en ny idag. And so I did. För hundra kronor. Loppis is the shit, på fullaste allvar. Sedan mötte jag upp min älskling, bärandes mattan under armen (skitcharmigt) och åt och sedan handlade vi lite mat inför veckan som komma skall.

Nu sitter jag i badrock och med håret invirat i en handduk och ska alldeles strax föna det. Sedan ska jag mysa med mig själv tittandes på teve tills älsklingen kommit hem från fotbollsträningen. Måndagarna blir alltid rätt så lidandes, för han kommer inte hem förrän efter 23. Men det är okej, för idag har vi hunnit mysa ihjäl oss och vi tog varje tillfälle i akt. Vid Lilla bommen, på väg till Grillhouse, på Ica Focus i tako dalje. Dusa moja draga, kako me cini sretnom. Okej, ibland vill jag bara skalla honom när han provocerar ihjäl mig med sina "to nije u redu" (hans favoritfras) och andra saker, men för det mesta vill jag krama honom så mycket och hårt som det går (utan att knäcka hans revben) och ägna all min tid åt att sniffa honom i ansiktet och på halsen. Because that's what I do - sniffar på honom tills det inte går mer. Och lukten är så mjuk... så underbar... så han. Igår innan vi skulle sova satt vi i sängen och pratade länge, länge. Det slog mig - jag har aldrig varit mer nöjd och trygg i människan som jag själv är när jag är med honom. Han tar fram den allra roligaste, charmigaste, mest omtänksamma och empatiska personen i mig. Samo s njim ja sam ja.

Och så lite bilder:

Gud, alltså. Hur lyckas man alltid samla på sig så mycket smutstvätt? Det hade ju varit så mycket enklare att bara tvätta en eller två maskiner lite oftare, nego ovako. Det blir ju typ sex-sju maskiner kada se nakupi. Fifan. Tur att a) tvättstugan ligger i vår trappuppgång b) folk inte tvättar SÅ överdrivet ofta, det finns alltid tider. Som idag, alla tider var lediga, så jag började tvätta vid 3-snåret eftersom det var tomt. Och fastän den sista tiden är 16-20 så går det att tvätta och torka senare än så (ja mislim da je do 22). Oh, well.

Medan jag har sprungit upp och ner för trappan har videoklippen som jag spelade in förut laddats upp på youtube. Alltså, jag orrrrrrkar inte att det ska ta två jävla timmar, haha. Så nu kommer min fancy-schmansy video (eller ja, videor) på hur jag gör den turkosiga sminkningen. Det bröts för att det inte fanns tillräckligt med ledigt minne på kortet, så det fick bli i tre delar. Och jag babblar snabbare än snabbast - en av mina medfödda talanger, haha.

 

"Što je suđeno doći će ti,
čak i ako to bude ispod najveće dvije planine.
Što ti nije suđeno, neće doći,
čak i ako to u određenom trenutku bude
između tvoje dvije usne."

Det här med expojk- och flickvänner. Hur skönt vore det inte om de inte fanns? Haha. Närå, skämt åsido, men jag stod och tänkte på det förut medan jag värmde min stackars kropp i duschen. För är det inte så - att man alltid kommer på de mest kloka grejerna just i duschen. Ma nema sta, strava.

Det är knepigt, just det där med det förflutna och människor från förr. Jag tror att oavsett hur lite svartsjuka vi må vara så dyker den där hemska tanken upp förr eller senare; att ens hjärtevän (förmodligen) faktiskt har älskat någon innan dig. Jag minns att jag hade jättesvårt för sånt när jag var yngre, speciellt i mitt allra första förhållande. Och jag kunde aldrig förstå mig på hur det gick ihop, att jag, som var och är så himla trygg i mig själv, kunde älta på något sånt. Men det var dock aldrig utåtagerande. Oavsett vad det var som åt mig inifrån så tog jag aldrig ut det på min respektive. Jag tillät mig aldrig att bli den där hemska, svartsjuka flickvännen som inte kunde låta sin pojkvän ta ett steg eller ett andetag utan att få en mordblick.

Jag är inte världens minst svartsjuka person. Dock inte heller den mest svartsjuka. Det är en balansgång och jag försöker att ha kontroll så gott det går. Inte bara för att det inte ska märkas utåt (hej, ponos), utan för att jag inser att sånt kan förtära en som människa. Om man inte sätter gränser för sig själv och sitt eget tänkande går det snabbt utför. "Var hon vackrare än mig? Roligare? Mer omtänksam?" Såna tankar är förödande. Och man måste inse att precis som man själv har haft ett liv innan sin respektive, så har denna respektive också haft ett liv innan dig. Grejen är att man inte får ta såna saker personligt (vilket jag tror att många ofta gör), för de hände långt innan man själv kom in i bilden. Alltså har de ingenting med en själv att göra.

Ex är just ex av en anledning, hur klysché det än må vara. Men man ska inte ångra att man har haft dem i sitt liv, för de har trots allt bidragit till utformandet av den människa man är idag. De har kanske även varit en fingervisning på vad det är som man inte vill ha och behöver i sitt liv. En viktig lärdom, helt enkelt. Men främst av allt har de kanske, förhoppningsvis, lämnat fina spår efter sig - när alltid väl lagt sig. Fina minnen, inget mer. Det är allt man bör minnas. För sin egen skull. Radera allt det onda ur minnet och minnas det fina. Många gånger förlorar man kanske en käresta, men vinner istället en vän. Det känner jag igen så väl, då en av mina närmare killkompisar också är ett ex.

Oh, well. Idag blev jag väckt klockan 06:10 för att komma in och jobba. Helt död gick jag upp, tog på mig mjukiskläder och åt frukost på vägen upp till Eklandagatan. Såg ut som Lilla My med min moderna bulle mitt på huvudet. Det är väl en understatement att jag är helt slut nu (jobbade fram till halv tre och sedan umgicks jag med chefen, aka. min svåger fram till halv fem) och längtar efter att få sova. Ali necu jos. Har fått hålla mig som fan för att inte somna, men det kanske inte är så käckt att halvligga i sängen med en varm laptop på magen. Åh...  sömn... Alrighty, then. Jag lämnar er med den här passande låten (ett praktexempel på hur man alltså inte ska göra, haha):

Hur ska man älska nån
som har älskat nån förut...

..a iz tebe sija vjecni sjaj.
Zato si u svemu za me naj, naj, naj...